Jag älskar "Glee"

Har ni sett nya tv-serien "Glee"? Den började sändas i september i USA och har blivit en dundersuccé. Dessvärre är det TV4 som lagt beslag på den här i Svea rike, vilket innebär reklampauser och säsongsuppehåll mitt i säsongerna.
Jag har följt serien på nätet (streamar just nu avsnitt 9) och har blivit kär.



Serien handlar om spanskläraren William Shuester som bestämmer sig för att ta över skolans nedläggningshotade "Glee club", alltså sång/dans-gruppen. Den består (till en början) av de klassiska nördstereotyperna: en diva-wannabe, en fjolla, en fet negress, en stammande asiat och en rullstolsbunden glasögonorm. De är fantastiska talanger allihop, men för att överleva måste Glee bestå av minst 12 medlemmar. När quarterback-hunken Finn oväntat blir medlem i gruppen börjar dock saker att hända, både inom Glee och i resten av skolan.
Mot sig har Shuester den bitchiga cheerleading-coachen Sue Sylvester, som absolut inte vill dela sina anslag med den återupplivande Glee-klubben.

Serien är en sorts serieversion av "High School Musical", fast bättre förstås. Musiken är underbar, karaktärerna härligt skruvade och musikalnumrena sjukt snygga.

Musikal och tv-serie i ett. Vilken lycka!


Vuxendagis

Minns ni när man var liten och gick i grundskolan? Förmodligen så minns ni det. Då minns ni säkert också att man som regel varje år tvingades att julpyssla i skolan någon gång runt första advent eller så. Det skulle stöpas ljus, det skulle rullas smällkrameller och det skulle tillagas knäck och kola. Jag minns att jag gjorde garntomtar och flätade sådana där hjärtformade "korgar". Jag har säkert gjort änglar av makaroner också.
När man var liten tyckte man att det var ganska roligt med julpyssel. De vanlibgt funtade barnen älskade det, men jag som var väldigt svår att behaga som liten gjorde det mest för att jag kände mig tvungen. Det enda roliga med det var egentligen att komma hem och ge sakerna som man hade pysslat ihop till mamma och pappa, för de blev alltid stolta och glada hur anskrämligt pysslet än såg ut.



Idag är jag 26 år, 9 månader och 19 dagar, och har denna afton återigen ställts inför detta ofrånkomliga julpyssel.
Jag trodde att folkhögskolor var vuxna anrättningar, men tydligen så misstog jag mig fatalt. Varenda skolaktivitet som anordnas håller lågstadienivå, och det känns som att jag åter är den där klena, tafatta, tysta ungen som alltid följde reglerna och aldrig bråkade och alltid blev vald sist på gympalektionerna.
Det har självklart med mina smått traumatiska barndomsminnen att göra förstås, för alla andra på skolan verkade älska att sitta och klippa och klistra. Och jag skulle faktiskt också gilla att pyssla, om jag gjorde det hemma med mina vänner. Men när det blir en skolgrej så känns det faktiskt jättejobbigt. Men jag var med ändå, för jag ville inte vara asocial och sitta ensam hemma och uggla.
Inte blev det bättre av att min hjärtformade korg som jag gjorde på mellanstadiet blev 100 gånger snyggare än den jag gjorde ikväll. Jag rev sönder den efteråt (till Heddas stora förskräckelse), för jag blev så sur.



Mina hjärtformade korg-saker från mellanstadiet har vi faktiskt kvar, de hänger i granen varje år tillsammans med en massa annat julpynt som jag och mina syskon knåpat ihop under vår skoltid. De flesta av mina pynt från den tiden är riktigt snygga faktiskt. Jag var tydligen bättre på sådant då. Ung och oförstörd.



Nåväl. Aldrig mer skolpyssel för moí.



Cats!

Har ju helt glömt bort att berätta att vi var och såg "Cats" på Cirkus under vår Stockholmsresa med klassen!

Det var en fantastisk föreställning! De flesta i klassen tyckte det var sådär, men så hajade dom inte riktigt handlingen heller (den lilla handling som finns). Den är väldigt speciell om man jämför med andra musikaler, och om man inte vet lite om föreställningen så har man nog svårt att uppskatta den.

Men jag älskade den! Och texterna funkade skitbra på svenska, tack och lov.

Jag rekommenderar den varmt!


Körledar-Bobby

Imorgon ska jag "leda" skolans nybildade manskör. Ett gäng killar har gått ihop för att sjunga tillsammans, men ingen av dem har någonsin tagit ton tidigare och därför bad Oskar mig om hjälp. Hur ballt är inte det?

Men jag kan ju inte så mycket om körsång. Därför ska Sofia hjälpa mig. Men jag har ett gäng övningar som de ska få testa. För om det är nåt jag lärt om körsång så är det att det inte bara handlar om att sjunga i stämmor. Man måste sjunga som en grupp. Just det!

Imorgon smäller det.



Stockholmssyndromet

Förra veckan satt jag i Bror Stors lägenhet på Söder och försökte få folk att umgås med mig. Det är bra underligt att när man meddelar att man ska komma till staden så är det sjukt många som vill ses och ber en att ringa så fort man anlänt. Men när man väl är där så är det ingen som kan! Typiskt Stockholm. Där måste varje socialt event planeras några veckor i förväg för att bli av, och inte ens då är det är någon garanti.
Sicket gissel. Jag kallar det mitt eget Stockholmssyndrom. Man tackar aldrig ja till att ses förrän i sista minuten ifall något bättre dyker upp.
Det kan jag sakna med Gotland. Det var så enkelt att bara bestämma träff på ett fik och sen hoppa på cykeln och vara där på tio minuter. Okomplicerat och effektivt. I hufvudstaden är det ett jävla velande som oftast slutar med att det inte blir nåt. Dumma 08:or.
What's wrong with you people!?

Sexpucko #26

tränad-aktiv påstår att han är 101 år gammal. Alltså är han antingen lögnaktig eller osmaklig, eller både och. Som ett klassiskt sexpucko.

19.12 2009-11-05 skrev tränad-aktiv:
hej

orgier med mig enadst i mitt bubbelbadkar?..... mmmmmm sms 0733811***


19.40 2009-11-05 skrev potential:
Hej

Endast organiska grönsaker med mig i dubbelt renskav? Mmmmmmm marabou 112


19.53 2009-11-05 skrev tränad-aktiv:
jaha

kallat va du vill jag är så sugen och en början i bubbelpolen är ganska skönt,.....


20.00 2009-11-05 skrev potential:
Jaha.

Mmm, jag är också sugen. På schweizernöt! Men jag äter aldrig i bubbelpoolen, för där kan DuschDykarDavid dyka upp när man minst anar det! Och han är ju alldeles förpillat förtjust i choklad.

RSS 2.0