Frälsningsarmén vs Bobbyarmén del 2

Nu har det faktiskt gått alldeles för lång tid sedan jag skrev till Frälsis angående "Kalla Faktas" granskning.

Dagen efter jag mailade (10/5) fick jag detta svar av kommunikationschefen på Frälsningsarmén:

Hej Robert,
och tack för din berättelse. Jag lovar att återkomma med ett utförligare svar.
/Bert


"Tack Bert, det var bussigt!" tänkte jag. Men än har inget utförligt svar kommit.

Inte ens ett införligt svar har jag fått.

Nu har det gått 1½ månad, så idag skickade jag ett nytt mail till Bert och skrev följande:

Hej Bert!

Jag har fortfarande inte hört något mer från dig eller någon annan representant för Frälsningsarmén angående mitt mail.

Jag är jätteintresserad av era synpunkter och åsikter och skulle bli mycket glad åt att få svar på mina frågor,
så jag hoppas att löftet du gav om ett utförligare svar är ett löfte som du tänker hålla?

Med vänlig hälsning,

Bobby



Vi får väl se om det dyker upp något svar. Ett löfte från en Guds man torde ju betyda något, tycker man.

Wilma Elvira

I måndags, på självaste nationaldagen, var hela familjen samlad för lilla Wilmas namngivningskalas. Solen strålade och alla, inklusive Wilma, var på gott humör.

Tack Syster Yster för bilderna!


Wilma och onkel Bobby.


Härliga Olle (ja, han från "Idol") spelade två speciellt utvalda låtar för Wilma, som lyssnade uppmärksamt.


Onkel läste texten "Där ser du själv hur högt du når" för Wilma.


Det är kul i farmors famn!


Presenter är ett måste. Onkel köpte "Pippi Långstrump", som inget barn bör vara utan.


Fina familjen!


Rolling in the deep

Jag älskar den här låten, och jag föredrar faktiskt den här acapella/duett-versionen från "Glee".

Lea Michele och Jonathan Groff är fantastiska sångare! Rysningar!

Lea Michele & Jonathan Groff - Rolling in the deep


Stolt granne

Satt och kollade igenom bilderna från paraden i Göteborgs Pridefestival.

Hur fint är inte detta?


Foto: Jon Voss (för QX)

The Black Eyed Lady

Idag promenerade jag från Hornstull hem till Fridhemsplan.

That's right. Jag bor vid Fridhemsplan nu! Andra hand, et år till att börja med. Yay!

Hursomhelst så gick jag in på Daglivs på vägen hem för att handla (och jag ska tillägna ett annat inlägg åt detta mystiska bög-mecka till livsmedelsbutik), och i kön till kassan så hamnade jag bakom en liten tant i 70-årsåldern.

Precis när det blev hennes tur så kom hon naturligtvis på att hon var i desperat behov av tuggummi också, och ställde sig och stirrade på stället med Extra-påsar. Efter en halv minut trodde jag att hon hade somnat, men så böjde hon sig plötsligt en bit ner och fortsatte stirra på påsarna. Jag frågade vänligt om jag kunde få gå före eftersom jag bara hade två varor, men hon snäste bara "jag är snart klar!".

Sedan tog hon av sig sina solglasögon, och jag såg att hennes högra öga var blåslaget.

Vem slår en gammal dam?



Jag kunde inte låta bli att tänka att hon förmodligen, i en annan kö någonstans, hamnat framför en bra mycket mindre tålmodig person än jag...

RSS 2.0