Me Tarzan, you Jane
Jag gled nämligen in på ett blogginlägg som lilla Leffe hade skrivit angående artikeln. Jag blev pissed off (of course), och beslutade mig för att lägga mig i debatten.
Leffe:
"Seriöst, Vio och alla andra. Detta är jämställdhet och feminism som totalt har spårat ur. Det finns två kön, oavsett om ni gillar det eller ej, naturen är inte en demokrati, man får vad man blir tilldelad. Vi ska alltså införa ett tredje kön ”hen”, för de som inte känner sig som han eller hon. Men de som inte känner sig som hen då? Ska de få ett fjärde kön? Femte? Detta är inget annat än trams.
Det handlar uppenbarligen om ett förirrat barn som har svårt med sin identitet, blir bisexuell och ultrafeminist. Det låter som en jobbig uppväxt förvisso, men då kanske lösningen är samtal på soffan med någon utbildad person, inte att vi lagstiftar in olika kön för alla som känner sig vilsna?
Det är upp till var och en vad man känner sig som, jag kanske känner mig som en kissemiss och vill att det ska stå kissemiss i mitt pass… mjau… men det förändrar inte det faktum att jag biologiskt är man, det finns i mina kromosomer, thats a fact, skäll på gud, inte på regeringen. Sen kan folk vara bögar, flator eller vad de vill, det är absolut deras ensak, men vi kan inte tramsa till lagstiftningen för det, du är man eller kvinna, oavsett om du klär dig i klänning eller lederhosen. Oavsett om du har opererat pillevitten eller muffen, oavsett om du känner dig som hen eller kissemiss.
Ultrafeminismen och den absurda jämställdheten får faktiskt sansa sig lite och lägga in förnuftet i ekvationen också. Finns det inte viktigare saker att lägga energin på när det gäller jämställdhet? Tyvärr, detta är trams som riskerar att bara belasta våra myndigheter och lagstiftare med onödigt jobb. Detta är ingen utopi, två länder har redan infört detta. Vio kan kalla sig vad hon vill, men i folkbokföringen ska det endast finnas naturens två verkliga kön. Om Vio har rätt till hen så har jag rätt till kissemiss. Maju på er alla ultrafeminsiter!
(...)
På samma sätt som jag är man, och vit europé... det spelar ingen roll om jag krullar håret och färgar det grönt, jag är fortförande vit europé fast jag känner mig som marsian!!!"
Bobby:
Leif: Du utgår ifrån att kön enbart bestäms utifrån kromosomuppsättning och vilka könsdelar man har, som någon slags "Me Tarzan, you Jane"-teori som hör hemma på cromagnon-tiden. Kön är inte bara fysiskt, det är också psykiskt. Man kan egentligen dela upp kön i fyra delar:
Biologiskt - alltså hur ens kropp ser ut.
Juridiskt - det som står i ens pass och i folkbokföring, som avgörs av ens biologiska kön.
Socialt - hur andra uppfattar oss baserat på hur vi klär oss, rör oss, pratar, osv.
Mentalt - hur man känner sig inuti.
För de flesta stämmer dessa fyra väldigt bra överens med varandra, och dessa kan man kalla för "cis-"personer (cis är latin och betyder "på samma sida"). De som känner att några av dessa fyra kategorier inte stämmer överens kan man kalla transpersoner (trans är latin för "förflyttning"). Det finns en mängd olika transidentiteter, som till exempel intergender som Vio i artikeln använder.
Och det handlar inte om "några få" som du påstår, utan det är 1000-tals människor som känner på det här sättet. Och då menar jag bara i Sverige.
Det här påminner på många sätt om gamla debatter om homosexuellas rättigheter, då många satte sig på tvären gällande adoptionsfrågan och nu senast äktenskapsfrågan. Precis som i dessa fall så lägger sig du och andra i en fråga som egentligen inte har med er att göra överhuvudtaget. Hur skulle det påverka ditt liv om det infördes ett tredje juridiskt kön i Sverige? Skulle du märka av det alls? Knappast. Precis lika lite som homofoberna skulle påverkas av att bögar får gifta sig med varandra.
Indien är ett exempel på ett land där det finns tre juridiska kön. Där kan det stå "man", "kvinna" eller "annat" i passet. Så din farhåga att detta "trams" ska eskalera och resultera i att folk kommer börja kräva ett fjärde och femte kön finner jag ganska obefogat. "Annat" täcker in det mesta, don't you think? Även din marsianism, om du så vill.
Återstår att se om fortsättning följer.
Eurovisionblogg 2011
Det var förvånansvärt hög nivå i år tycker jag! Det var typ EN artist som sjöng falskt. Och låtarna var överlag bättre än den vanliga Eurovision-nivån.
Jag hade faktiskt ingen solklar favorit, inte ens Eric Saade. Klart jag satt och höll tummarna i ett krampaktigt grepp för den blågula fanan, men jag känner ju inte supermycket för låten egentligen. Inte som jag gjorde för "Det gör ont", "Evighet" och "Hero".
Nä, både förra året och i år så fanns det andra låtar jag hellre hade skickat till ESC-final. Men Eric gjorde ett fantastiskt framträdande och Kempe har skrivit en otroligt effektiv låt.
Azerbajdzjan hade en bra (svenskskriven) låt, men den var lite väl radioskvalig för att passa som Eurovision-vinnare. Jag hade hellre sett Sverige, Ungern eller Irland som vinnare.
Att Italien fick sista tolvan och puttade ner Saade från silverplatsen var oerhört frustrerande.
Som ni kanske märker så är jag lite blasé inför hela ESC-grejen i år. Just för att jag inte riktigt hade nån klar favorit. Förra året hade jag Timoteij i den svenska finalen och Armeniens Eva Rivas i Eurovision. I år - nada.
Får se vad vi kan åstadkomma nästa år. Då lär väl Sveriges låtskrivare slå knut på sig själva i sina försök att skriva en ny "Popular".
Och frågan alla ställer sig nu: är RedOne den nya Kempe?
Frälsningsarmén vs Bobbyarmén
Jag såg "Kalla Faktas" program om Frälsningsarmén på TV4 Play förut, och blev så upprörd att jag ville slå sönder något. Hela jag bara skakade. Jag är så LESS på att religion och trosuppfattning legitimerar homofobi och ignorans. Jag var tvungen att göra någonting.
Resultatet blev följande mail till två namngivna kontaktpersoner på Frälsningsarmén som på FA:s hemsida har bestridit det mesta utan innehållet i "Kalla Fakta".
Hej,
mitt namn är Bobby, och jag skriver angående TV4:s så kallade granskning av er verksamhet samt pressmeddelandet som i publicerade på er hemsida i samband med att programmet sändes.
Jag upprördes djupt av innehållet i programmet. Visst håller jag med er om att "Kalla Fakta" har vinklat sitt material till sin fördel genom att klippa och redigera för att
få Frälsningsarmén att framstå i så dålig dager som möjligt. Så tycker jag att all granskande journalistik fungerar eftersom den sällan utförs i objektivt syfte.
Syftet med ett grävande reportage är ju att bevisa någon form av tes som man har, så självklart vinklar man det underlag man samlar på sig för att
på bästa sätt understödja denna tes.
Jag tittar därför alltid på dessa program med ytterst kritiska ögon, så även i det här fallet.
Dock så anser jag inte att "Kalla Fakta" har kritiserat Frälsningsarméns arbete i stort, utan helt enkelt ifrågasatt vissa värdegrunder som i det moderna samhällets ögon ses som diskriminering/kränkning. FA:s insats för hemlösa, missbrukare och andra behövande är obestridligt och beundransvärt, men det betyder inte att man inte kan uppröras av andra sidor av organisationen som ju faktiskt uppmärksammas i programmet.
I pressmeddelandet citerar ni en kårledare som känner sig kränkt av TV4-reporterns lögn om behov av själavård.
Då vill jag bara fråga: Hur tror ni att det känns att få höra era medlemmar prata om min "livsstil" (som de och ni för övrigt inte vet något om) som något syndigt och fult? Att få höra att barn inom FA uppfostras till att tro att homosexualitet är fel? Att få höra att FA i andra länder står bakom lagförslag som innebär långa fängelsestraff eller dödsstraff för öppet homosexuella? Att få höra att FA, som "värnar om allas lika värde", har lämnat in formella skriftliga protester mot i princip alla viktiga lagförslag som verkat för hbt-personers rättigheter i Sverige? Att få höra att ni inte vill att vi homosexuella ska vara skyddade mot diskriminering i skola och på arbetsplatser?
DET är djupt kränkande.
I en annan artikel på er hemsida angående "Kalla Fakta" har ni skrivit:
"Vi vet att en del av våra uppfattningar kan betraktas som att vara i otakt med resten av det svenska samhällets värderingar, men vi står på traditionell kristen grund och så här tolkar vi det."
Ni säger att ni följer Bibelns ord, och att enlighet med Bibeln så ska homosexualitet/homosexuella relationer betraktas som en synd. Varför är just denna del så viktig att hålla fast vid, när det finns så himla många andra förlegade värderingar i Bibeln som inte efterföljs alls? Kvinnor har inte mycket att säga till om i Bibeln, men det verkar ni ha bortsett ifrån eftersom män och kvinnor (vad jag förstått) är jämställda i er organisation. Varför hålla fast vid vissa perspektiv men inte andra?
För mig ligger inte problemet i att homosexuella inte får bli frälsningssoldater, eftersom jag på ett sätt inte riktigt förstår varför man som öppet homosexuell skulle vilja engagera sig i en organisation som inte accepterar en som man är.
I mina ögon ligger problemet just i inte bara er utan många trossamfunds förlegade syn på sex och samlevnad, och det är det jag tycker är viktigt att ta upp till diskussion.
Ni upprepar gång på gång i era artiklar och även i "Kalla Fakta" att ALLA är välkomna till er och att ni hjälper ALLA. Men TV4:s fråga var inte vilka som är välkomna att få hjälp eller besöka gudstjänsterna, utan vilka som var välkomna att engagera sig som soldater. Jag citerar åter ur en av era artiklar: "På samma sätt är ALLA välkomna som vill vara medlemmar hos oss eller besöka våra gudstjänster. Men när det gäller att vara frälsningssoldat, så utgår vi här från Bibelns sätt att se på äktenskapet som enligt Bibeln är avsett för en man och en kvinna. Frälsningssoldaten ingår en frivillig förbindelse om sin livsstil som bland annat tar upp vår syn på äktenskap och sexuell samlevnad."
Det ni säger är med andra ord att homosexuella får bli Frälsningssoldater om de går med på att inte vara sig själva. Detta är enligt mig ingen tolkning, utan ren sanning.
Ens sexuella läggning är inget man väljer, som någon sorts emotionell accessoar som man kan byta ut när tillfälle bjuds. Den är en del av ens identitet. Man kan välja att förtränga det, men det betyder inte att man blir "botad" eller förändrad. Ingen blir "botad" med förbön. Det är blott en känslomässig placebo-effekt.
Jag har aldrig mått dåligt av att vara homosexuell. När jag var cirka 12 år och först började komma underfund med min sexualitet var jag rädd och kände mig ensam. Jag kände att jag inte kunde berätta för någon. Av rädsla att bli retad, mobbad, utfrusen. När jag hade kommit över den rädslan och började vara mig själv så mådde jag fantastiskt, och gör det fortfarande. Och det är för att människor i min närhet har varit genomgående öppensinnade, fördomsfria och kärleksfulla. Homosexuellas problem är inte homosexualitet - problemet är fördomarna och homofobin.
Jag förstår inte hur något som inte skadar någon på något sätt kan vara en synd? En människas privatliv är väl just privat?
Jag är inte kristen, men jag förkastar inte idén om att Gud finns. För jag vet inte, lika lite som någon annan vet. Ingen vet säkert. Det är därför det kallas "tro". Och jag tycker att alla får tro på vad de vill.
Men när vi låter en mer än 2000 år gammal skrift som genomgått ett otal översättningar och tolkningar fungera som okritiserat rättesnöre i ett modernt samhälle, och använder dessa uråldiga texter som grund för att moralisera över andras livsval, när vi låter det vi tror gå före det vi vet - så är vi ute på mycket hal is.
Ni tror att homosexualitet är en synd.
Ni tror att Gud är emot samkönade relationer.
Ni tror att kärleken och äktenskapet endast är ämnad åt konstellationen "man + kvinna".
Men ni vet att verkligheten inte ser, och aldrig har sett ut, på det viset.
Med vänlig hälsning,
Bobby
Sexpucko #33
13.41 2011-05-07 skrev snygg röv:
tja! är du aktiv? ;)
14.14 2011-05-07 skrev potential:
Hej snygg röv!
Aktiv och aktiv, det beror lite på dagsformen skulle jag nog säga. Många tycker nog att jag är ganska inaktiv. Kanske rentav en soffpotatis faktiskt. Vad kommer det ordet ifrån egentligen? Varför skulle en potatis sitta i en soffa? Och varför är det just en potatis? Är den mer inaktiv än andra rotfrukter? Jag är minst sagt förvirrad!
14.15 2011-05-07 skrev snygg röv:
haha! :p
antingen är du ointresserad och det är ju ok.
eller så vill du bara men är ändå lite intresserad... så ställer frågan på ett bättre sätt; gillar du att sätta på?
14.21 2011-05-07 skrev potential:
Ooo, jag fullkomligen ÄLSKAR att sätta på! Jag får liksom en maktkick utav det! Och det finns ju så mycket möjligheter också när det gäller att sätta på!
Varje dag när jag kommer hem så sätter jag på teven, och så sätter jag på dvd-spelaren och sen sätter jag ofta på spisen och lagar lite mat åt mig och ser en film. Ibland sätter jag på min keyboard också, och så sätter jag mig själv på en stol och spelar. Dessutom sätter min stereo på sig själv(!) varje morgon så att jag vaknar!
Vad sätter du själv på?
14.23 2011-05-07 skrev snygg röv:
ok LITE kul :)
men du är inte intresserad så ha det bra!
14.26 2011-05-07 skrev potential:
*sätter på Ricky Martin och njuuuuuter*
The quest for lägenhet
Jobbet går bättre och bättre. I learn. Yay.
Jag plöjer Sara Berguvs "Will & Grace"-box om kvällarna medan jag surfar efter lyor. I love it! "Will & Grace" alltså, inte att leta lyor.
Jag hade en finfin Valborg tillsammans med Berguv, Tova Turist och Qvisten. Trots lite regn så hade vi en mysig picknick i Tanto och sedan en härlig pizza/tv-spelskväll hemma hos mig.
Det är ett i-landsgissel att ta sig hem från jobbet. Vanligtvis brukar jag åka till Liljeholmen och ta buss därifrån till Farsta. Det tar något längre tid än att åka t-banan till Slussen och byta till gröna linjen, men det är det värt för att slippa rusningsträngseln på tåget. Nu när Hagsätralinjen renoveras så är det SJUKT trångt på min kära gröna Farsta-linje.
Igår gjorde jag misstaget att åka t-banan hela vägen hem. Jag fick inte plats på de två första Farsta-tågen som kom, och det tredje stannade och vände i Tallkrogen så alla fick gå av och vänta på nästa tåg. Det tog mig över en timme att komma hem, det brukar ta 30-40 minuter.
Så, nu fick jag i-landsgnälla lite också.
Är det ingen av er som har en liten lägenhet i bakfickan (och med liten så menar jag stor)?
