Ni som inte fattat vad genus och "hen" går ut på borde läsa det här blogginlägget och sen hålla käft
Okej hörrni, nu ska vi reda ut detta EN GÅNG FÖR ALLA.
Jag är outsägligt less på att läsa alla puckade, oinformerade människors kommentarer och inlägg i genusdebatten som just nu pågår på bland annat DN.se med anledning av deras artikelserie om ordet "hen".
Och jag är ännu mer less på att ingen utav de genusförespråkare som förekommer i debatten tycks kunna förklara vad genuspedagogik går ut på så att dessa motståndare och könsrollsälskare fattar varför det är viktigt och en bra grej.
Därför ska jag nu reda ut begreppen ordentligt. Det finns nämligen inga hållbara argument MOT genuspedagogik/genusvetenskap. Det är ingen åsiktsfråga, utan det finns verkligen INGA hållbara argument. Är man emot genustänk så har man inte fattat vad det handlar om, så enkelt är det.
Vilka är då de vanligaste missuppfattningarna kring genus? Jo, dessa:
* Att det går ut på att radera kön.
* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.
Dessa missuppfattningar stöter jag ofta på. Nu tar vi dem en och en och förklarar VARFÖR det är en missuppfattning.
* Att det går ut på att radera kön.
NEJ. Alla har ett kön och kommer alltid att ha det. Genus handlar om att ens kön inte ska innebära en massa sociala normer som man måste följa för att "passa in". Alla ska få vara sitt kön på sitt sätt.
* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
NEJ. Ingen kan tvinga på en ett pronomen som man inte kan identifiera sig med. Ingen bestämmer vad du ska identifiera dig som, det gör bara du själv. Däremot kan "hen" vara utmärkt att använda i pedagogiskt syfte, som att byta ut pronomen i barnvisor som "Sockerbagaren" till exempel så att sockerbagaren inte nödändigtvis måste vara en man. Det är ju trots allt ganska oväsentligt för barnen att veta könet på den de sjunger om.
* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
NEJ. Genus innebär inte att förbjuda någon att vara si eller så. Det handlar om att låta barnen få fler möjligheter än de som deras kön vanligtvis begränsar dem till. Om en kille vill ha klänning på sig så ska han få ha det utan att riskera att bli mobbad, retad eller utstött. Alla ska kunna få ha vilka färger/plagg de vill på sig, det är varje individs val.
* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.
NEJ. Det handlar om att vi inte ska ha några könsroller. Eller att det åtminstone inte ska innebära risker att bryta mot dem. Om man är tjej och älskar rosa, smink, dockor och hästar så är det fullkomligt okej. Men det ska fan i mig vara lika okej att vara kille och gilla rosa, smink, dockor och hästar.
En del av mina vänner säger att de inte känner igen sig i det könsstereotypa samhälle som jag påstår att vi lever i.
"Vi hade en kille på min högstadieskola som hade strumpbyxor på sig, det var ingen som brydde sig om det".
Grattis, säger jag då. Bra skola! På min högstadieskola hade den killen blivit lynchad.
Jag hade inte kommit ut på högstadiet och hade inget som helst kärleksliv på den tiden. Ingen VISSTE att jag gillade killar, ändå fick jag utstå glåpord och fysiska trakasserier från mina skol"kamrater" eftersom jag inte passade in i normen. Det fanns en misstanke om att jag eventuellt var bög, och det räckte.
Om man inte känner igen sig i problematiken som genusförespråkarna beskriver - gratulerar! Men då förstår jag inte vitsen med att käfta emot i debatten? Varför känns sig normföljarna hotade av att vi normbrytare vill förändra och tänja gränserna mellan könen? Ingen kommer tvinga er att vara annorlunda. Alla "grabbiga" grabbar och "tjejiga" tjejer - ni får fortsätta vara precis som ni är om ni trivs med det. Vi vill bara få samma möjlighet att vara de VI är, utan att ni ska tro er ha rätt att sätta er över oss och trycka ner oss för att vi inte är som ni.
Många påstår att könsrollerna inte innebär ett problem i samhället. Ta då den senaste veckans mediestorm kring tjejen med de orakade armhålorna som fångades på bild under Melodifestvalfinalen. Någon la upp en skärmdump av henne på Facebook, med ansikte och allt, och hånade henne offentligt för att hon hade hår under armarna. Kommentarerna haglade, den ena mer hånfull och hatisk än den andra. Hon kallades äcklig, ohygienisk, missfoster, onormal. En het debatt om kvinnors armhålor följde och pågår än.
Detta, mina kära belackare, är inget annat än ett lysande exempel på vad våra idiotiska könsnormer resulterar i.
Det finns förväntningar på hur vi ska vara som kvinnor och män. Allt är naturligtvis inte svart eller vitt, men det finns ändå alltid en gräns. Det blir exempelvis mer och mer accepterat för män att använda smink. Foundation och diverse hudvårdsprodukter för att dölja finnar och dylikt har blivit mer okej. Men Gud förbjude att en man skulle komma med mascara till jobbet/skolan.
(En puckad människa skulle här tro att jag vill tvinga alla män att använda mascara för att det ska vara "jämlikt")
Ett genomgående genustänk i samhället skulle inte betyda att man inte längre FÅR passa in i könsnormerna. Det skulle innebära att man inte MÅSTE passa in dem för att bli accepterad för den man är.
Capisch?
Här är två andra som förklarat det himla bra annars:
Hanna Fridén
http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vad-ar-egentligen-genuspedagogik-och-varfor-ar-sa-manga-emot-det/#comments
Lady Dahmer
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/utkast-mars-21-2012.html
Jag är outsägligt less på att läsa alla puckade, oinformerade människors kommentarer och inlägg i genusdebatten som just nu pågår på bland annat DN.se med anledning av deras artikelserie om ordet "hen".
Och jag är ännu mer less på att ingen utav de genusförespråkare som förekommer i debatten tycks kunna förklara vad genuspedagogik går ut på så att dessa motståndare och könsrollsälskare fattar varför det är viktigt och en bra grej.
Därför ska jag nu reda ut begreppen ordentligt. Det finns nämligen inga hållbara argument MOT genuspedagogik/genusvetenskap. Det är ingen åsiktsfråga, utan det finns verkligen INGA hållbara argument. Är man emot genustänk så har man inte fattat vad det handlar om, så enkelt är det.
Vilka är då de vanligaste missuppfattningarna kring genus? Jo, dessa:
* Att det går ut på att radera kön.
* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.
Dessa missuppfattningar stöter jag ofta på. Nu tar vi dem en och en och förklarar VARFÖR det är en missuppfattning.
* Att det går ut på att radera kön.
NEJ. Alla har ett kön och kommer alltid att ha det. Genus handlar om att ens kön inte ska innebära en massa sociala normer som man måste följa för att "passa in". Alla ska få vara sitt kön på sitt sätt.
* Att det innebär att vi slutar använda "han" och "hon" och endast avänder det könsneutrala "hen".
NEJ. Ingen kan tvinga på en ett pronomen som man inte kan identifiera sig med. Ingen bestämmer vad du ska identifiera dig som, det gör bara du själv. Däremot kan "hen" vara utmärkt att använda i pedagogiskt syfte, som att byta ut pronomen i barnvisor som "Sockerbagaren" till exempel så att sockerbagaren inte nödändigtvis måste vara en man. Det är ju trots allt ganska oväsentligt för barnen att veta könet på den de sjunger om.
* Att det innebär att förbjuda pojkar att bära blått och leka med bilar/flickor att bära rosa och leka med dockor.
NEJ. Genus innebär inte att förbjuda någon att vara si eller så. Det handlar om att låta barnen få fler möjligheter än de som deras kön vanligtvis begränsar dem till. Om en kille vill ha klänning på sig så ska han få ha det utan att riskera att bli mobbad, retad eller utstött. Alla ska kunna få ha vilka färger/plagg de vill på sig, det är varje individs val.
* Att det innebär att vi ska göra "tvärtom" med könsrollerna.
NEJ. Det handlar om att vi inte ska ha några könsroller. Eller att det åtminstone inte ska innebära risker att bryta mot dem. Om man är tjej och älskar rosa, smink, dockor och hästar så är det fullkomligt okej. Men det ska fan i mig vara lika okej att vara kille och gilla rosa, smink, dockor och hästar.
En del av mina vänner säger att de inte känner igen sig i det könsstereotypa samhälle som jag påstår att vi lever i.
"Vi hade en kille på min högstadieskola som hade strumpbyxor på sig, det var ingen som brydde sig om det".
Grattis, säger jag då. Bra skola! På min högstadieskola hade den killen blivit lynchad.
Jag hade inte kommit ut på högstadiet och hade inget som helst kärleksliv på den tiden. Ingen VISSTE att jag gillade killar, ändå fick jag utstå glåpord och fysiska trakasserier från mina skol"kamrater" eftersom jag inte passade in i normen. Det fanns en misstanke om att jag eventuellt var bög, och det räckte.
Om man inte känner igen sig i problematiken som genusförespråkarna beskriver - gratulerar! Men då förstår jag inte vitsen med att käfta emot i debatten? Varför känns sig normföljarna hotade av att vi normbrytare vill förändra och tänja gränserna mellan könen? Ingen kommer tvinga er att vara annorlunda. Alla "grabbiga" grabbar och "tjejiga" tjejer - ni får fortsätta vara precis som ni är om ni trivs med det. Vi vill bara få samma möjlighet att vara de VI är, utan att ni ska tro er ha rätt att sätta er över oss och trycka ner oss för att vi inte är som ni.
Många påstår att könsrollerna inte innebär ett problem i samhället. Ta då den senaste veckans mediestorm kring tjejen med de orakade armhålorna som fångades på bild under Melodifestvalfinalen. Någon la upp en skärmdump av henne på Facebook, med ansikte och allt, och hånade henne offentligt för att hon hade hår under armarna. Kommentarerna haglade, den ena mer hånfull och hatisk än den andra. Hon kallades äcklig, ohygienisk, missfoster, onormal. En het debatt om kvinnors armhålor följde och pågår än.
Detta, mina kära belackare, är inget annat än ett lysande exempel på vad våra idiotiska könsnormer resulterar i.
Det finns förväntningar på hur vi ska vara som kvinnor och män. Allt är naturligtvis inte svart eller vitt, men det finns ändå alltid en gräns. Det blir exempelvis mer och mer accepterat för män att använda smink. Foundation och diverse hudvårdsprodukter för att dölja finnar och dylikt har blivit mer okej. Men Gud förbjude att en man skulle komma med mascara till jobbet/skolan.
(En puckad människa skulle här tro att jag vill tvinga alla män att använda mascara för att det ska vara "jämlikt")
Ett genomgående genustänk i samhället skulle inte betyda att man inte längre FÅR passa in i könsnormerna. Det skulle innebära att man inte MÅSTE passa in dem för att bli accepterad för den man är.
Capisch?
Här är två andra som förklarat det himla bra annars:
Hanna Fridén
http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vad-ar-egentligen-genuspedagogik-och-varfor-ar-sa-manga-emot-det/#comments
Lady Dahmer
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/utkast-mars-21-2012.html
Schlagerblogg 2012 - Final
Stockholm
ÄNTLIGEN! Nu är spektaklet nästan i mål, och vem kommer stå högst upp på prispallen med Sångfågeln i hand när kvällen är över om inte allas vår Loreen? Jag hoppas verkligen det, och hoppas lite elakt på att Dannys medhörning ska krångla även ikväll så att han kan falsksjunga sig till en neslig andraplats.
Detta är dock en galet svårtippad final! Vinnaren är solklar för mig, men är den lika självklar för svenska folket? Förhandsfavorit eller ej, skrällar har vi sett förr i denna tävling. Vi minns väl alla 2010 då hela svenska folket fick hjärnsläpp och röstade fram Anna "Sömnpillret" Bergendahl till vinst framför Salem al Fakir, Timoteij och Eric Saade.
GO LOREEN!
David Lindgren - Shout it out (* * * *)
Yes, jag gillar denna dansdänga. Vem kan mostå en charmig, breakdansande norrlänning i kostym? Inte jag! Jag tror på topp 5-placering för David.
Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - Jag reser mig igen (* *)
Jag förstår varför det här tilltalar folk, och Thorsten kan mycket väl göra en af Ugglas och skrälla sig till pallplats. Men jag klarar inte av Thorsten Flinck. Jag tänker parkbänksalkis när jag ser och hör honom. Sorry.
Dead by April - Mystery (* *)
Rock är tydligen obligatoriskt i finalen numera, men jag gillar det sällan. Det här tycker jag är skit. Growlandet är tekniskt imponerande men föga trevligt att lyssna på, och refrängen låter som nån lam pojkbandslåt från 90-talet. Blä.
Lisa Miskovsky - Why start a fire (* * *)
Årets Anna Bergendahl, skulle man kunna säga. En stabil och proffsig produktion men helt utan den effektivitet so vi kräver av en schlagervinnare. Hoppas svenskarna lärde sig avsitt misstag 2010.
Top Cats - Baby doll (* * *)
Rockabilly i finalen för andra året i rad. Varken bättre eller sämre än Playtones, men jag tror inte på någon höjdarplacering här inte. För 10 år sedan hade detta varit oslagbart i finalen, men nu - icke.
Loreen - Euphoria (* * * * *)
Första gången jag såg dett nummer för 5 veckor sedan tyckte jag låten var skitbra. Nu har jag sett och höt de fler gånger och tycker den är fantastisk! Mystisk, förförande, sorgsen, ja kort sagt euforisk! Detta är den perfekta uppföljaren till "Popular" - modern, fräsch och med en enormt begåvad sångerska och artist. HEJA!
Ulrik Munther - Soldiers (* *)
Ulrik är duktig och detta är trevlig bit, men heregud så tråkigt nummer. Det händer ju ingenting under pojkens tre minuter på scenen? Nä, förpassa Ulrik dit han hör hemma - på radio P4.
Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel (*)
Detta är ju bara löjligt. Sara sjunger en refräng som doftar 90-tal á la Drömhus medan Björn trippar runt på scenen och klappar i takt, knäppermed fingrarna och talar om mannens säd och stränder och hav och herrrrrrrrrrrregud. Det här blir en kultklassiker, men måtte den komma sist!
Molly Sandén - Why am I crying (* * * *)
Årets bästa ballad med årets näst bästa sångerska. Så här vill vi se Molly! Jag hoppas detta blir en ny "Empty room" och hamnar topp 3, jag älskar den här låten.
Danny - Amazing (* * *)
Jag tillhr ju då dem som tycker att "In the club" var väldigt mycket bättre än den här danssmockan. Visst är numret snyggt och Danny dansar och sjunger bra, men det lyfter liksom aldrig (förutom när Danny bokstavligt talat lyfter i dansbreaket). Utan Loreen hade du vunnit Danny, men nu blir det tvåa som bäst. Hoppas jag.
TIPPAT RESULTAT
1. Loreen
2. Danny
3. Molly Sandén
4. David Lindgren
5. Thorsten Flinck
6. Lisa Miskovsky
7. Top Cats
8. Dead by April
9. Ulrik Munther
10. Björn Ranelid & Sara Li
ÄNTLIGEN! Nu är spektaklet nästan i mål, och vem kommer stå högst upp på prispallen med Sångfågeln i hand när kvällen är över om inte allas vår Loreen? Jag hoppas verkligen det, och hoppas lite elakt på att Dannys medhörning ska krångla även ikväll så att han kan falsksjunga sig till en neslig andraplats.
Detta är dock en galet svårtippad final! Vinnaren är solklar för mig, men är den lika självklar för svenska folket? Förhandsfavorit eller ej, skrällar har vi sett förr i denna tävling. Vi minns väl alla 2010 då hela svenska folket fick hjärnsläpp och röstade fram Anna "Sömnpillret" Bergendahl till vinst framför Salem al Fakir, Timoteij och Eric Saade.
GO LOREEN!
David Lindgren - Shout it out (* * * *)
Yes, jag gillar denna dansdänga. Vem kan mostå en charmig, breakdansande norrlänning i kostym? Inte jag! Jag tror på topp 5-placering för David.
Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - Jag reser mig igen (* *)
Jag förstår varför det här tilltalar folk, och Thorsten kan mycket väl göra en af Ugglas och skrälla sig till pallplats. Men jag klarar inte av Thorsten Flinck. Jag tänker parkbänksalkis när jag ser och hör honom. Sorry.
Dead by April - Mystery (* *)
Rock är tydligen obligatoriskt i finalen numera, men jag gillar det sällan. Det här tycker jag är skit. Growlandet är tekniskt imponerande men föga trevligt att lyssna på, och refrängen låter som nån lam pojkbandslåt från 90-talet. Blä.
Lisa Miskovsky - Why start a fire (* * *)
Årets Anna Bergendahl, skulle man kunna säga. En stabil och proffsig produktion men helt utan den effektivitet so vi kräver av en schlagervinnare. Hoppas svenskarna lärde sig avsitt misstag 2010.
Top Cats - Baby doll (* * *)
Rockabilly i finalen för andra året i rad. Varken bättre eller sämre än Playtones, men jag tror inte på någon höjdarplacering här inte. För 10 år sedan hade detta varit oslagbart i finalen, men nu - icke.
Loreen - Euphoria (* * * * *)
Första gången jag såg dett nummer för 5 veckor sedan tyckte jag låten var skitbra. Nu har jag sett och höt de fler gånger och tycker den är fantastisk! Mystisk, förförande, sorgsen, ja kort sagt euforisk! Detta är den perfekta uppföljaren till "Popular" - modern, fräsch och med en enormt begåvad sångerska och artist. HEJA!
Ulrik Munther - Soldiers (* *)
Ulrik är duktig och detta är trevlig bit, men heregud så tråkigt nummer. Det händer ju ingenting under pojkens tre minuter på scenen? Nä, förpassa Ulrik dit han hör hemma - på radio P4.
Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel (*)
Detta är ju bara löjligt. Sara sjunger en refräng som doftar 90-tal á la Drömhus medan Björn trippar runt på scenen och klappar i takt, knäppermed fingrarna och talar om mannens säd och stränder och hav och herrrrrrrrrrrregud. Det här blir en kultklassiker, men måtte den komma sist!
Molly Sandén - Why am I crying (* * * *)
Årets bästa ballad med årets näst bästa sångerska. Så här vill vi se Molly! Jag hoppas detta blir en ny "Empty room" och hamnar topp 3, jag älskar den här låten.
Danny - Amazing (* * *)
Jag tillhr ju då dem som tycker att "In the club" var väldigt mycket bättre än den här danssmockan. Visst är numret snyggt och Danny dansar och sjunger bra, men det lyfter liksom aldrig (förutom när Danny bokstavligt talat lyfter i dansbreaket). Utan Loreen hade du vunnit Danny, men nu blir det tvåa som bäst. Hoppas jag.
TIPPAT RESULTAT
1. Loreen
2. Danny
3. Molly Sandén
4. David Lindgren
5. Thorsten Flinck
6. Lisa Miskovsky
7. Top Cats
8. Dead by April
9. Ulrik Munther
10. Björn Ranelid & Sara Li
Schlagerblogg 2012 - Andra Chansen
Nyköping
Spektaklet som kllas Melodifestivalen landar i min kära flätas hemstad Nyköping, sista stoppet innan le grande finale nästa vecka.
Duellerna har för första gången lottats fram, och mer ovisst än så här kan det nog inte bli för en stackars schlagernörd. Vem vinner, vem försvinner? Så här tror och hoppas jag att det slutar. Wiiiiiiiii!
Spektaklet som kllas Melodifestivalen landar i min kära flätas hemstad Nyköping, sista stoppet innan le grande finale nästa vecka.
Duellerna har för första gången lottats fram, och mer ovisst än så här kan det nog inte bli för en stackars schlagernörd. Vem vinner, vem försvinner? Så här tror och hoppas jag att det slutar. Wiiiiiiiii!
