Jag älskar Joni Mitchells "Blue"
Joni Mitchell är en artist som alla borde känna till, men så är icke fallet.
Hon anses vara den som startade singer/songwriter-genren. Bara en sådan sak!
Hennes album "Blue" från 1971 är min absoluta favoritskiva ever. Den är fulländad.
Ni som känner er manade kan lyssna på den genom att använda länken (borde skriva ett "Jag älskar Spotify"-inlägg också), så kommer ni till introlåten på skivan.
Joni Mitchell – All I Want
Hon anses vara den som startade singer/songwriter-genren. Bara en sådan sak!
Hennes album "Blue" från 1971 är min absoluta favoritskiva ever. Den är fulländad.
Ni som känner er manade kan lyssna på den genom att använda länken (borde skriva ett "Jag älskar Spotify"-inlägg också), så kommer ni till introlåten på skivan.
Joni Mitchell – All I Want
Jag älskar wienerbröd
Jag börjar utveckla ett wienerbrödsberoende. Jag älskar de utsökt frasiga, danska små underverken! I kombination med en kopp kaffe så blir inget annat än Fika Heaven.
På Hemköp här bredvid kan man köpa 4 stycken för 20 pix. Oemotståndligt! Fras fras fras fras...
På Hemköp här bredvid kan man köpa 4 stycken för 20 pix. Oemotståndligt! Fras fras fras fras...
Jag älskar "Fångarna på fortet"
Bara att konstatera att TV4 har lyckats med nya "Fångarna på fortet", som inte är så nytt ändå. Det mesta är sig likt.
Skillnaderna består i att man nu bara behöver 5 nycklar istället för 7 för att komma in i skattkammaren. Däremot är det två lag som tävlar mot varandra i kampen om nycklarna. Det lag som först får ihop 5 stycken, går vidare till äventyrsdelen där det precis som vanligt ska samlas ledtrådar till det lösenord som krävs för att guldpengarna ska börja rassla.
De två lag som samlar ihop mest pengar i sina respektive tävlingar möts i sista avsnittet i en stor final.
Bebé Fouras är ett annat nytt inslag. Fader Fouras har "gått ur tiden", istället huserar Rolf Skoglunds karaktär Bebé Fouras i tornet och ger deltagarna gåtor att lösa. Roffe var väl det svagaste inslaget i ett annat underbart underhållningsprogram.
Och redan imorgon är det dags igen! Då tävlar Idol-laget mot Let's Dance-laget. Underbart!
Skillnaderna består i att man nu bara behöver 5 nycklar istället för 7 för att komma in i skattkammaren. Däremot är det två lag som tävlar mot varandra i kampen om nycklarna. Det lag som först får ihop 5 stycken, går vidare till äventyrsdelen där det precis som vanligt ska samlas ledtrådar till det lösenord som krävs för att guldpengarna ska börja rassla.
De två lag som samlar ihop mest pengar i sina respektive tävlingar möts i sista avsnittet i en stor final.
Bebé Fouras är ett annat nytt inslag. Fader Fouras har "gått ur tiden", istället huserar Rolf Skoglunds karaktär Bebé Fouras i tornet och ger deltagarna gåtor att lösa. Roffe var väl det svagaste inslaget i ett annat underbart underhållningsprogram.
Och redan imorgon är det dags igen! Då tävlar Idol-laget mot Let's Dance-laget. Underbart!
Jag älskar parenteser
En gammal vän till mig sa en gång:
"Jag tycker om parenteser. Det ser ut som om dom kramar orden."
(och visst är det sant?)
"Jag tycker om parenteser. Det ser ut som om dom kramar orden."
(och visst är det sant?)
Jag älskar "Glee"
Och här är några citat som delvis förklarar varför!
Kurt: What is your problem? It's just a moist towelette!
Tina: I know who I am and I'm not allowed to show it. It's like Communism.
Bryan: You ever heard of the term anger sex?
Sue: The only kind I know.
Sue: Nobody quits the Cheerios. You either die or I kick you off.
Sue: So you like show tunes. It doesn't mean you're gay. It just means you're awful.
Puck: Get ready black girl from Glee club whose name I can't remember right now. The Puckster is about to make you his.
Sue: I might buy a small diaper for your chin, because it looks like a baby's ass.
Quinn: You're a really good teacher, even if everyone is calling you a man whore.
Brenda: I'm an alcoholic and I like pills. I hear that's your type. Let's go in the closet and pork!
Mercedes: Why does everyone assume I'm angry all the time? It's called being sassy.
Brittany: I don't know how to turn on a computer.
Sue: I never understood how hard it is to get laughed at, especially in slow motion.
Brittany: I had a cold and I took all my antibiotics at the same time and I forgot how to leave.
Santana: Weren't roller rinks outlawed in like 1981 for being totally lame?
Brittany: I'm pretty sure my cat is reading my diary.
Sue: I will no longer be carrying around photo ID. Know why? People should know who I am.
Sue: I just lost my train of thought because you have so much margarine in your hair.
Brittany: The way to get a man to follow you forever, take his virginity. Madonna wrote a song about it.
Sue: You think this is hard? I'm passing a gallstone as we speak. That is hard!
Santana: You buy us dinner and we make out in front of you. It's like the best deal ever.
Brittany: You're a really good dancer.
Finn: Thanks, but my feet weren't really dancing.
Brittany: That was the best part.
Kurt: What is your problem? It's just a moist towelette!
Tina: I know who I am and I'm not allowed to show it. It's like Communism.
Bryan: You ever heard of the term anger sex?
Sue: The only kind I know.
Sue: Nobody quits the Cheerios. You either die or I kick you off.
Sue: So you like show tunes. It doesn't mean you're gay. It just means you're awful.
Puck: Get ready black girl from Glee club whose name I can't remember right now. The Puckster is about to make you his.
Sue: I might buy a small diaper for your chin, because it looks like a baby's ass.
Quinn: You're a really good teacher, even if everyone is calling you a man whore.
Brenda: I'm an alcoholic and I like pills. I hear that's your type. Let's go in the closet and pork!
Mercedes: Why does everyone assume I'm angry all the time? It's called being sassy.
Brittany: I don't know how to turn on a computer.
Sue: I never understood how hard it is to get laughed at, especially in slow motion.
Brittany: I had a cold and I took all my antibiotics at the same time and I forgot how to leave.
Santana: Weren't roller rinks outlawed in like 1981 for being totally lame?
Brittany: I'm pretty sure my cat is reading my diary.
Sue: I will no longer be carrying around photo ID. Know why? People should know who I am.
Sue: I just lost my train of thought because you have so much margarine in your hair.
Brittany: The way to get a man to follow you forever, take his virginity. Madonna wrote a song about it.
Sue: You think this is hard? I'm passing a gallstone as we speak. That is hard!
Santana: You buy us dinner and we make out in front of you. It's like the best deal ever.
Brittany: You're a really good dancer.
Finn: Thanks, but my feet weren't really dancing.
Brittany: That was the best part.
Jag älskar solen
Fy helvete vad jag ÄLSKAR solen!!! Mera mera mera!
Hoppas den visar sig från sin bästa sida i helgen då jag och Alejandra planerar att åka ut till Fårö och campa.
Hoppas den visar sig från sin bästa sida i helgen då jag och Alejandra planerar att åka ut till Fårö och campa.
Jag älskar din reklampreferens
Jag älskar "Lilla stjärna"
Okej. Be prepared.
Med mina skräniga white trash-grannar (och tillhörande snorungar) som ackompanjemang läste jag ut "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist tidigare idag. Hade drygt en fjärdedel kvar när jag satte mig på altanen i solen och började läsa. Jag kunde inte sluta! Ajvide förtrollade mig med sitt förtrollande språk och sina förtrollande karaktärer och sin förtrollande hemska historia.
Jag läste och läste och läste och inte ens white trash-familjens eviga och högljudda skrän kunde tränga in i min Ajvidebubbla.
Och när boken slutligen till min stora förskräckelse tog slut så var jag smått knockad. Jag förstår inte vad denna man får allt sitt stoff ifrån. "Lilla stjärna" var inte vad jag först trodde att den var. Jag fick först för mig att den inte hörde hemma i samma genre som Ajvides tidigare böcker, man ack vad jag bedrog mig!
"Lilla stjärna" är nog det blodigaste och grymmaste jag någonsin läst. Och då var ändå "Låt den rätte komma in" osedvanligt hemsk och våldsam, men här vågar jag nog påstå att Ajvide går ett steg längre.
Men blod och våld till trots - detta är först och främst en historia om utanförskap, och om vuxenvärldens svek mot de unga.
Svensktoppsföredettingen Lennart är i skogen för att plocka svamp när han hittar ett spädbarn i en plastpåse. Han får liv i den lilla flickan, och hon ger ifrån sig ett helt rent, klingade E. Lennart, som har absolut gehör, blir förtrollad och tar med sig flickan hem till sin överviktiga och kuvade hustru Laila. Han övertalar henne att låta flickan stanna hos dem, och han bereder ett rum för henne i källaren. Hon ska aldrig få komma ut ur huset, så att världen utanför får chans att förstöra henne. Hon är Musiken personifierad, och så ska hon förbli. Hon växer upp isolerad och med en förvrängd världsbild som följd.
Samtidigt i ett annat litet samhälle växer en annan, jämnårig flicka upp. Hon har inga speciella talanger, är tvärtom väldigt ordinär och överviktig. Oförstående föräldrar och grymma klasskamrater är vardagsmat för henne. Hon är ensam i världen.
Via "Idol" och ett forum på internet får de båda flickorna så småningom kontakt med varandra, och inget blir någonsin sig likt.
Jag har nog inte så mycket mer att säga. Mer än:
LÄS bokjäveln! Den är helt jävla fantastisk.
Med mina skräniga white trash-grannar (och tillhörande snorungar) som ackompanjemang läste jag ut "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist tidigare idag. Hade drygt en fjärdedel kvar när jag satte mig på altanen i solen och började läsa. Jag kunde inte sluta! Ajvide förtrollade mig med sitt förtrollande språk och sina förtrollande karaktärer och sin förtrollande hemska historia.
Jag läste och läste och läste och inte ens white trash-familjens eviga och högljudda skrän kunde tränga in i min Ajvidebubbla.
Och när boken slutligen till min stora förskräckelse tog slut så var jag smått knockad. Jag förstår inte vad denna man får allt sitt stoff ifrån. "Lilla stjärna" var inte vad jag först trodde att den var. Jag fick först för mig att den inte hörde hemma i samma genre som Ajvides tidigare böcker, man ack vad jag bedrog mig!
"Lilla stjärna" är nog det blodigaste och grymmaste jag någonsin läst. Och då var ändå "Låt den rätte komma in" osedvanligt hemsk och våldsam, men här vågar jag nog påstå att Ajvide går ett steg längre.
Men blod och våld till trots - detta är först och främst en historia om utanförskap, och om vuxenvärldens svek mot de unga.
Svensktoppsföredettingen Lennart är i skogen för att plocka svamp när han hittar ett spädbarn i en plastpåse. Han får liv i den lilla flickan, och hon ger ifrån sig ett helt rent, klingade E. Lennart, som har absolut gehör, blir förtrollad och tar med sig flickan hem till sin överviktiga och kuvade hustru Laila. Han övertalar henne att låta flickan stanna hos dem, och han bereder ett rum för henne i källaren. Hon ska aldrig få komma ut ur huset, så att världen utanför får chans att förstöra henne. Hon är Musiken personifierad, och så ska hon förbli. Hon växer upp isolerad och med en förvrängd världsbild som följd.
Samtidigt i ett annat litet samhälle växer en annan, jämnårig flicka upp. Hon har inga speciella talanger, är tvärtom väldigt ordinär och överviktig. Oförstående föräldrar och grymma klasskamrater är vardagsmat för henne. Hon är ensam i världen.
Via "Idol" och ett forum på internet får de båda flickorna så småningom kontakt med varandra, och inget blir någonsin sig likt.
Jag har nog inte så mycket mer att säga. Mer än:
LÄS bokjäveln! Den är helt jävla fantastisk.
Jag älskar Håkan
Jag har återförälskat mig i världens finaste Håkan Hellström. Och det utan att ens lyssna på hasn musik. Det räckte med att gå in på heans hemsida i jakt på nyheter om eventuella nya album. Oj oj oj. Jag älskar Håkan. Ingen masserar själen som han.
Lots and lots of love to you from me.
Lots and lots of love to you from me.
Jag älskar våren
Jag älskar solen. Fantastiskt underbart väder på Öland. Våren är ett faktum, at last. Måtte det nu hålla i sig så här, jag pallar inte med mer regn, dimma och blåst nu.
Hej vår!
Somrigt Alvar
Hej vår!
Somrigt Alvar
Jag älskar "No Hassle"!
Robyns nya album lär komma ut i april, och en av de nya låtarna har letat sig ut på nätet. Den heter "No Hassle" och är briljant! Tack gode gud, Robyn är tillbaka och hon är fortfarande bäst bäst bäst! LOVE!
Lite electro, lite pop, lite reggae/dancehall. Hon är ett geni.
Lyssna själva.
"I still run this thing like a dancehall Queen, I really dont want no hassle!"
Lite electro, lite pop, lite reggae/dancehall. Hon är ett geni.
Lyssna själva.
"I still run this thing like a dancehall Queen, I really dont want no hassle!"
Jag älskar "Glee"
Har ni sett nya tv-serien "Glee"? Den började sändas i september i USA och har blivit en dundersuccé. Dessvärre är det TV4 som lagt beslag på den här i Svea rike, vilket innebär reklampauser och säsongsuppehåll mitt i säsongerna.
Jag har följt serien på nätet (streamar just nu avsnitt 9) och har blivit kär. 
Serien handlar om spanskläraren William Shuester som bestämmer sig för att ta över skolans nedläggningshotade "Glee club", alltså sång/dans-gruppen. Den består (till en början) av de klassiska nördstereotyperna: en diva-wannabe, en fjolla, en fet negress, en stammande asiat och en rullstolsbunden glasögonorm. De är fantastiska talanger allihop, men för att överleva måste Glee bestå av minst 12 medlemmar. När quarterback-hunken Finn oväntat blir medlem i gruppen börjar dock saker att hända, både inom Glee och i resten av skolan.
Mot sig har Shuester den bitchiga cheerleading-coachen Sue Sylvester, som absolut inte vill dela sina anslag med den återupplivande Glee-klubben.
Serien är en sorts serieversion av "High School Musical", fast bättre förstås. Musiken är underbar, karaktärerna härligt skruvade och musikalnumrena sjukt snygga.
Musikal och tv-serie i ett. Vilken lycka!
Jag älskar mörker
Jag gillar verkligen mörker. Det är så harmoniskt och rogivande, samtidigt som det finns något oerhört skrämmande med det. Utanför slår regndropparna mot balkongräcket. Det enda som stör stämningen är min kurrande mage, som jag måste göra något åt.
Det kommer nog att kräva att jag tänder en och annan lampa.
Eller så testar jag att laga mat i mörkret. Det skulle göra det hela lite mer spännande!
Så får det bli.
Wish me monsters.
Det kommer nog att kräva att jag tänder en och annan lampa.
Eller så testar jag att laga mat i mörkret. Det skulle göra det hela lite mer spännande!
Så får det bli.
Wish me monsters.
Jag älskar "Körslaget"
Fan vad pissigt att Timo åkte ut ikväll. Han är ju en sådan härlig prick och hade säkerligen bidragit med lite udda låtval, och det är ju välkommet förstås. Antar att det var anledningen till att han blev tillfrågad om att vara med. Han är ju inte folkkär precis. Han är årets Joacim Cans, helt enkelt. Med den skillnaden att Team Cans vann och Team Timo blev första kör att lämna årets säsong.
En klar förlust. LaGaylia Fraziers kör borde ha rykt.
Faktiskt.
Men tack för att Nanne är kvar. Och Snygg-Erik är ju lite ögongodis.
Jag älskar "Körslaget".
Jag älskar Jennifer Coolidge
Jag har sett lite på "Joey" i helgen, och kan konstatera att Jennifer Coolidge kan vara en av de roligaste kvinnor som vandrar på denna jord. Hennes minspel, hennes timing, hennes kroppsspråk, hennes röst - allt är så sjukt bra!
Som när hon blir rörd av något Joey sagt och kramar honom och säger:
-Oh, I could slap a diper on you and nurse you right now!
Som när hon blir rörd av något Joey sagt och kramar honom och säger:
-Oh, I could slap a diper on you and nurse you right now!
Jag älskar Melodikrysset
De gånger jag och mina föräldrar tillbringar en lördag tillsammans, vare sig de är hemma hos mig i Stockholm eller här hos dem i Visby, så brukar vi alltid bänka oss med en redig frukost och lösa Melodikrysset i P4 tillsammans.
Melodikrysset har sänts i 40 år, med några olika programledare. Anders Eldeman som nu innehar titeln har lett programmet sedan 1996.
Själva spelet är ju jätteroligt och ibland finurligt klurigt. Det är grymt underhållande, men har samtidigt en slags folklig nördighet över sig. Anders Eldeman kan vara den töntigaste programledaren i svensk radio, men ändå kan man inte riktigt tänka sig ett Melodikryss utan hans smekande mysröst. Han talar till sina lyssnare som om de vore små barn som han berättar sagor för, sådant är hans tonläge.
När han i början av varje program drar vinnarna i föregående veckas kryss så ska det spelas en obligatorisk fanfar, en ny varje vecka. Man sitter och småler åt töntigheten i att folk hyllas med en jublande trumpet för att de löst ett litet kryss. Vinnarna heter oftast Anna-Greta, Britta, Kurt, Rune eller något annat gammalmodigt namn som frambringar bilder av små söta pensionärer som sitter vid köksbordet, dricker kaffe på bit och skrockar över Anders Eldemans lama försök till skämt.
Nu låter det ju som att jag dissar Melodikrysset, men så är icke fallet. Jag vet inte varför, men av någon anledning så älskar jag den nördiga charmen, det urtypiskt svenska, och den känsla av nostalgi som alltid infinner sig när jag sitter där med kryssplan och kaffe och pennan i högsta hugg.
Kanske är det därför - jag minns min ungdoms dagar när man klev upp på lördagsmorgnarna och mutti och pappa satt i köket och löste Melodikryss.
Det finns något befriande i att 10.03 en mysig lördagsmorgon höra signaturmelodin "Ju mer vi är tillsammans" och känna sig riktigt, ordentligt töntig.
Bättre start på en lördag kan jag inte få.
Melodikrysset har sänts i 40 år, med några olika programledare. Anders Eldeman som nu innehar titeln har lett programmet sedan 1996.
Själva spelet är ju jätteroligt och ibland finurligt klurigt. Det är grymt underhållande, men har samtidigt en slags folklig nördighet över sig. Anders Eldeman kan vara den töntigaste programledaren i svensk radio, men ändå kan man inte riktigt tänka sig ett Melodikryss utan hans smekande mysröst. Han talar till sina lyssnare som om de vore små barn som han berättar sagor för, sådant är hans tonläge.
När han i början av varje program drar vinnarna i föregående veckas kryss så ska det spelas en obligatorisk fanfar, en ny varje vecka. Man sitter och småler åt töntigheten i att folk hyllas med en jublande trumpet för att de löst ett litet kryss. Vinnarna heter oftast Anna-Greta, Britta, Kurt, Rune eller något annat gammalmodigt namn som frambringar bilder av små söta pensionärer som sitter vid köksbordet, dricker kaffe på bit och skrockar över Anders Eldemans lama försök till skämt.
Nu låter det ju som att jag dissar Melodikrysset, men så är icke fallet. Jag vet inte varför, men av någon anledning så älskar jag den nördiga charmen, det urtypiskt svenska, och den känsla av nostalgi som alltid infinner sig när jag sitter där med kryssplan och kaffe och pennan i högsta hugg.
Kanske är det därför - jag minns min ungdoms dagar när man klev upp på lördagsmorgnarna och mutti och pappa satt i köket och löste Melodikryss.
Det finns något befriande i att 10.03 en mysig lördagsmorgon höra signaturmelodin "Ju mer vi är tillsammans" och känna sig riktigt, ordentligt töntig.
Bättre start på en lördag kan jag inte få.
Jag älskar film + snacks
När jag ska se på film eller någon tv-serie så är det inte bara för mig att sätta mig i soffan, luta mig tillbaka och njuta.
Nej nej nej.
Jag har nåt som nästan skulle kunna liknas vid ett beroende. När jag sätter mig för att se en film/serie, så känner jag direkt att något saknas. Det uppstår ett hål inuti mig. Jag kan inte slappna av förrän detta hål täpps igen.
Det som saknas är snacks, eller tilltugg. Jag måste helt enkelt äta på något när jag ser på film eller tv. Och det måste inte vara godis, det kan vara mat, smörgåsar, frukter eller grönsaker eller vad fan som helst som går att äta.
Detta kan tyckas vara lite jobbigt, och det är det ibland. För det är inte alltid jag har något hemma som jag kan snaska på framför teven, och det är sällan jag orkar pallra mig ner till affären för att handla något när jag är i mys-läge.
Men när jag har planerat för dessa stunder (som jag ju vet infinner sig varje gång jag stoppar en dvd-skiva i spelaren) så kan jag leende plocka ut till exempel en påse chips ur skafferiet, blanda lite dipp och hälla upp ett glas Coca-Cola och sedan slå mig ner i soffan, totalt tillfreds med tillvaron.
Nu är det ytterst sällan som jag köper chips, utan det får oftast bli min middag som får agera filmtilltugg. Two birds, one stone.
Nej nej nej.
Jag har nåt som nästan skulle kunna liknas vid ett beroende. När jag sätter mig för att se en film/serie, så känner jag direkt att något saknas. Det uppstår ett hål inuti mig. Jag kan inte slappna av förrän detta hål täpps igen.
Det som saknas är snacks, eller tilltugg. Jag måste helt enkelt äta på något när jag ser på film eller tv. Och det måste inte vara godis, det kan vara mat, smörgåsar, frukter eller grönsaker eller vad fan som helst som går att äta.
Detta kan tyckas vara lite jobbigt, och det är det ibland. För det är inte alltid jag har något hemma som jag kan snaska på framför teven, och det är sällan jag orkar pallra mig ner till affären för att handla något när jag är i mys-läge.
Men när jag har planerat för dessa stunder (som jag ju vet infinner sig varje gång jag stoppar en dvd-skiva i spelaren) så kan jag leende plocka ut till exempel en påse chips ur skafferiet, blanda lite dipp och hälla upp ett glas Coca-Cola och sedan slå mig ner i soffan, totalt tillfreds med tillvaron.
Nu är det ytterst sällan som jag köper chips, utan det får oftast bli min middag som får agera filmtilltugg. Two birds, one stone.
Jag älskar att hyllas!
Jag har blivit hyllad! Eller åtminstone min blogg. Gå in här och läs denna fantastiska recension som har gjort hela min dag! Stort, gigantiskt, hjärtligt, varmt, innerligt TACK till BippoQueer för detta. Tack tack tack!
Så här glad blir man av att bli hyllad. Typ.
Så här glad blir man av att bli hyllad. Typ.
Jag älskar "Wall-E"
Pixars nya film "Wall-E" är helt fantastisk. Animationen är helt otrolig, satiren är härligt vass och humorn tilltalar både unga och gamla. Och med klimathotet så känns den dessutom brännande aktuell.
Se den!
(Men på engelska, för guds skull!)
Jag älskar "En dejlig rosa"
Robyn framför "En dejlig rosa" på en tillställning till minnet av tsunamioffren 2005. Fantastiskt vacker, fantastiskt framförd av en märkbart rörd Robyn. Vid pianot sitter Björn Yttling från bandet Peter Bjorn & John.
Jag vet en dejlig rosa
och vit som liljeblad
När jag på henne tänker
så görs mitt hjärta glad
Dess stämma ger en hjärtans tröst
likt näktergalens blida röst
Så hövisk och så ljuv
När solen fagert stiger
är hon som purpur klar
Gud, låt dig aldrig sörja
men alltid vara glad
Må de få komma samman
i hjärtans fröjd och gamman
Som längta till varann
Var dag går solen neder
och dagelig uppgår
När kommer dagen blider
då jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när
Farväl, farväl, min hjärtlig kär
Mångtusende godnatt
