Jag hatar ditt processnamn

Igår segade min dator sig något enormt. Inget ovanligt i och för sig, eftersom den i datorår är cirka 300 år gammal. Men jag har fått lära mig lite knep från datorduktiga vänner, som har berättat att man kan snabba upp processorn en aning genom att gå in på "processer" under Aktivitetshanteraren och avsluta de processer som man inte har någon användning för. Sicken grej!

MEN.

Hur i hela jävla fridens namn ska man kunna veta vilka processer man kan avsluta utan risk för att ta livet av datorn? Processerna heter nämligen inte tydliga namn som talar om vad de är till för, utan de heter saker som SSScVXHF och JSHUDTD och KLDRTC.
Och man vågar ju inte chansa, eftersom det när man avslutar en process kommer upp ett varningsmeddelande som i princip säger att "ÄR DU HEEEELT SÄKER? FÖR DET KAN GÅ SÅ ILLA ATT DU FAKTISKT DÖR OM DU STÄNGER NER DET HÄR!".



Tack till Ituneshelper och Ipodservice som jag kan stänga ner utan ångestattacker, för att de står som just "Ituneshelper" och "Ipodservice".

Men ni andra processjävlar?

COME ON!!!!! I don't speak computish!

Jag hatar tidsbegränsad streaming

Jag måste bara få avreagera mig en aning.

Har försökt titta på senaste avsnittet av "Desperate Housewives" hela kvällen, men Megavideo som jag streamar genom jävlas med mig hela jävla tiden! Ska det vara så förbannat svårt att få se sin favvo-serie på olaglig väg?

Megavideo har en tidsgräns för hur länge man får titta gratis. 72 minuter, sen måste man vänta en timme innan man kan fortsätta titta, om man inte vill skapa konto hos dem och betala månadsavgifter som skulle få tv-licenssmitarna att blekna.

Men på senare tid har Megavideo börjat fula sig och bryta uppspelningen innan dessa fucking 72 minuter har gått. Ett avsnitt är blott 42 minuter långt, så vad i helvete är problemet?!

Detta hamnar förstås högt upp på listan över Mest Meningslösa I-landsproblem, det är jag välmedveten om.

Men det här avsnittet är vansinnigt spännande! Jag skrek faktiskt rakt ut när allt plötsligt bara stannade och texten "You have watched 72 minutes of video today" dök upp på skärmen. LIKE HELL I HAVE!

*hytter med näven*

(råkade skriva "hytter med bävern" först. Det kanske vore mer effektivt...)


Jag hatar kollektivtrafikkaos (Favorit i repris)

Ett gammalt inlägg från 21:a december förra året. SL:s trafikkaos gjorde att jag nästan missade båten till Gotland när jag skulle hem över jul & nyår. Lägger ut det igen nu i vidskepligt hopp om att det kanske ska förhindra en liknande katastrof i år.  Håll till godo.



Har anlänt till Gotland, efter mycket om och men.

Ett tag tvivlade jag på om jag skulle hinna med båtjäveln eftersom pendelhelvetet var skitförsenat. Och då var jag ändå ute i väldigt god tid och tog ett mycket tidigare bajståg än vad som egentligen är nödvändigt eftersom jag vet hur kuk-SL fungerar på röv-vintern.

Ändå kom jag fram till Nynäs en halvtimme senare än planerat och fick stressa till hamnterminalen genom snödrivorna (vad i helvete sysslar Sveriges snöröjare med!?!?!). Mitt tåg blev extra försenat "på grund av tidigare vagnfel" i en annan del av länet.

Tro fan att det blir vagnfel när tågen ser ut så här:


Ska vi acceptera att det kommer att vara så här för evigt? Ska vi sitta fast på tåg och bussar varje vinter och komma försent till anslutningar, skolor och arbeten? Varför görs inget för att förebygga att detta obligatoriska kaos utbryter, när vi VET att det KOMMER utbryta varenda helvetes år?

Jag önskar mig en vinterrustad kollektivtrafik i julklapp, Fredrik.
Och jag har varit jävligt snäll, ska du veta.

Jag hatar din parfymöverdos

Vi har alla erfarit dem. Varje gång du åker t-bana, buss eller annat kollektivt färdmedel så kan du ge dig fan på att de sitter strax bakom, framför eller bredvid dig. Och de verkar bara bli vanligare och vanligare.

De är många. De är onda. De är överallt. De är Parfymterroristerna.

Parfymterroristerna är människor som kort sagt överdoserar parfym så till den milda grad att de allt som oftast lämnar ett otal migränanfall bakom sig där de drar fram i sina otäcka små osande odörmoln.
Missförstå mig rätt nu - en skvätt parfym kan vara supernajs, men 20 skvättar parfym på en och samma person blir pest och pina för hans/hennes omgivning.

 

När man föreställer sig en Parfymterrorist så ser man genast en kvinna, gärna medelålders, framför sig. Inte sant? Men Parfymterroristerna finns i många former, även om den medelålders kvinnan är den absolut vanligaste sorten. Även män i varierande åldrar har en tendens att överdosera sin parfym eller after shave. och kalla mig fördomsfull, men här är invandrarmän från Mellanöstern faktiskt värst. Min teori är: dessa män är mycket håriga. De luktar mer svett än icke håriga män för att svetten sätter sig i allt detta hår och torkar. Hår-männen pallar/kan inte duscha 3 gånger om dagen, därför duschar de i parfym istället (det kallas turkdusch av en anledning!).

Men män är ändå underrepresenterade i denna ohyggliga kategori av människor. Kvinnor är i regel de värsta överdoserarna. Speciellt äldre damer. Och jag undrar: är detta en generationsgrej? Eller är det med parfymöverdoserna som med pensionärsbitterheten - den kommer med åren, vare sig man vill eller inte?

Har det månne med försämrat luktsinne att göra? Jag antar att lukten försämras på ålderns höst precis som de andra sinnena. Följden blir att man sprutar på för mycket parfym för att man inte själv känner hur starkt det luktar. Men skit samma. Jag HATAR parfymöverdoser!!!

Sedan jag började få migrän för ett par år sedan så har jag blivit extra känslig för starka dofter och starkt ljus. Att hamna bredvid en Parfymterrorist på tunnelbanan är för mig ungefär samma sak som att bli slagen i pallet med en rauk. Därför byter jag numera alltid plats i tåget om detta händer, men det är inte alltid det går. Åker man i rusningstrafik så kan man bli instängd i ett hörn medan folk sitter och står som packade sillar runt omkring en. Och om någon i din omedelbara närhet råkar vara Parfymterrorist så är det kört. Det finns ingenstans att fly. de behöver inte ens sitta speciellt nära. Är det en redig Parfymterrorist så drabbas alla som befinner sig inom en radie av 2-3 meter från honom/henne.

Så:
Alla ni som läser detta är förmodligen antingen Parfymterrorister själva, eller offer för Parfymterrorister.

Ni som känner igen er i beskrivningen Parfymterrorist - här kommer en liten parfymanvändningsguide. Courtesy of Bobby.

-Ta din parfymflaska och spraya en eller max två gånger på insidan av ena handleden.
-Gnid dina handleder mot varandra.
-Gnid slutligen handlederna på varsin sida om halsen.
-Voilá! Du doftar gott utan att orsaka sprängande huvudvärk hos oskyldiga gotländska homosar!

Parfym ska man inte känna doften av på flera meters håll. Den ska anas svagt i bärarens omedelbara närhet.
KOM IHÅG DET!


Jag hatar din kastratstång

Har funderat lite på det här med herr- och damcyklar. Vad är dealen med att kategorisera cyklar efter kön? Och varför har herrcyklar en fucking kastratstång mellan sadeln och styret? att det saknas sådana stänger på damcyklarna sägs ju vara för att damer cyklade med kjol/klänning förr i tiden. Min fråga är då:
SO WHAT!?

Herrcykel

Damcykel


Har herrcyklarna alltså fucking kastratstänger för att herrarna cyklade med byxor?! Eller? I don't get it. Eller var de könslösa förr i tiden? För det finns väl ingen utöver en och annan masochist som tycker att det är skönt låta skrevet landa på en sådan där stång? Varken kvinna eller man?

Och även om man nu accepterar förklaringen med kjolar/klänningar - fine, men varför görs cyklarna fortfarande efter dessa modeller? Nu cyklar väl kvinnor alltsom oftast iklädda byxor?

Någon kanske vill upplysa mig i denna fråga? Please.

Jag hatar teknik

Jag HATAR tekniska prylar!

Mutti och jag kämpade förut med att få igång scannern på multifunktionsapparaten som Pappsen köpte för x antal år sedan. Vi skulle scanna in foton som min syster ville ha så vi kunde maila dem till henne. Men icke sa nicke (scannern alltså)!

Vi försökte allt. Vi pillade med datorn, vi pillade med scannern, vi googlade instruktionsmanualer, men inget funkade. Hur svårt kan det vara!?!?

Om det är nåt som verkligen får igång mig så är det krånglande teknik. Det ska inte vara hjärnkirurgi att scanna in ett foto! Jag är inte dum i huvudet, och jag är ganska teknisk (faktiskt!), så när sådant här händer så måste det vara tekniken det är fel på och inte mig.


Jag hatar mannen med den lustiga hatten

Ibland blir jag lite irriterad. Som när någon ställer sig obehagligt nära en i kön på Ica och flåsar en i nacken.

Ibland blir jag arg. Som när tunnelbanans blåa linje är försenad för sjuttielfte gången på grund av "vagnfel".

Och ibland blir jag riktigt jävla förbannad. Som när personer på maktpositioner utnyttjar sina ämbeten till att vädra unkna åsikter om människors privatliv.
Senast i raden är allas vår påve, Benedictus XVI.
Påven har väl, genom alla tider, sällan fått medial uppmärksamhet för att ha gjort något klyftigt? I så fall har det gått mig förbi. Han är mest känd för sin lustiga hatt och för att det ständigt hoppar diverse grodor ur käften på honom.

Han har det senaste året antydit att samkönade relationer är ett hot mot världsfreden (!?!?!?), och häromdagen höll han ett tal inför diplomater ifrån hela världen och jämförde då samkönade äktenskap med miljöförstöring. Allt inlindat i vackra ord, förstås.

Okej. För det första:
Att så högt uppsatta personer går ut och kallar vissa kärleksrelationer för "hot mot världsfreden" är för fan ett skämt. Det är ju för fan just galna fundamentalister som påven som är anledningen till att fred är en bristvara i världen!

För det andra:
En ledare som blir vald av halvsenila kardinaler i en inceststat som Vatikanen och som har en sådan sjukt löjlig hatt borde inte få ha något att säga till om alls.

För det tredje:
Att prisa det heterosexuella levernet, lovsjunga könsrollerna och samtidigt gå runt i klänning tycker jag är lite hyckleri faktiskt.



Så Benny 16. I fortsättningen kan du väl hålla käften istället och dra ut den där feta jävla pinnen du har uppkörd i röven. Den gör dig knappast gladare. Även om den håller dig något mer upprätt, så här på ålderns höst.


Jag hatar inbrott

Bror Stor måste vara den mest olycksdrabbade mannen i Stockholm. Nu har han haft inbrott för sjuttielfte gången i rad. Tidigare har de givit sig på hans bil, den här gången bröt de sig in i hans förråd. De stal bland annat en massa dyra verktyg. Så jävla stört.

Ett krux är att detta är samma förråd där hela mitt bohag förvaras. Möbler, böcker, filmer, skivor, huhållsartiklar och så vidare. Och jag vet ännu inte hur mycket av mina saker som har stulits.

Så nu måste jag försöka skriva ner ALLT som jag hade i förrådet för att försäkringsbolaget ska kunna beräkna ersättningen. Det blir jävligt svårt att göra det ur minnet.
Jag är mest skraj att alla mina tv-serier och filmer ska vara borta. Det är för jävligt att inte VETA heller hur mycket de fått med sig! För brorsan kan ju omöjligt avgöra vilka av mina saker som saknas. Suck.

Tjuvar alltså. Som Babben säger: Uppspacklede jävla ap-arslen.

Jag hatar kollektivtrafikkaos

Har anlänt till Gotland, efter mycket om och men.

Ett tag tvivlade jag på om jag skulle hinna med båtjäveln eftersom pendelhelvetet var skitförsenat. Och då var jag ändå ute i väldigt god tid och tog ett mycket tidigare bajståg än vad som egentligen är nödvändigt eftersom jag vet hur kuk-SL fungerar på röv-vintern.

Ändå kom jag fram till Nynäs en halvtimme senare än planerat och fick stressa till hamnterminalen genom snödrivorna (vad i helvete sysslar Sveriges snöröjare med!?!?!). Mitt tåg blev extra försenat "på grund av tidigare vagnfel" i en annan del av länet.

Tro fan att det blir vagnfel när tågen ser ut så här:


Ska vi acceptera att det kommer att vara så här för evigt? Ska vi sitta fast på tåg och bussar varje vinter och komma försent till anslutningar, skolor och arbeten? Varför görs inget för att förebygga att detta obligatoriska kaos utbryter, när vi VET att det KOMMER utbryta varenda helvetes år?

Jag önskar mig en vinterrustad kollektivtrafik i julklapp, Fredrik.
Och jag har varit jävligt snäll, ska du veta.

Jag hatar huvudvärk

Fy helvete för alla former av huvudvärk.

Nu har jag haft ont sedan i onsdags. Känns bättre idag, men inte bra. Vad göra?


Jag hatar dig och tänker spotta på dina homofob-sandaler

Jag blir så förbannad att jag kokar. Satt och slösurfade på Discshop och läste recensioner när jag snubblade över detta omdöme, skrivet om underbara "Patrik 1,5".


"Jag lämnade biosalongen lätt illamående. Nu ska vi svenskar lära oss att älska bögarna. Dom ska få adoptera. Nu ska dom gifta sig i svenska kyrkan. Då i min mening pissar man på kyrkan och alla de som gått till den.

Om ett tiotal år, vad kommer det för film då som moralpredikar?

Är det pedofiler vi ska acceptera och bli påtryckta att vi måste älska? Är det dom då som bankar på dörrarna till kyrkans ceremonier?

Nej sådana här moralkakor till film låter jag mig vara utan i framtiden."


Varför i helvete gick du såg den förbannade filmen för om du nu är så jävla avigt inställd till bögar?! IDIOT!!!!!! Inte gick det att kommentera eller svara på det fucking inlägget heller.

Jag vill slå någon. Väldigt, väldigt, väldigt hårt.

Jag hatar Alla hjärtans dag

"Hatar" är kanske ett starkt ord, men jag använder det ändå. Jag har ju ingen kategori som heter "Jag är inte så förtjust i" (kanske inte är en så dum idé?).

Men. Så här är det.

Jag har firat Alla hjärtans dag en enda gång. Tillåt mig berätta historien.

Det skulle ha blivit en mysig, hemlagad middag tillsammans med min dåvarande pojkvän som jag nästan aldrig hann umgås med på grund av alltför olika arbetstider. Jag började alltid 06.00 och han jobbade alltid till 23.00. Han brukade komma hem till mig efter jobbet och så sov vi ihop.
Men denna kväll skulle vi äntligen spendera tillsammans med god mat, ett gott vin och (trodde jag) mysiga samtal i soffan.
Icke.
Min pojkvän kommer till att börja med för sent hem till mig. Han förbereder kycklingen som vi ska äta till middag och ställer in den i ugnen. I väntan på att den ska bli klar vill han se på tv. Så kvällen börjar i sällskap av Matte Carlsson och hans muntra kollegor i "Bygglov". När maten sedan är klar får jag dricka vin själv, för pojkvännen har med sig en flaska öl. Han slänger i sig maten på drygt 10 minuter och vill sedan tillbaka till teven.
Så där sitter jag sedan med hans huvud i mitt knä och försöker intala mig att det fortfarande kan bli en bra kväll, när jag plötsligt hör hur mannen i knät börjar snarka. Klockan är så lite som 20.30. Då brister det för mig, och jag tvingar in honom i sängen medan jag själv bestämmer mig för att se på "Desperate housewives" och "Joey". Pojkvännen gnyr inifrån sovalkoven och vill ha sällskap.
Jag vägrar. Han tjatar. Jag vägrar igen. Han tjatar igen. Så till slut går jag in till honom och påbörjar ett förspel som får honom att fullständigt gå upp i limningen. När han stönar som värst så reser jag mig och går med orden "Nu börjar 'Desperate housewives'" tillbaka ut till teven. Pojkvännen ligger snopet kvar med ståndet i vädret och försöker greppa vad som hänt. Han tjatar om att jag ska komma tillbaka, men jag ignorerar tills han somnar.
När mina program är slut kryper jag ner bredvid honom. Han vaknar naturligtvis och vill fortsätta där vi slutade. Jag suckar och tänker för mig själv: "Jag måste ju i alla fall få ut något av min första (och hittills enda) riktiga Alla hjärtans dag". Så jag ger med mig.
Och det var åtminstone bra sex.



Förstå min i-landskorrekta bitterhet.

Jag hatar sär skrivningar

Jag är en av många som hatar särskrivningar.
Hittade precis det här på en killes QX-sida:

"sex förslag undanbedes."

Jaha? Vilka sex förslag då? Det får man tyvärr inte veta.

Jag antar att man får gissa.

Jag hatar SL

SL has done it again! Idag blev det strömavbrott och trafiken lamslogs i över en timme. Pendeltåg stod stilla, ersättningsbussar sattes in och fylldes till bristningsgränsen av stressade 08:or. Blåa linjen lyckades sin vana trogen ha förseningar även utan strömavbrott (imponerande) och fick ta med lite extra pendeltågspassagerare som tagit sin tillflykt till tunnelbanan. Resultat: även tunnelbanan fylldes av fler människor än vad som torde vara fysiskt möjligt. Jag pressades längre och längre in i vagnen tills jag slutligen stod med fejan intryckt i en Canada Goose-jacka som luktade unken tonfisk. Så stod jag i några stationer innan vi kom till Vreten, som tydligen är norrorts svar på Gullmarsplan eller nåt, för där kliver det alltid av en jäkla massa människor. Jag kunde andas igen och sjönk ner på ett säte.

Tack SL. Jag älskar att betala 700 kronor i månaden för denna fantastiskt fungerande tjänst. Ett tips: Vad sägs om att satsa på lite nya tåg till blåa linjen eftersom de gamla är ungefär lika stabila som Michael Jacksons näsa och står för större delen av störningarna i trafiken?
Och just det: det kommer antagligen falla löv nästa år också, så det kan kanske vara en bra idé att börja fundera ut någon bra lösning på det där med "lövhalkan"?

Jag ser fram emot det första snöovädret för säsongen då staden kommer att lamslås åter igen. Det här med snö är ju så ovanligt här uppe i Norden, så jag förstår vitsen med att inte försöka klimatanpassa kollektivtrafiken. Herregud, det är väl inte så farligt att inte kunna ta sig hem då och då? Vi har ju natthärbärgen i Stockholm trots allt. Det är billigt! Och man får soppa på köpet.







Ironi
(
grekiska είρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken skall även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.

Ett vardagligt exempel på ironi är att säga "Vilket underbart väder!" när det spöregnar och man egentligen inte alls tycker om regnväder. Ett annat vardagligt exempel är följande replikväxling:

- Vi har gått i konkurs!
- Snyggt jobbat!

Ironins konst är svår och förutsätter att budskapet är uppenbart för båda parter. Kroppspråk och tonläge kan användas som komponenter, men ironi fungerar även i skriftlig form. Ett känt exempel är Jonathan Swifts "Ett anspråkslöst förslag".

Ironi kan också vara oavsiktlig. Man kan bland annat tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan bara en tragisk olycka.

En bitsk och nedvärderande form av ironi är sarkasm. Dubbelironi innebär att säga något man faktiskt menar, men med ett ironiskt uttryck. Inom teatern kan en ironisk sidokommentar kallas för en avsidesreplik.


Jag hatar dörrknackare

Alldeles nyss var det en liten livrädd tös som ringde på dörren här i föräldrahemmet. Hon undrade förskrämt om vi ville köpa en julkalender. Jag tackade vänligt nej, varpå det stackars flickebarnet hoppade till och klämde ur sig ett "okejhejdå" och pinnade iväg till nästa dörr.

Detta fick mig att minnas min ungdoms dagar då man själv tvingades ut för att sälja majblommor och liknande till klasskassan. Usch så jobbigt och pinsamt man tyckte att det var. Därför tvingade man istället så många vänner och bekanta som möjligt att köpa de nedrans blomjävlarna så att man blev av med skiten. Jag var extremt blyg som barn, så för mig var det tortyr (om än nyttig sådan).

Jag ogillar när folk knackar/ringer på dörren för att sälja saker. Stackars förskrämda barn är väl en grej, men Jehovas vittnen och liknande vill jag bara nita i fejan och spotta på. Tack och lov är jag förskonad från dessa företeelser i den boendeform jag har nu. Värre är det för de stackars radhusborna.

Jag hatar både att vara den som knackar på OCH att vara den som öppnar dörren. Det är som med telefonförsäljare. Har jag bett om den här tjänsten? Nej. Hur ofta säger man ja till det de har att sälja? Ytterst sällan. Stör de? Oftast.
När folk på detta sätt liksom gör intrång i ens vardag så blir jag irriterad. Visst är det lätt att säga nej tack och stänga dörren/lägga på luren, men störningen har redan skett. Sedan kan den naturligtvis eskalera om man har en riktigt envis jävel att göra med, men redan själva påringningen tycker jag är grymt irriterande.

Jag är ansluten till Nix, vilket innebär att mitt nummer är skyddat mot alla typer av försäljningssamtal och marknadsundersökningar. Men ibland lyckas vissa as hitta en ändå. Då brukar jag låtsas att jag är någon annan och att Bobby inte är hemma. "Nej, han är bortrest på obestämd tid". Då brukar de skriva av en från sina fucking listor.

Det borde finnas Nix för dörrknackare också. Om jag någonsin flyttar till radhus så ska jag sätta upp en skylt på dörren: "Försäljare och religiösa värvare icke önskvärda".
Fast då återstår problemet med analfabeta försäljare dock.
Nedrans.
En illustration kanske?

Jag hatar fjortisröstande

Okej, jag är egentligen inte så jätteinne i "Idol", men jag måste ändå undra:

Hur i helvete kunde Loulou åka ut medan tråkputtar som Robin B och Robin E får vara kvar!? De hängde inte ens löst fastän de sög! Och Johan Palm är ju extremt överskattad. Han sjöng falskt och jävligt ikväll och har inget kvar i tävlingen att göra.
Det här startfältet har kallats det bästa i "Idols" historia, men det är väl ändå bullshit. Robinarna kan ju inte ta en scen överhuvudtaget, de ser ut som karaokesångare när de uppträder! Johan Palm sjunger surt med målbrottsröst och leker damp, och Sepideh har slutat sjunga och börjat gapa. De enda som håller måttet är Anna, Alice och Kevin. De vet hur man tar en publik och en scen. De är artister. Och så Loulou, som har världens härligaste röst och världens härligaste personlighet. Fucking jävla fjortisar som sitter och röstar på killarna för att ni tycker de är snygga (vilket de inte ens är).

Usch. Nu ska jag dammsuga lite och fokusera på morgondagens föreställning istället för att slösa energi på en larvig jävla musiktävling som egentligen borde hålla audition för tittarna också så att det blir vettiga människor som röstar och inte bara blåsta fjortisbrudar. Blä.

Jag hatar ditt tetrapak

Alltså, tetraförpackningar är ju grymt smarta. De är miljövänliga och bra på de flesta sätt och vis. Men vissa tetror vill jag bara kasta ut genom närmaste fönster. Nämligen de som ser ut så här:

Tetror med skruvkork SUGER!!!! Juicen/mjölken eller whatever innehållet må vara skvimpar ut klumpvis så att det hamnar mer utanför glaset än i det. Vad är det för fel på en vanlig enkel perforerad pip, som på till exempel Arlas fiffiga mjölkpaket? Är svenska folket för klena för att riva av flikarna eller vad är det frågan om? Skruvkorkarnas enda fördel är att förpackningen blir återförslutningsbar. Men det skiter jag faktiskt i.

Väck med de kassa förpackningarna, NU!

Jag hatar din automatockupering

Petra nämnde i sin blogg att hon, när hon hade extremt bråttom till Uppsalatåget, hamnade bakom en sölig tant vid SL-automaten. Ja, varför sölar folk så vid automater av alla de slag? Biljettautomater, bankomater, godisautomater, you name it. Jag stod bakom en i bankomatkön i Rissne idag som gjorde den där onödiga grejen som jag irriterar mig så på: när kortet kommer ut så står hon och knölar en stund för att stoppa ner det i sitt fack (som preciiiiiis rymmer ett Visakort) igen, så hon kan inte ta pengarna på en gång när de ploppar ut. Så pengarna sitter där i luckan medan hon pillar med kortet, sedan tar hon slutligen sedlarna och börjar pilla ner dem i plånboken - men utan att flytta på sig. Tydligen var detta en kvinna som antingen är en obotlig kvittosparare eller så hade hon redan sjukt mycket pengar i plånkan, för trångt verkade det vara. Hon pillade och knölade och trixade för att få ner pengarna i sedelfacket, hela tiden blockerande bankomaten. Precis när jag börjar stega fram för att lite demonstrativt sätta in mitt kort så blir hon klar och trippar iväg. Då var vi sammanlagt 4 personer som stod bakom och väntade. Trög!
Folk må tycka att jag är en stressad idiot med i-landsproblem, men för min del handlar det inte om tiden i det här fallet. Det handlar om hänsyn till människor runt omkring en. Så det så!


Jag hatar blåa linjen

Jag hatar den blåa linjen i tunnelbanan. Alltid förseningar, alltid korta tåg, ofta gamla tåg. Idag när jag kom ner till perrongen i Rissne efter min sånglektion för att åka hem så fick jag vänta 15 minuter på tåghelvetet. På grund av vagnfel, meddelades det. Och när tåget sen kommer så är det ett sådant där gammalt skittåg från typ mitten av 80-talet. Inte konstigt att det blir vagnfel när tågen är äldre än passagerarna.

Däremor är jag grymt road av den nya engelska rösten på de nyare tågen, som säger "Next stop: Gamla stan" och liknande. Vid min station, slutstationen, säger han "All passengers, please get off the train here". Jag tycker det är hysteriskt roligt.

Snart får jag besök av min far. Jag kanske ska ta och spela upp "En dejlig rosa" för honom?

Jag hatar din modeblogg

Jag är missnöjd.

Här försöker man följa lite bloggar som man finner intressanta, och så visar det sig att alla dessa bloggar har ägare som uppdaterar ungefär en gång i månaden! Vill man ha nya inlägg att läsa varje dag så finns det bara en uppsjö av tråkiga modebloggar att läsa, alternativt fjortisbloggar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag förstår inte vad det är som gör alla dessa modebloggar så vansinnigt populära. Dessutom skriver ju alla om nästan samma saker! Det har tillochmed Ebba von Sydow, drottningen av modebloggar, uppmärksammat. Så varför har de 100 000-tals läsare varje dag? De flesta av dem kan inte ens skriva! Och då snackar jag inte rent tekniskt, utan kvalitetsmässigt. De flesta skriver som de pratar, och det finns inget jobbigare än att läsa än talspråk.

Har modebloggarna blivit ett gratis alternativ till modetidningarna? Kan det vara svaret på min fråga? Men jag förstår ändå inte hur en fjortis digitalkamera-bilder på sin dagliga "outfit" kan jämföras med snygga, bearbetade modellbilder i en professionell tidning? Om jag ville kolla på bilder på snygga kläder så köper jag hellre ett nummer av KING än surfar in på nån halvmogen fjortis försök till modeblogg.


Tidigare inlägg
RSS 2.0