bobbyville

Imorgon bär det av till Stockholm, och på lördag kväll åker jag och Kim till Alanya på en tre veckor lång tripp. Fantastiskt! Men innebär förstås att jag inte kommer kunna blogga under den här tiden. Om jag hittar ett billigt internetcafé kanske jag kan göra ett ryck. Annars är jag tillbaka den 11:e augusti.
Lev väl. Det kommer vi att göra. Puss.


Alanya by night.

Igår besökte jag, Syster Yster, Bror Stor, Pappsen, Hanna, Johan, Isa och Mankan äventyrsanläggningen Boda Borg (tänk lite "Fångarna på fortet").
Man gör olika banor, som består av 2-3 rum. I varje rum måste man lösa en mer eller mindre klurig uppgift för att kunna komma in i nästa rum. I sista rummet får man en stämpel som bevis för att man klarat hela banan. Gör man fel någonstans måste man börja om från rum 1 igen.


Det var svårare än man kan tro. Jag teamade upp med bror, syster och far, och vi klarade tre banor på de två timmar vi hade bokat.


Mina lagkamrater försöker hitta klossarna som överensstämmer med den som för tillfället lyser på väggen.


Och här ska Bror Stor gunga och kicka på en svart låda utan att nudda golv eller vägg.


Har ni ett Boda Borg i närheten så rekommenderas det varmt!
Fyra av fem toasts. Kanonkul.

Telefonsamtal: Inte ett enda!

Ansiktsboken: Hade en liten kommentarskonversation med Christina som vi träffade i Alanya förra året. Trevlig dam!

SMS: Regina.

Utomhusvistelse: Fika på uteplatsen, åktur med familjen till Högklint och Snäck.

Låt på hjärnan: "Gammal sång" - Veronica Maggio.

Jag började tänka på när man någon gång i framtiden ska gifta sig. För jag vill gifta mig faktiskt.
Och så började tänka på svensexan.
De svensexor jag har beskådat på håll har alltid inneburit att den blivande brudgummen ska genomföra så många pinsamma uppdrag som möjligt á la nollning. Det känns lagom lockande för mig faktiskt.
Jag vill ju faktiskt ha kul och trevligt på min eventuella svensexa. Tyvärr så ligger ju planerandet inte i mina händer,

Vilket leder mig in på nästa fundering: vilka ska anordna min svensexa? Jag har ju begränsat med manliga vänner?

Men vem har sagt att en svensexa bara måste bestå av killar? Nej nej, det viktigaste är väl att man festar loss med sina nära och kära en sista gång innan man knyter bandet liksom?



Så väck med gamla konservativa svensexregler! Inga strippor, inga pinsamma uppdrag på Sergels torg, ingen knasig kycklingdräkt. Bara SKOJ!

Om jag nu någonsin kan behålla en karl så pass länge att bröllop och svensexa överhuvudtaget blir aktuellt. Here's hoping!


(c) Jenny Blad

Eftersom både Danny och Erik har fått vara Dagens hunk så får M:et i EMD också en utmärkelse.
Han är ju faktiskt söt.

Nu börjar jag med logginläggen igen. Tyckte det kändes rätt.

Telefonsamtal: Philip, Kim, Pia, Syster Yster, Mutti, Qvist.

Ansiktsboken: Snackade med Joel C, hjälpte honom att hitta sin mobil och försökte desperat att slå mitt rekord i biljardspelet.

SMS: Pia, Madde.

Utomhusvistelse: Var på husvisning med Mutti och Pappsen.

Låt på hjärnan: "Omkring tiggarn från Luossa" - Sofia Karlsson. Ljuvlig. Synd att jag bara kan en halv vers.

Om en vecka sitter jag vid gaten på terminal 5 på Arlanda och väntar på att borda planet som ska ta mig och Kim till Alanya för en tre veckor lång vistelse. Helt fantastiskt.

Favvolåten just nu. Grym!

Har tänkt på det här med komplimanger.
Jag har överlag svårt att ta komplimanger, men vissa är värre än andra.

Jag hatar när folk kallar mig för "söt" till exempel.
Vadå "söt"?
En hundvalp är söt.
En bebis är söt.
Men när man kallar en vuxen människa för "söt" så får det genast en nedvärderande effekt. Eller är det bara jag som tycker att man känner sig enormt liten så fort man blir kallad söt?
Folk har ju en tendens att utnämna folk som gör bort sig till söta. "Nämen vad sööööööööt!" utbrister man gärna när någon gjort något dumt eller fel. Jag hatar det.
Kanske är det därför jag hatar "söt". För att jag förknippar det med nedvärdering och "tycka synd om"-mentalitet.

Så nu vet ni. Kalla mig inte söt.
För i helvete.

Är detta världens bästa kärlekslåt? Jag tror det. Helt fullkomligt fantastisk.
Skriven av Jacques Brel, inspelad på svenska av Tommy Körberg och Stefan Nilsson.
I love. Truly.

Sitter och lyssnar på The Arks exceptionellt briljanta låt "Calleth you, cometh I" och fortfarande får den mig att färdas 6 år bakåt i tiden till sista terminen i gymnasiet då allt rasade samman. Helt galet hur musik påverkar en.

Igår kväll ringde min käre vän Edward och berättade uppspelt att han tillbringat hela kvällen tillsammans med Yanic Truesdale, som spelar Michel i "Gilmore girls", som råkar vara Edwards absoluta favoritserie i hela världen (tack vare mig). Därför får Yanic vara Dagens hunk.

Om drygt två timmar anländer tre ex-sotare till Gotland, och mitt liv får lite mer mening igen. De stannar i en vecka, och vi ska campa runtom på ön och ha så jävla skitkul som man bara kan ha.

Så här kul kan man ha med SOT-människor!