Oscarsgalan 2011

OSCARSGALA! Tjoho! Och jag kan se den i år! Jag har Kanal9 och jag är ledig på måndag!

Nu ska här frossas i chips och snask och filmnörderi!
Det roligaste är de hysteriska röda mattan-reportrarna. För er som inte pallar sitta uppe: se i alla fall röda mattan innan ni går och nannar kudden. Det är überamerikanskt och jätteroligt.

Värdar är något otippat skådespelarna James Franco (som är nominerad också!) och Anne Hathaway. Kan bli bra!
Men jag saknar Whoopi.


Årets värdpar

Och jag tippar självklart vinnare i de största kategorierna. Mina gissningar i varje kategori är fetmarkerade.

BEST PICTURE
Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are All Right
The King’s Speech
127 Hours
The Social Network
Toy Story 3
True Grit
Winter’s Bone

BEST DIRECTOR
David O. Russell – The Fighter
Tom Hooper – The King’s Speech
David Fincher – The Social Network
Joel And Ethan Coen – True Grit
Darren Aronofsky – Black Swan

BEST ACTRESS

Natalie Portman  – Black Swan
Annette Bening  – The Kids Are All Right
Jennifer Lawrence  – Winter's Bone
Michelle Williams  – Blue Valentine
Nicole Kidman  – Rabbit Hole

BEST ACTOR
Javier Bardem – Biutiful
Jeff Bridges – True Grit
Jesse Eisenberg – The Social Network
Colin Firth – The King's Speech
James Franco – 127 Hours

BEST SUPPORTING ACTRESS
Amy Adams – The Fighter
Helena Bonham Carter – The King’s Speech
Melissa Leo – The Fighter
Hailee Steinfeld – True Grit
Jacki Weaver – Animal Kingdom

BEST SUPPORTING ACTOR
Christian Bale  – The Fighter
John Hawkes  – Winter's Bone
Jeremy Renner  – The Town
Geoffrey Rush  – The King's Speech
Mark Ruffalo  – The Kids Are All Right

BEST ORIGINAL SCREENPLAY
Another Year - Mike Leigh
The Fighter - Scott Silver, Paul Tamasy, Eric Johnson, Keith Dorrington
Inception - Christopher Nolan
The Kids Are All Right - Lisa Cholodenko & Stuart Blumberg
The King's Speech - David Seidler

BEST ADAPTED SCREENPLAY
127 Hours -  Danny Boyle & Simon Beaufoy
The Social Network - Aaron Sorkin
Toy Story 3 - Michael Arndt, John Lasseter, Andrew Stanton & Lee Unkrich
True Grit - Joel Coen & Ethan Coen
Winter's Bone - Debra Granik & Anne Rosellini

BEST ANIMATED FILM
Toy Story 3
The Illusionist
How To Train Your Dragon

BEST FOREIGN FILM
Biutiful (Mexico)
Dog Tooth (Greece)
Hämnden (Denmark)
Incendies (Canada)
Outside the Law (Algeria)

Ingen baggis

Min favvofilm från förra året, "I rymden finns inga känslor", vann inte en enda bagge. Typiskt.

Däremot vann finfina och grymt underskattade "Sebbe" pris för Bästa film. Heja!

Pernilla August stod för kvällens bästa tacktal.

Majoriteten av de närvarande såg till att Sveriges titel som "De Torra Kulturkoftornas Rike" förblev ohotad.

Konferencieren Petra Mede levererade nåt som skulle föreställa skämt, varav de flesta föll pinsamt platt. Kultur-Sverige är en svårflörtad publik, då krävs det ett väldigt bra manus. Det lyser dessvärre alltför ofta med sin frånvaro på Guldbaggegalan. Och varför ska Petra alltid inleda sina programledarjobb med sångnummer? Hon kan ju inte sjunga!
Inledningnumret räddades av en snygg koreografi, men hennes parnummer med Cecilia Frode blev bara plågsamt att se. Jag älskar Cecilia Frode, men sjunga kan hon då verkligen inte. Och var det bara jag som tyckte att Miss Frode verkade lida lite av att medverka i ett sådant mediokert nummer?

Det roligaste var när Petra var inklippt i några av de nominerade filmerna. Alltid nåt.

Nu ser jag fram emot Oscarsgalan. Där har vi ett gäng filmfolk som förstår att film inte bara ska vara svår och självförverkligande. Det ska vara KUL också. Och Hollywood är inte rädda för att driva med sig själva (även om reaktionerna på Ricky Gervais grova skämt på Golden Globes visade att även dom har en gräns).

Guldbaggegalan 2011

Guldbaggegalan är alltid så jävla svår att förutspå. Jag vet inte alls hur den knasiga juryn tänker. Så jag har istället fetmarkerat mina favoriter i varje kategori. Eller åtminstone i dom kategorier som jag tycker är roligast.

BÄSTA FILM
I rymden finns inga känslor
Sebbe
Svinalängorna

BÄSTA REGI
Pernilla August, “Svinalängorna”
Lisa Langseth, “Till det som är vackert”
Babak Najafi, “Sebbe”

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Pernilla August, “Miss Kicki”
Noomi Rapace, “Svinalängorna”
Alicia Vikander, “Till det som är vackert”

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Sebastian Hiort af Ornäs, “Sebbe”
Joel Kinnaman, “Snabba Cash”
Bill Skarsgård, “I rymden finns inga känslor”

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Tehilla Blad, “Svinalängorna”
Cecilia Forss, “I rymden finns inga känslor”
Outi Mäenpää, “Svinalängorna”

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Peter Dalle, “Himlen är oskyldigt blå”
David Dencik, “Cornelis”
Ville Virtanen, “Svinalängorna”

BÄSTA MANUS
Pernilla August och Lolita Ray, “Svinalängorna”
Lisa Langseth, “Till det som är vackert”
Jonathan Sjöberg och Andreas Öhman, “I rymden finns inga känslor”

BÄSTA FOTO
Göran Hallberg, “Himlen är oskyldigt blå”
Erik Molberg Hansen, “Svinalängorna”
Aril Wretbladf, “Snabba Cash”

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM
Fish Tank
Miraklet i Lourdes
The Social Network


Step Up

Jag har en förmåga att kunna förutse hur filmer kommer vara innan jag sett dem. Eller snarare vilken känsla de kommer ge mig. Jag har mina egna "genrer" som jag kan sortera in filmer i oavsett om jag sett dem eller inte. Och jag har rätt i 99% av fallen. Men ibland dyker det upp filmer som överraskar mig och totalt kullkastar mina förutfattade meningar. Och det kan vara åt båda hållen - en film som jag haft skyhöga förväntningar på kan visa sig vara pissdålig, och en film som jag på förhand dömt ut totalt kan vara skitbra.

"Step Up" är ingetdera. Den var precis som jag hade föreställt mig den. En bagatell med uselt manus och överlag dåliga skådespelare. Krutet har lagts på dansscenerna, som ju är det centrala i filmen och också dess största behållning. Danssekvenserna har bäddats in i en klyschig amerikansk story om hur bråkstaken från ghettot finner ett mål i livet när han genom sin samhällstjänst plötsligt får användning sin danstalang. Och självklart blir han betuttad i sin danspartner, som självklart redan är tillsammans med en annan kille, som självklart visar sig vara ett svin.

Channing Tatum i huvudrollen är faktiskt skittråkig. Han har aldrig imponerat på mig som skådis. Och nu vet jag varför. Han ska ju inte jobba som skådespelare, han ska jobba som dansare! För dansa kan han. Bättre än de flesta. I alla fall när det gäller street dance. Och Jenna Dewan som spelar den kvinnliga huvudrollen är om möjligt ännu bättre.
Nu var jag sugen på att se lite grymma dansnummer, så det var därför jag såg "Step Up". Så att allt utöver dansen var ganska kasst spelade ingen roll egentligen. 1½ timmes hjärndöd underhållning. Thanks.




When a stranger calls

Åh, vad jag älskar skräckfilmer och rysare! Det här är en riktigt bra amerikansk bagatell från 2006.

Den handlar om high school-tjejen Jill som har utegångsförbud på grund av en alldeles för hög mobilräkning. Hennes föräldrar tvingar henne att sitta barnvakt åt ett lärarpar för att få pengar till att betala telefonräkningen.

Ensam på vischan i ett stort, hypermodernt hus med enorma panoramafönster mot sjön och två sovande barn på övervåningen förbereder sig Jill för en lugn och händelselös kväll.

Men så ringer telefonen...



Åh, så spännande den är! Jag blev positivt överraskad, för jag hade förväntat mig en dussinskräckis. Istället fick jag en kvalitativ thriller som håller en på halster väldigt länge utan att tappa ens intresse. Vem ringer hela tiden? Är det någon annan i huset?

Det bästa med filmen tycker jag är att den känns ganska realistisk (med amerikanska mått mätt). Detta skulle faktiskt kunna hända precis vem som helst. Och regissören spelar effektivt på alla de känslor som tittarna med säkerhet kan identifiera sig med. Vem skulle inte känna sig lite olustig i ett okänt hus mitt ute i ingenstans med 150% insyn? Flåsande busringare har väl de flesta råkat ut för. Här går man flera steg längre.

Rekommenderas varmt till skräckälskarna!

Harry Potter and the Deathly Hallows

Jag ryser och längtar!!




The Smurfs

Nu ska det göras dataanimerad film av Smurfarna också. Kanske blir lite festligt?
Ska man tro IMDB så har den premiär i augusti nästa år.

Ska man tro postern här nedanför så kommer den redan till jul.

I 3D, förstås.


Extreme movie

Mosig och småbakis från avslutningsfesten igår kröp jag ynkligt ihop i tv-soffan och började zappa. På Canal+ First började precis "Extreme Movie". Jag tänkte att det skulle vara en sådan där galen, halvrolig parodirulle á la "Scary Movie" och "Epic Movie".

Det var det inte.

Det var en totalt ickerolig sexkomedi. Visst var den överdriven å det grövsta i samma stil som parodifilmerna, men det var inte roligt en enda gång. Det var sexistiskt, homofobiskt, äckligt, tråkigt och ett vansinnigt dåligt manus. Matthew Lillard ("Scream") spelade sig själv och gav unga män "goda råd" om sex och relationer, som förstås bara gick ut på att vara så grisig som möjligt (strunta i kondomen, var otrogen, övertala henne att ha analsex, bla bla bla). Obeskrivligt tråkigt och manschauvinistiskt.

Tragiskt att en bra skådis som Michael Cera ("Juno") ställde upp på sådan här skit.

Se INTE!

Burlesque



Åh, vill jag se denna eller vad!? Enligt trailern verkar den egentligen ganska amerikanskt ordinär och Christina Aguilera verkar inte vara någon skådespelare att räkna med. Men dansnumren, sångerna och Cher är tillräckligt för mig!

28:e januari 2011 har den premiär.

Bang bang orangutang

Idag dimper en av de bästa svenska filmerna någonsin ner i min brevlåda.

"Bang bang orangutang" av Simon Staho.

Mikael Persbrandt gör huvudrollen som för en gångs skull inte är en tuff machokille, utan en tillintetgjord Svensson som förlorat allt.



Lena Olin är strålande som hans hustru, Tuva Novotny är fantastisk som kvinnan som ofrivilligt väcker hans hopp.

Tänk att det ska till en dansk för att göra bra svensk film. Alla Stahos filmer har varit strålande! Hrm, åtminstone de som jag har sett... Alltså "Dag och natt", "Himlens hjärta" och "Bang bang...".

SE för tusan!

Gunvald Larsson kan slänga sig i väggen - detta är Persbrandts bästa roll.

Sex and the city 2

Igår såg jag den nya "Sex and the city"-filmen. Jag var lite rädd att jag inte skulle gilla den, för jag hade läst några dassiga recensioner innan. Men jag blev positivt överraskad!

Den nådde inte riktigt upp till sin föregångare och första timmen var lite för seg, men sen kom den igång och alla mina farhågor var som bortblåsta.

Filmen utspelar sig två år efter den förra, och Carrie och Mr Big är lyckligt gifta och har bestämt sig för att INTE skaffa barn. Det tidigare så omaka paret Stanford och Anthony gifter sig, och bröllopet är precis så bögklyschigt som man kan föreställa sig. Charlotte är kämpande tvåbarnsmor med en BH-lös barnflicka. Miranda har en sexistisk chef och Samantha slåss envetet mot klimakteriet med hjälp av en uppsjö hormoner i form av tabletter, mat och oljor. Ett plötsligt erbjudande om en veckas EXTREM lyx i arabparadiset Abu Dhabi innebär en välbehövlig paus för våra fyra hjältinnor, och iväg bär det.

"SATC 2" är i mina ögon Kristin Davis film. Hennes tolkning av Charlottes familjevåndor är top notch skådespeleri och hon har dessutom fantastisk komisk timing (fast det är alla fyra begåvade med).
Miranda blir här tyvärr reducerad till någon slags komisk bifigur. Hon är min personliga favorit, så det kändes lite trist. Men rolig är hon likväl. Kim Cattrall gör ingen besviken som sexmonstret Samantha, som nu uppnått den aktningsvärda åldern 52.
Och Sarah Jessica Parker är nog den som är blekast. Glöden från förra filmen är borta, och det känns som att hon jobbar på rutin.

Men manuset är kvickt och välskrivet, kläderna out-standing som vanligt och alla biroller är väldigt välspelade. Och jag som är lite svag för män från Mellanöstern fick dessutom mycket ögongodis!
Roligast var nästan en sorts "Baywatch"-hommage i irländsk tappning. Jag och Regis höll på att kissa på oss.

Är man "SATC"-fan ska man absolut se filmen. Jag vill redan se den igen.

Shutter Island

Så har man sett "Shutter Island", filmen som baserar sig på Dennis Lehanes roman "Patient 67".

Året är 1954. Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) är en U.S. Marshal och krigsveteran som tillsammans med sin nye kollega Chuck Aule (Mark Ruffalo) sänds till fängelseön Shutter Island, där de absolut farligaste psykiskt sjuka brottslingarna hålls inlåsta, för att undersöka en oförklarlig rymning. En kvinnlig mörderska har försvunnit ur sin cell, och ingen vet hur. Ingen vet var hon är. Allt man vet med säkerhet är att hon omöjligt kan ha lämnat ön...

En mycket, mycket bra film faktiskt. Martin Scorceses filmer har en tendens att vara väldigt pratiga. Mycket snack och lite verkstad liksom. Jag tyckte att den tokhyllade "The Departed" var långtråkig för att det snackades så jävla mycket hela tiden. Men inte här. Dialogen är visserligen ganska central, men det händer ständigt nya saker och handlingen drivs effektivt framåt.

Filmens huvudroll Teddy Daniels är den som bär handlingen på sina axlar, och det krävs en skådespelare av rang för att kunna spela en sådan karaktär. Leonardo DiCaprio har lämnat flickidolsrollerna och vuxit upp. Han är faktiskt riktigt briljant som den krigstraumatiserade Teddy, och matchas utmärkt av Mark Ruffalo. Ben Kingsley och Max von Sydow spelar doktorerna med pondus och precis lagom mängd mystik.
Och så denna fantastiska Michelle Williams, som här spelar Teddys avlidna fru som han ständigt drömmer om. En ganska liten roll, men hon gör den oerhört bra.

"Shutter Island" är sammanfattningsvis en spännande, läskig, sorglig, väl berättad historia som jag kan rekommendera varmt.

Give it to me baby

Vill ha!
     
 

 

Prinsessa


Förra veckan kom Teresa Fabiks senaste film "Prinsessa" ut på dvd. Jag såg den på bio i höstas med mina sambos och föll som en fura. Den hade charm, humor, allvar och överraskningar. Och förbaskat bra skådisar.

"I en hopplöst bonnig småstad någonstans i Sverige bor Maja, 18 år. Hennes högsta och enda dröm är att bli skådespelare. Hon vill stå i centrum, att alla ska se henne, den vackra människa hon är inuti. Det är bara lite svårt att se. Maja är kraftigt överviktig, klumpig och socialt missanpassad.

Erika Sohlman är 28 år och dokumentärfilmare från Stockholm. När hon träffar på Maja ser hon ett utmärkt tillfälle att skapa tragikomisk underhållning på Majas bekostnad. Lycklig över att äntligen få den uppmärksamhet hon förtjänar, tar Maja tacksamt emot chansen att bli filmad.

Vi får följa Maja och hennes kamp att förverkliga sina drömmar under sista terminen på gymnasiet, delvis filmat genom Erikas dokumentärkamera. Det är en komisk skildring med tragiska inslag. Fördomarna man möts av när man har "fel" utseende. Svårigheterna att hitta en egen identitet mellan en egocentrisk mamma och en likgiltig pappa. Den försiktiga förälskelsen till Alex, en snygg, populär till synes ouppnåelig kille i teatergruppen. Men under en resa till Stockholm får Maja veta att även Alex bär på hemligheter och besvikelser..."

Nykomlingen Zandra Andersson som spelar huvudrollen som Maja är helt galet bra. Maria Lundqvist är briljant som hennes mamma, Moa Silén är mycket trovärdig som dokumentärfilmaren Erika. Anastasious Solis börjar bli vuxen och är fortfarande söt och fortfarande bra som Majas hemliga förälskelse.

Teresa Fabik gjorde ju "Hip hip hora" för några år sen, och visst var den bra men den haltade rejält på sina ställen. "Prinsessa" känns mognare och hjärtligare. Och den håller sig hela tiden balansen på sentimentalitetsbommen.
Riktigt bra svensk film är vi inte bortskämda med, så missa inte "Prinsessa". Den måste ses.


Darling

Nu börjar alldeles strax "Darling" på SVT2. En välgjord svensk film med en fantastisk Michael Segerström i ena huvudrollen. Och vi är ju inte bortskämda med bra svensk film, så jag tänker ta tillfället i akt att se den (igen). Del 2 av "Olycksfågeln" går i repris redan senare ikväll, så jag ser upplösningen på mordgåtan då istället.


Favvo-replik i "Darling":

- Men vadå, man måste ju klä sig?

Bad Santa

Världens roligaste julfilm heter "Bad Santa". Ska ni bara se en julfilm i år - se den och ingen annan.


Gran Torino

Igår var jag alltså på den exklusiva förhandsvisningen av "Gran Torino" på biografen Park.
Det hela började med att jag blev en kvart sen när jag skulle möta upp Kim. Skolan slutade 16, jag skulle möta Kim 17 på Stureplan. Jag åkte med klassen till Fridhemsplan för att äta något innan bion, och slängde i mig en supergod hallonpaj (nyttig schmyttig) och en halv caffe latte. Sedan skyndade jag mig till t-banan med 10 minuter tillgodo, vilket hade räckt om jag inte hade satt mig på fel tåg och åkt västerut istället för söderut. Jag kom på mig själv efter en station och och hoppade av. Ett tåg åt andra hållet rullade precis in på perrongen och jag klev svärande på det. Sedan svor jag ännu mer när jag kom på att mina 10 minuter hade räckt gott och väl om jag hade åkt blåa linjen in till stan, för då är det bara en station mellan Fridhemsplan och T-centralen. Men icke, jag satt nu istället på gröna linjen som passerar betydligt fler stationer på vägen till stan.
Till syvende och sist kom jag i alla fram, en kvart försenad.

Sen gick vi till fel biograf. Jag trodde det var biograf Sture, men icke. Däremot låg den rätta biografen på Sturegatan, vilket var anledningen till min förvirring. Väl där fick vi först stå i kö i snöovädret en stund innan en trevlig man checkade av en "Roger Gustafsson + gäst" på gästlistan.
Som tur var så var vi ute i god tid och hade gott om tid att mingla trots mina irrfärder. Inte för att vi minglade så mycket, vi stod i ett hörn och drack gratis skumpa och åt gratis muffins.

Innan filmen började så höll vd:n för Discshop.se ett föredrag om Discshops historia och dess framtid. Boring.

Till slut började dock filmen som varken Kim eller jag egentligen var så taggade på att se. Men Oh My God vilken film! Den var riktigt överjävligt bra, med en fullkomligt fantastisk Clintan i huvudrollen som den bittra, ensamma krigsveteranen. Och vi som inte ens gillar Clintan! "Gran Torino" heter den alltså, och den har officiell premiär den 20:e mars. Gå och se! Jag lovar att ni inte kommer ångra er.


Galapremiär + Clintan

Imorgon kväll ska jag och Kim gå på galapremiär av Clint Eastwoods nya film "Gran Torino". Jag blev inbjuden av discshop.se som firar 10-årsjubileum genom att bjuda alla sina guldkunder på bio med mingel och röda mattan. Det kommer garanterat att bli en höjdare! Filmen verkar dessutom jättebra. Rapport följer.



Filmhörnan del 1

Jag är på filmhumör. Därför kommer här lite filmtips. Det blir en helt ny kategori faktiskt. Protester eller tacksägelser lämnas i kommentarsrutan, bitte.

Across the universe

En musikal byggd på Beatles-låtar. Alla sångerna är skickligt invävda i storyn, som utspelar sig under Vietmankriget. Inledningsscenen är fantastisk, med Jim Sturgess och hans fantastiska röst. SE!

Mulholland drive

David Lynchs bästa film, enligt mig. Jag har visserligen inte sett alla, men whatever. Detta mysteriedrama lämnar knappast någon oberörd. Lyckas du begripa hela filmen första gången du ser den så förtjänar du livstidsmedlemskap i Mensa. "Mullholland drive" är vacker, sorglig, hemsk, spännande och grymt välspelad. Musiken är fantastisk, liksom fotot. Kolla in Lynchs 10 ledtrådar till att lösa mysteriet innan du ser filmen. Skriv ner dem och ha dem till hands medan du tittar, det kanske hjälper...

Pan's labyrinth (El laberinto del fauno)

Här snackar vi kvalitét! En saga för vuxna om en ung flickas brutala möte med verkligheten. Enligt mig är detta en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Finns det någon med ett fungerande hjärta som kan låta bli att tycka om den?

Dancer in the dark

Björks första och sista insats som skådespelerska. Och vilken insats! Hennes tolkning av den arma Selma är så hjärtskärande äkta att man knappt tror det är sant. Lars von Triers dogmaliknande berättarteknik som jag annars brukar ha svårt för funkar alldeles utmärkt. "Dancer in the dark" är dock ingen film för er som som inte alls uppskattar Björks musik, eftersom detta är en musikal (om än ovanlig sådan) och all musik är skriven av henne. Dock så anser jag att musiken i filmen är väldigt lättillgänglig om man jämför med Björks vanliga verk. Detta är en stor filmupplevelse. Jag lovar.

Ghost World

Baserad på en kultförklarad serietidning. "Ghost World" är en skruvad komedi med allvar i botten. Den handlar om de två bästa vännerna Enid och Rebecca (fantastiskt spelade av Thora Birch och Scarlett Johansson). De har just gått ut high school och roar sig mestadels med att driva med allt och alla i sin omgivning. Sarkasm och ironi är deras levebröd. De har bestämt att de ska börja jobba och skaffa en gemensam lägenhet under sommaren. Men så träffar de nördarnas nörd, den misslyckade Seymour (type-castade men otroliga Steve Buscemi) och allt förändras.
En film om oviljan att bli vuxen.

Slut på del 1. Enjoy.

Oscar 2009

Nästa söndag går Oscarsgalan av stapeln i Los Angeles. Jag hoppas att galan kommer att sändas på SVT, för annars kommer jag inte kunna se den. Jag har nämligen bara ettan, tvåan och fyran. Och fyran kommer garanterat inte att visa den. Iiih. Annars får jag se det någon annanstans.

Här är i alla fall de nominerade till Bästa film.


The curious case of Benjamin Button



The Reader



Slumdog Millionaire



Frost/Nixon



Milk

Tidigare inlägg
RSS 2.0