Bygghumor 2

Idag kom Byggare Bob Senior tillbaka. Hoppas att han inte ska bli stammis.

Byggare Bob Senior:
Haru ente fixat skjortan? Hö hö hö hö hö...

Jag (i min fantasi):
Har du inte fixat den där bölden du har ovanför axlarna? Jaha, det var ditt huvud.

Jag (på riktigt):
Lika lustig igen. Fantastiskt. Mjölk i kaffet?



Nu blir det öl och grilla hos Philip. Yey!

Sommar in advance

Det känns som om sommaren har kommti extremt tidigt i år. Hur ofta är det över 20 grader varmt i april liksom? Helt fantastiskt väder!
Idag kände jag att jag verkligen ville utnyttja denna vackra dag till fullo, så jag smsade Samra och föreslog en fika eller dylikt i solen efter jobbet. Så när jag slutat så åkte vi till söder och drack öl (jag) och vin (Samra) på en uteservering på Götgatan. Fullkomligt underbart.

Nu är jag trött och redo för sängen. Men klockan är inte ens halv sju än, så jag ska nog hålla mig uppe ett tag till.
Jag har dessutom hunnit förälska mig i Håkan Hellströms nya album, som uppenbarligen krävde lite fler lyssningar innan den satte sig.

5 LÅTAR SOM GÅR PÅ REPEAT I MIN IPOD JUST NU:

1. Håkan Hellström - Tro och tvivel
2. Bonnie Tyler .- Holding out for a hero
3. Håkan Hellström - För sent för edelweiss
4. Regina Spector - Hotel song
5. Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Bygghumor

Idag på frukosten så kom det in två byggare och beställde kaffe. Den ena var ung och lite coolt tuff som man tydligen måste vara i byggsvängen. Den andra var äldre och såg verkligen ut precis så som man tänker sig att en liten byggare ska se ut, med skitigt blåställ, smutsiga fingrar och snusbruna tänder. Typ Byggare Bob om 40 år. Medan hans kaffe bryggdes började Byggare Bob Senior att prata med mig.

Byggare Bob Senior:
När du kommer hem får be morsan att laga skjortan åt dig, hö hö hö.

Jag (börjar syna skjortan):
Va!? Är den trasig?

Byggare Bob Senior:
Ja, det hänger en lång tråd där. Nähä, det var en arm. HÖ HÖ HÖ HÖ HÖ!!!!

Jag (i min fantasi):
Take this, maddafakking piece of Byggare Bob-shit! (roundhouse-kickar honom så han flyger ut på Hamngatan och blir överkörd av 47:an.)

Jag (på riktigt):
Jaha. Farbror Kul. Hm.


Jag ogillar Stockholmsbyggare.

Jag hatar din barnvagn

När jag går runt på stan så ser jag förmodligen ut som ungefär vem som helst (kanske lite snyggare än genomsnittet). Jag går dock lite fortare än de flesta och är expert på att väja och hitta de snabbaste passagerna i folkhaven som utgör Stockholms gator. Men förutom min hastighet och mitt smärtsamt fördelaktiga utseende så ser jag nog ut som vilken beskedlig 08:a som helst.

Skenet bedrar dock.

Inuti mitt huvud hatar jag allt och alla som kommer i min väg. Jag kastar förbannelser till höger och vänster och tänker tankar såsom "mänskligheten är mitt gissel!". Varje gång jag väjer undan för sega fotgängare och tröga turister så riktar jag mentala roundhouse-sparkar mot dem och blänger föraktfullt (men diskret) när jag passerar. Jag är väl medveten om hur detta låter. Jag framstår som en bitter, ond och sönderstressad spillra till människa som borde gå och dra nåt gammalt över sig (är inte det ett mystiskt uttryck förresten? Vadå dra nåt gammalt över sig? Varför, och vad? En filt? En kudde? Ett ex?). Men det har inte med det att göra. Jag hatar att slösa bort tid på onödiga saker, och ett exempel på en onödig sak är att strosa fram längs Hamngatan som jag gått upp och nerför en miljard gånger förut. Jag kan den utan och innan och därför finns det inte mycket för att mig spatsera omkring och glo på. Nä, för mig funkar det så här: jag har ett ställe jag ska till. Om vägen dit är en väg jag tagit otaliga gånger förr så är transportsträckan oväsentlig för mig och bör därför klaras av snabbast möjligt. Vägen till/från jobbet är som sagt en sån sträcka. Jag som människa är ganska effektivt lagd helt enkelt. Det handlar inte om stress, det handlar om effektivitet.

Men tro det eller ej, jag har faktiskt förståelse för de flesta människors tröghet. Pensionärer kan man inte klandra direkt, en dag kommer man själv gå där gammal och gaggig. Barn är aldrig uppmärksamma på några andra än sig själva och märker inte att de är i vägen. För att nämna två exempel, men som likväl är irriterande.
MEN.
Det finns en grupp av sega människor som jag bara avskyr som pesten. Nämligen mammor med barnvagn. Oh my god vad jag hatar dem. De är de mest själviska, egocentrerade fotgängare som finns, och de kommer självklart undan med det eftersom de har en liten oskyldig bebis som ursäkt.
Kanske är det bara Stockholmsmammorna som är så här, jag kan i alla fall inte minnas att jag hatade Gotlandsmammorna lika mycket.
Stockholmsmammorna går gärna i grupp, och på rad så att de tar upp hela gator. De tycker också om att samlas i en klunga mitt på trottoarerna och mammamingla lite. De tar sig också friheten att preja folk av bussar och tåg för att få plats själva. Och man ser hur alla föraktar dem kollektivt, men ingen kan säga något för barnet är alltid alibi. Folk med barnvagn har alltid företräde, vilket Stockholmsmammorna utnyttjar till fullo och ondo.
Tro nu icke att jag är emot barnvagnar. Jag är för hela företrädesgrejen, jag lämnar gärna plats på bussen eller tåget åt en mamma med vagn om det finns plats. Finns det inte plats och andra var där först - tough shit. Då får man snällt vänta på nästa.
Men icke Stockholmsmammorna. Nej nej nej, "finns det hjärterum..." är deras motto, men eftersom det aldrig finns hjärterum för dessa ligister till medborgare så skapar de helt enkelt lite stjärterum genom att med vagnen preja undan några andra stjärtar med tillhörande kroppar så att folk typ får sitta i knät på varandra.

Själv försöker jag alltid vara medveten om människorna omkring mig så att jag inte är i vägen eller stör dem i onödan. Är det så jävla mycket begärt av stockholmarna att göra detsamma? Framför allt de som släpar runt på stora tingestar som resväskor, fullproppade ryggsäckar och - just det - barnvagnar.

Lite smidighet har väl ingen dött av?


Stewart or Bowie?

Häromdagen förväxlade jag Rod Stewart med David Bowie. Utseendemässigt alltså, inte musikmässigt. Jag skäms lite.

Prellan-festen i bilder

image7
Och kvällen har knappt börjat...



image15
Glada ölspelare.



image9
Crazy paparazzi.



image11
Till vänster: fullast på festen.
Till höger: gladast på festen.



image16
Photo session.



image17
Eh.....




image12
Kjell testade sin vattentäta (läs "cidertäta") kamera med spill som resultat.



image14
Samra förlorade ölspelet "Circle of death". Det här är resultatet.

Prellan-fest at last!

Nu är det äntligen dags för Prellan-festen! Ska bli riktigt kul med en rejäl hemmafest igen. Jag måste faktiskt springa till bussen nu, så bye bye och trevlig lördagkväll för fan.

För sent för kärlek vit som snö

Fortbildning på RFSL igår, toleranspedagogik och normkritisk pedagogik handlade det om. Tunga grejer! Men jävligt intressant och lärorikt. Om jag kommer på nåt enkelt och inte supertråkigt sätt att förklara vad det är så ska jag göra det vid tillfälle.

Äntligen fredag imorgon! Och på lördag ska jag till Sigtuna Humana Läroverk och skolinformera. På en internatskola! Hur ballt som helst. Men min kollega som varit där innan sa att de bara har skoluniform på onsdagar, då blev jag lite besviken. Jag hade hoppats att jag skulle få insupa ett typiskt internat, men nähä. Återstår att se hur eleverna är. Jag ska fråga om de tillämpar kamratuppfostran. Haha.

På lördag kväll är det äntligen dags för min och Kims Prellan-fest hemma hos Samra. Det var länge sen vi hade hemmafest, så det ska bli asroligt.

Jag är gaaaaalet trött och ska nog lägga mig tidigt ikväll. Om jag orkade skulle jag gå en härlig promenad i det fantastiska vädret, men mina fötter värker och min rygg värker och mitt huvud är inte riktigt med i gamet, så jag skippar nog det.

På väg hem från jobbet lyssnar jag nu mest på:
"Hotel song" - Regina Spector
"On the radio" - Regina Spector
"Fidelity" - Regina Spector
"Tro och tvivel" - Håkan Hellström
"För en lång lång tid" - Håkan Hellström
"För sent för Edelweiss" - Håkan Hellström
"Fördomar" - Nanne
"Martyr" - Nanne
"Snow (Hey oh)" - Red Hot Chili Peppers

Boknörd?

Såg det här testet i min kära vän vän Pias blogg, och tyckte det verkade fräsigt! Så jag gjorde det också, och här ser ni resultatet.



Framtidsnerver!

Idag postade jag min ansökan till Sundbybergs folkhögskola. Nu är det gjort och jag är typ helt galet nervös! Det känns pirrigt, kanske för att jag inte riktigt vet vad som kommer hända. Jag vet ingenting om hur inträdesprovet går till, om man ska sjunga eller spela eller både och. Det skulle kännas så mycket bättre om jag visste hur jag ska förbereda mig. Jag kan i och för sig förbereda både en monolog och en låt, just in case. Jepp, så får det faktiskt bli. Jag hatar att bara sitta och vänta. I need to take action!
Då återstår bara gisslet med att välja dessa två texter. Jag har för vana att ta mig vatten över huvudet när det gäller såna här grejer, så jag måste verkligen välja med omsorg. Något jag som jag vet att jag kan göra bra.

Help!

5 SÄTT SOM JAG BRUKAR HANTERA NERVOSITET PÅ

1. Proppa i mig mängder av chips och cola.
2. Ha Buffy-maraton och förlora mig i Buffyverse.
3. Spela in blandband.
4. Se film efter film för att slippa tänka på whatever det är som gör mig nervös.
5. Sjunger och låtsas att jag med i en musikal där livet är vackert och enkelt.

Sausagegubbens svek

Kim ringde idag och berättade att något chockerande hade hänt på jobbet. Hon och två av medarbetarna hade jobbat öppning, och under den sista frukosttimmen såg de Sausagegubben, en av våra högst skattade stammisar som kommer in varje dag, gå förbi restaurangen och istället knalla in på Max på andra sidan gatan! Ett svek av enorma proportioner! Han har kommit in till oss varenda dag, till och med på julafton, i över ett år och köpt samma sak varje gång. Alla i personalen är tjenis med honom, och jag brukar småprata lite med honom om vädret och ditten och datten. Han är världens trevligaste, han köpte till och med en chokladask till oss i julas. Men idag, av någon anledning, valde han att gå till Max.
Det är kanske inte bara vi i personalen som börjat vantrivas på Donken...

Waitress

Ibland händer det att man ser en film som man haft tillgänglig väldigt länge men av olika anledningar inte tagit sig för att se. Sedan visar sig filmen vara en fantastiskt positiv överraskning och man blir nästan lite ledsen när den är slut och man vet att man aldrig kommer att kunna se den för första gången igen.
Just detta hände mig igår kväll när jag bestämde mig för att avsluta lördagen med film, chips och cola. Efter mycket om och men (som alltid när jag ska välja film åt mig själv) föll valet på "Waitress", en dramakomedi från förra året. Det verkade vara en lättsam, underhållande independentfilm som inte krävde någon större tankeverksamhet av tittaren, så jag bestämde att den passade utmärkt.

Lite mindre än två timmar senare var filmen slut och jag var mer eller mindre knockad. Inte för att det var världens bästa film kanske, utan mest för att den så vida överträffade mina förväntningar antar jag.

"Waitress" handlar om Jenna, en ung kvinna i amerikanska södern vars största passion och talang i livet är att baka och uppfinna nya pajer. Hon jobbar på ett pajcafé och drömmer om att lämna sin odrägliga make Earl och starta ett nytt liv. En dag upptäcker hon att hon är gravid, något hon inte blir glad över.

Man ska inte låta sig luras av detta referat, för det gör verkligen inte filmen rättvisa. Det fina med "Waitress" är dels de ypperliga skådespelarna med en lysande Keri Russell i huvudrollen, och dels det fullkomligt briljanta manuset. Filmen för tankarna till "Juno", och det finns klart sämre flmer än den att jämföras med.
Den passar dessutom alla, även om det låter som en typisk "tjejfilm" (usch vad jag hatar det uttrycket).
En tråkig grej är att Adrienne Shelly som regisserade, skrev manus och även spelade en av rollerna, mördades strax efter att filmen var färdig. Detta har gett "Waitress" något av en kultstatus.


"Waitress" är en av de bästa filmer jag sett på länge. Rekommenderas varmt.

Outsiderfaktorn

Nu är jag faktiskt en aning upprörd. Team Agnes åkte ut ur "Körslaget", helt oförtjänt. Team Markoolio borde ha åkt, utan tvekan. Men det verkar som om alla sådana här program måste ha sin outsider som åker snålskjuts alltför länge innan de ryker, på bättre deltagares bekostnad. I "Let's dance" har vi sett Peppe Eng, Lars Brandeby och Karl-Petter Bergvall vinna röster på enbart charm och humor. Detta händer nu även i "Körslaget".

Team Markoolio är egentligen inte dåliga, det är bara det att de andra körerna är så mycket bättre. Och så stör jag mig supermycket på Markos kompis Rille som ju fick den sista platsen i kören. Han är lite "speciell", han har ingen vidare taktkänsla, han kan inte lära in koreografier och jag vet inte om han kan sjunga överhuvudtaget. Han är med för att han är Markos polare, helt enkelt. Vilket ju är gulligt och så, men det är ju faktiskt en tävling. En tävling i körsång, och då borde väl alla deltagarna kunna sjunga i kör också?
Dessutom har Orminge-gänget inte alls lika fin samklang som de andra körerna. Visst kan de sjunga i stämmor, men det råder nån slags obalans mellan rösterna som jag inte kan sätta fingret på, för jag är väldigt dålig på körsång själv.
Bäst ikväll var utan tvekan Team Lotta, som framförde en helgjuten version av "The lions sleep tonight". Sedan gillade jag även Team Agnes och Team Brolle. Team Cans var bra, men har varit bättre båda de tidigare veckorna.
Team Linda blir jag inte riktigt klok på. Den här veckan gjorde de sitt bästa framträdande hittills, kanske blir de bättre med tiden.
Det roliga med programmet är att ingen är självklar vinnare. Jag har olika favoriter varje vecka. Den här veckan seglade Lotta Engbergs Laxå-gäng upp och körade skiten ur de andra. Helt oväntat.

Jag gillar "Körslaget". Jag hoppas det blir en fortsättning.

Förresten, är det bara jag som vill attackera killen med blått hår i Team Brolle med en frisörsax?

Ola-Ola

Bäst i "Talang 2008" igår:
- Jag heter Ola, men kallas för Ola-Ola, för att Ola är så kort.

HAHA!

Bobbylistan

Jag älskar sådana här listor, så jag bara måste publicera detta!

personlighet
Ego.
Snäll.
Cynisk.
Rolig.
boende
Billigt och ensamt, precis som jag vill ha det.
favoritmat
Mammas och pappas mat.
politik
Orka. Jag ÄR intresserad, men för lat (läs "dum") för att engagera mig.
civil status 
En aning för mycket singel.
lyssnar på
Min Ipod. Det är kärlek.
intressen
Sång.
Film.
Tv-serier (framförallt Buffy).
klädstil
Bobbystyle!
hårfärg
Se bilden. Om du är blind... så kan du ändå inte läsa det här, så who cares.
jobb
Områdesledare samt skolinformatör.
läser
Just nu "Luftslottet som sprängdes".
Annars John Ajvide Lindqvist. Och en hel del Nemi.
skriver
Extremt bra faktiskt. Jag borde göra det oftare.
löser
Sudoku!
Och världsproblem i min fantasi.
prenumererar på
Nemi. Och räkningar.
tittar på
Tv-serier (på dvd).
Idioter.
Youtube.
samlar på
Tv-serier på dvd.
Filmer.
hatar
Fjortisar.
Oväsen.
Barn.
Samt att vara kladdig om fingrarna.
älskar
Buffy.
Buffy.
Buffy.
Buffy.
droger
Jag säger som Filippa Bark: Nej tack, jag tar hellre en korv.
spelar
Playstation2.
Ölspel.
Apa.
annars
Sjunger mycket och gärna.

Musique!

Heck, jag har ju inte publicerat en enda lista idag! Sloppy me.
Sicken tur att jag är jävligt sugen på att lista lite favoritlåtar som jag har för tillfället.

1. "Martyr" - Nanne (lovely. Hannah, du skulle älska Nannes album "Cirkus Homo Sapiens. Fixa!)
2. "Hotel song" - Regina Spector (jag upptäckte Regina efter alla andra, men hon är grym.)
3. "Cirkus Homo Sapiens" - Nanne (en sann betraktelse av människan.)
4. "Somliga går i trasiga skor" - Cornelis Vreeswijk (retro, men fantastisk.)
5. "Tro och tvivel" - Håkan Hellström (kommentarer är överflödiga när det gäller Håkan.)
6. "Today will be the day when mourning ends" - Marit Bergman (känns aktuell i mitt liv just nu.)
7. "It will not happen here" - Moneybrother (lite magisk.)
8. "Fördomar" - Nanne (från andra albumet "Alla mina ansikten". Lysande.)
9. "No damn I don't love you" - Moneybrother (Pengabrorsan kan, minsann!)
10. "Sexual eruption" - Snoop Dogg feat. Robyn (yeah!)
11. "För en lång lång tid" - Håkan Hellström (som sagt...)
12. "Vikiga små ord" - Nanne (nån som inte känner sig träffad?)
14. "Animals" - CocoRosie (en stenad Björk på helium. Typ.)

Nu kanske min juice har kallnat!


Smart-Bobby

Vet ni vad som skulle vara en fantastisk idé? Alkolås på mobilen. Så man slipper dagen efter-ångest över de där smsen man skickade eller samtalen man ringde till ett okänt antal ex. Vad tycks?
Detta kallas att vara lördagssmart.


TV-nörd

Höjdpunkten under gårkvällens avsnitt av "Så ska det låta" var förstås när blott 15-åriga Molly Sandén sjöng "Gabriellas sång", som Helen Sjöholm odödliggjorde i filmen "Så som i himmelen". Tv-magi när den är som bäst.

Tråkigt dock att Nanne Grönvall inte fick/tog mer utrymme. Jag hade sett fram emot hennes medverkan. Hon är en rolig, proffsig artist med en röst som är flera nummer större än Nanne själv.
Idol-killarna har faktiskt gjort bra ifrån sig när de medverkat i programmet, och Erik Segerstedt var inget undantag.
Däremot hade jag gärna varit utan Magnus Bäcklund, den bögigaste heterokillen jag någonsin sett. Fjantig och konstlad på ett sjukt irriterande sätt. Nej tack.
Nästa vecka kommer bland andra Christer Sjögren (blä) och Agneta Sjödin (intressant!). Kan bli kul.

Ikväll blir det "Körslaget". Yey!
My God vilken tv-nörd jag är.

Preaching to the choir

Jag måste skriva av mig lite angående den nya TV4-underhållningen "Körslaget". Premiären var förra veckan, men det var först denna lördag som en av körerna blev utröstade. För er som inte hängt med så kan jag berätta att "Körslaget" går ut på att sju kända svenska artister (Joacim Cans från Hammerfall, Siw Malmqvist, Agnes Carlsson, Lotta Engberg, Linda Bengtzing, Markoolio och Brolle Jr) har samlat ihop varsin kör från sina respektive hemorter. Varje kör består av 20 personer, och de ska nu tävla mot varandra i körsång varje lördag i några veckor framöver, med kändisarna som körledare. Helkul idé, och jag tycker att programmet håller måttet.

Gry Forssell är en proffsig programledare, och det här formatet passar henne som hand i handske. De sju körledarna är mer eller mindre folkkära artister med sköna personligheter, vilket är otroligt viktigt eftersom det ju är artisterna som bär programmet.


Körerna håller varierande klass. Bäst tycker jag defintivt att Team Cans från Mora är. De är tajta, synkade och ger järnet i perfekta koreografier. När de inledde programmet igår med "We will rock you" så satte de ribban enormt högt. Och medan Team Cans seglade över ribban med god marginal så var det bara två andra körer som, med nöd och näppe, höll sig på nästan samma nivå, nämligen Team Brolle och Team Agnes. Dessa tre utan tvekan mina favoriter i tävlingen.


Team Siw blev den första kören att lämna tävlingen igår. Lite ledsamt, Siwan är ju skön liksom. Fast hon verkade nästan vara lite påtänd igår, svarade lite osammanhängande på Grys frågor och var allmänt förvirrad. Men ständigt glad förstås, som alltid.

Grattis till Agnes Carlsson som faktiskt verkar ha vant sig vid rampljuset och inte alls är lika blyg och anonym som hon var efter Idol-vinsten 2005.

Nästa vecka hoppas jag att Team Markoolio ryker.

5 BÄSTA KÖRERNA I "KÖRSLAGET"

1. Team Cans
2. Team Agnes
3. Team Brolle
4. Team Lotta
5. Team Linda


RSS 2.0