Ni som inte fattat vad genus och "hen" går ut på borde läsa det här blogginlägget och sen hålla käft

Okej hörrni, nu ska vi reda ut detta EN GÅNG FÖR ALLA.

Jag är outsägligt less på att läsa alla puckade, oinformerade människors kommentarer och inlägg i genusdebatten som just nu pågår på bland annat DN.se med anledning av deras artikelserie om ordet "hen".

Och jag är ännu mer less på att ingen utav de genusförespråkare som förekommer i debatten tycks kunna förklara vad genuspedagogik går ut på så att dessa motståndare och könsrollsälskare fattar varför det är viktigt och en bra grej.

Därför ska jag nu reda ut begreppen ordentligt. Det finns nämligen inga hållbara argument MOT genuspedagogik/genusvetenskap. Det är ingen åsiktsfråga, utan det finns verkligen INGA hållbara argument. Är man emot genustänk så har man inte fattat vad det handlar om, så enkelt är det.



Vilka är då de vanligaste missuppfattningarna kring genus? Jo, dessa:

* Att det går ut på att radera kön.
* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.

Dessa missuppfattningar stöter jag ofta på. Nu tar vi dem en och en och förklarar VARFÖR det är en missuppfattning.

* Att det går ut på att radera kön.
NEJ. Alla har ett kön och kommer alltid att ha det. Genus handlar om att ens kön inte ska innebära en massa sociala normer som man måste följa för att "passa in". Alla ska få vara sitt kön på sitt sätt.

* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
NEJ. Ingen kan tvinga på en ett pronomen som man inte kan identifiera sig med. Ingen bestämmer vad du ska identifiera dig som, det gör bara du själv. Däremot kan "hen" vara utmärkt att använda i pedagogiskt syfte, som att byta ut pronomen i barnvisor som "Sockerbagaren" till exempel så att sockerbagaren inte nödändigtvis måste vara en man. Det är ju trots allt ganska oväsentligt för barnen att veta könet på den de sjunger om.

* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
NEJ. Genus innebär inte att förbjuda någon att vara si eller så. Det handlar om att låta barnen få fler möjligheter än de som deras kön vanligtvis begränsar dem till. Om en kille vill ha klänning på sig så ska han få ha det utan att riskera att bli mobbad, retad eller utstött. Alla ska kunna få ha vilka färger/plagg de vill på sig, det är varje individs val.

* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.
NEJ. Det handlar om att vi inte ska ha några könsroller. Eller att det åtminstone inte ska innebära risker att bryta mot dem. Om man är tjej och älskar rosa, smink, dockor och hästar så är det fullkomligt okej. Men det ska fan i mig vara lika okej att vara kille och gilla rosa, smink, dockor och hästar.



En del av mina vänner säger att de inte känner igen sig i det könsstereotypa samhälle som jag påstår att vi lever i.

"Vi hade en kille på min högstadieskola som hade strumpbyxor på sig, det var ingen som brydde sig om det".

Grattis, säger jag då. Bra skola! På min högstadieskola hade den killen blivit lynchad.

Jag hade inte kommit ut på högstadiet och hade inget som helst kärleksliv på den tiden. Ingen VISSTE att jag gillade killar, ändå fick jag utstå glåpord och fysiska trakasserier från mina skol"kamrater" eftersom jag inte passade in i normen. Det fanns en misstanke om att jag eventuellt var bög, och det räckte.



Om man inte känner igen sig i problematiken som genusförespråkarna beskriver - gratulerar! Men då förstår jag inte vitsen med att käfta emot i debatten? Varför känns sig normföljarna hotade av att vi normbrytare vill förändra och tänja gränserna mellan könen? Ingen kommer tvinga er att vara annorlunda. Alla "grabbiga" grabbar och "tjejiga" tjejer - ni får fortsätta vara precis som ni är om ni trivs med det. Vi vill bara få samma möjlighet att vara de VI är, utan att ni ska tro er ha rätt att sätta er över oss och trycka ner oss för att vi inte är som ni.



Många påstår att könsrollerna inte innebär ett problem i samhället. Ta då den senaste veckans mediestorm kring tjejen med de orakade armhålorna som fångades på bild under Melodifestvalfinalen. Någon la upp en skärmdump av henne på Facebook, med ansikte och allt, och hånade henne offentligt för att hon hade hår under armarna. Kommentarerna haglade, den ena mer hånfull och hatisk än den andra. Hon kallades äcklig, ohygienisk, missfoster, onormal. En het debatt om kvinnors armhålor följde och pågår än.
Detta, mina kära belackare, är inget annat än ett lysande exempel på vad våra idiotiska könsnormer resulterar i.


Det finns förväntningar på hur vi ska vara som kvinnor och män. Allt är naturligtvis inte svart eller vitt, men det finns ändå alltid en gräns. Det blir exempelvis mer och mer accepterat för män att använda smink. Foundation och diverse hudvårdsprodukter för att dölja finnar och dylikt har blivit mer okej. Men Gud förbjude att en man skulle komma med mascara till jobbet/skolan.
(En puckad människa skulle här tro att jag vill tvinga alla män att använda mascara för att det ska vara "jämlikt")



Ett genomgående genustänk i samhället skulle inte betyda att man inte längre FÅR passa in i könsnormerna. Det skulle innebära att man inte MÅSTE passa in dem för att bli accepterad för den man är.


Capisch?



Här är två andra som förklarat det himla bra annars:

Hanna Fridén
http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vad-ar-egentligen-genuspedagogik-och-varfor-ar-sa-manga-emot-det/#comments

Lady Dahmer
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/utkast-mars-21-2012.html

Kommentarer
Postat av: Hannah

Hanna och Natashja for presidents. Att folk ska ha så svårt att se utanför sin lilla normruta. Det är ju hiskeligt läskigt.

2012-03-21 @ 21:12:02
Postat av: Bo

Jag tycker exakt motsatsen.

Och det är sann demokrati.

2012-03-25 @ 17:08:31

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0