Sverigehäftet
Det enda jag nånsin beställt ur det är ett medlemskap i Home Entertainment Film Club, men jag älskar att sitta och bläddra och låta mig förföras av alla generösa erbjudanden (som egentligen inte är så jävla generösa när det väl kommer till kritan). Just filmklubben är superkul att gå med i! Då får man välja 5 filmer till priset av en (plus en vansinnig fraktkostnad), och så förbinder man sig att inom ett halvår köpa minst två filmer till till fullpris för att man inte ska behöva betala fullpris på välkomstfilmerna också. En helt okej deal, för om man efter att ha köpt ytterligare två filmer går ur klubben så har man ändå fått sju filmer till priset av 3 (eller 4 egentligen, med fraktkostnaderna).
När jag satt och bläddrade i häftet idag så blev jag märkligt sugen på att beställa såna där instrumentkurser på cd. Jag har ju trots allt en keyboard som jag gärna skulle vilja kunna spela på. "Det kan ju inte vara så svårt", tänkte jag. Tänker nog snatta den sidan ur häftet innan jag åker hem.
Jag har verkligen återknutit kontakten med mina estetiska sidor sen jag kom till Visby. Förutom mitt plötsliga intresse för att lära mig spela keyboard har jag även bestämt mig för att hitta en sångpedagog (något jag funderat på i typ tre år) och dessutom hittat en sång/teaterlinje på en folkhögskola som jag tänker söka.
Jag har velat fram och tillbaka i åratal nu huruvida jag ska plugga teater eller inte. Å ena sidan är det ju en enormt svår bransch att försörja sig inom, men å andra sidan så är det också det enda jag verkligen tycker är riktigt jävla kul. Och jag blir ju inte yngre heller, så nu har jag bestämt mig för att det helt enkelt får bära eller brista. Jag satsar helt enkelt på mitt estetiska jag, och om jag sen slutar som utfattig gatutrubadur har jag i alla fall följt mitt hjärta (förlåt, men jag hittade ingen smörigare formulering).
När jag ändå är i farten så kanske jag ska börja dansa också?
Dagens lista:
5 MUSIKALER JAG MER ÄN GÄRNA SKULLE VILJA SPELA I
1. Hairspray (erfarenhet eller inte, när/om det ska göras en svensk uppsättning så ska jag på audition!)
2. Moulin Rouge (en av världens bästa filmmusikaler har fortfarande inte satts upp på en svensk scen)
3. Cabaret (konferencier-rollen är en dröm)
4. Chicago (de enda rollerna jag vill göra i den är kvinnoroller dock. En gayvariant kanske skulle vara nåt?)
5. Rent (give me give me give me)
Värt att nämna är dock att jag skulle föredra att spela dem på engelska. Svenska översättningar brukar nämligen suga så hårt att man får blåmärken.
I tried to be like Grace Kelly...
Det känns inte så värstingkul att åka hem till Stockholm på söndag. Borta bra, hemma bäst är verkligen sant, men ibland vill man kanske vara borta lite längre innan man åker hem igen. Och just i Visby blir det ju lite förvirrat, eftersom det här också är hem på sätt och vis. Det kanske kommer förändras nu när man inte har kvar sitt gamla rum längre.
Idag hade jag tänkt bredda mitt kulturella sinna och se musikal-klassikern "High society" med Bing Crosby och Grace Kelly på tv. Men jag glömde förstås bort det. Och igår hade jag chansen att se Hitchcock-filmen "Vertigo", men jag orkade inte för den började så sent. Jag har svårt för att se filmer på tv nu för tiden, jag vill liksom bestämma själv när jag ska se dem. Och jag vill kunna pausa och spola tillbaka om jag missar nåt. Jag är DVD-skadad helt enkelt.
Dagens lista:
5 FANTASTISKA FILMMUSIKALER
1. Hairspray (världens bästa lyckopiller, garanterat fri från biverkningar)
2. Singin' in the rain (Gene Kelly sjunger och dansar som en gud och är dessutom gudomligt stlig)
3. Moulin Rouge (en orgie i färg, musik och fantasi som man kan se hur många gånger som helst)
4. Chicago (Catherine Zeta-Jones, Reneé Zellweger, och "all that jazz")
5. Rent (lite övertydlig i sitt budskap, men ändå gripande och med grym musik)
Black coffee
Jag blev måttligt imponerad. Billiga pappkulisser, dålig scenografi och ett lite väl styltigt manus gjorde att man aldrig blev riktigt tagen eller övertygad. I vissa scener undrade man om kameramannen varit full eller kanske bara trött. Skådespelarna är bra mycket bättre än produktionen de medverkar i. Jonas Karlsson är ju alltid ett säkert kort, men i det här fallet blev jag dock en aning besviken. Han är inte dålig som August Strindberg, men han har problem med att få liv i Peter Birros konstlade repliker, vilket jag verkligen har förståelse för. Den här typen av dialog gör sig bättre på en teaterscen än i tv-format. Men herr Karlsson är ju alltid bra, även när han är dålig.
Bättre gick det för Börje Ahlstedt, som Strindbergs allt annat än stöttande far, och Peter Haber som chefredaktören på Dagens Nyheter. Men den som verkligen får liv i historien, trots att hon dök upp först i avsnittets sista tre minutrar, är Linda Zilliacus som Siri von Essen. Hennes utstrålning och fantastiska förmåga att kunna leverera vilken högdragen replik som helst på ett trovärdigt sätt är oerhört imponerande. Tack vare henne kommer jag förmodligen att titta på fortsättningen också, med hopp om att hon kan locka fram Jonas Karlssons bästa sidor. De hade en omedelbar och stark kemi som bådar gott inför kommande avsnitt.
Idag har varit en dag i fikans tecken. Vid lunchtid skjutsade min snälla far ner mig till centrum, varifrån jag sedan promenixade ner till fiket där jag stämt träff med Josefin, en av mina äldsta och bästa vänner. På grund av att vi bor ungefär 50 mil ifrån varandra så hade vi inte träffats på två år, så det var ett kärt återseende.
Mot kvällen gick jag hem och åt middag med min familj, innan det var dags för nästa fika - nämligen med Regina (som jag ju var på road trip med förra veckan) och Anna (före detta klasskamrat och numera sjuksköterskestudent som liksom jag är hemma över jul). Vi bestämde att vi skulle samlas hemma hos mig imorgon för att spela mitt sprillans nya Buzz-spel till PS2, samt kanske en eller annan Singstar-omgång. Yeah!
Jag chockades svårt när jag såg att caféet vi var på tog 38 kronor för ett glas färskpressad juice.Yikes.
En sak till: ikväll visade SVT ett konstigt iscensatt julevangelium från en utomhusscen i Liverpool, där man gjort nån slags modern musikalvariant av historien om Jesus födelse. Beatles och Frankie goes to Hollywood var några av grupperna vars låtar hade använts i uppsättningen. Maria och Josef var påbylsade i dunjackor, och Josef var dessutom svart, vilket jag tror spelade en viktig roll i handlingen men jag såg bara början och slutet. Och mitt uppe i alltihop så kom en kvinna i lila kläder in och spelade nån slags ond häxa som gillade att döda barn!? Bisarrt. Engelsmän är en art för sig.
Dagens lista:
5 FILMER JAG GÄRNA SER I JULETID
1. Ensam hemma 2 (amerikaner kan det här med sentimental julstämning)
2. Bad Santa (en av världens roligaste filmer, som trots sin råa humor ändå känns som jul)
3. Tomten är far till alla barnen (svensk julhumor som funkar)
4. Hook (en underbar matinéfilm, med fantastiska Maggie Smith!)
5. Hairspray (den har ingenting med julen att göra, men man blir så jävla glad av den!)
Antioxidantkamp
På juldagen är jag alltid vansinnigt inaktiv. Jag gör verkligen ingenting av värde. Idag har jag bara suttit och degat vid datorn i min sprillans nya, sköna flanellpyjamas, samt umgåtts med familjen.
Jag har en annalkande förkylning på gång, vilket känns lagom kul. Den vägrar bara att bryta ut. I två dagar nu har den bara suttit i halsen och retsamt påminnt mig om att jag snart kommer ligga däckad med feber och hela kitet. Men just nu känns det ingenting alls, så jag hoppas fortfarande.
I min kamp mot förkylningen har jag proppat i mig vitpepparkorn (tydligen värsta bra), druckit en massa kaffe och te (antioxidanter, yeah!) och sovit ordentligt inbäddad i ett varmt duntäcke. Sen har jag även försökt att undvika min bror, som är den värsta smitthärden i huset för tillfället. Jag känner mig mycket hoppfull!
När jag kommer hem till Stockholm igen så måste jag börja planera för min 25-årsdag. Jag känner mig peppad att göra nåt extra-ordinärt. Förslag?
Dagens lista:
5 SAKER JAG INTE FICK I JULKLAPP SOM JAG FORTFARANDE VILL HA
1. Playstation 3
2. Gilmore girls säsong 7
3. Videokamera
4. Ipod med 2GB
5. Samlingsboxen med Disneyklassiker
These are special times
Dagen till ära så har mer än halva familjen gått och blivit mer eller mindre sjuka. Lite ovälkommet faktiskt. Men jul är ju ändå jul, och firas ska det lik förbannat!
Dagens lista:
5 HÄRLIGA NORSKA ORD/UTTRYCK
1. Lyskryss (korsning med rödljus)
2. Ka farsken (det var som fan!)
3. Kjempe-gay (jätteglad)
4. Hybelkanin (dammråtta)
5. Nisser på loven (tomtar på loftet)
God jul!
Real Madrid vs Barcelona
En sak är säker: fotbollsmatcher är roligare i Stockholm. När det gäller att se dem på storbildsskärm på krogen i alla fall. Jag har visserligen aldrig sett en match på nån Visbykrog, men jag kan ändå tänka mig att det är roligare i huvudstaden. I Visby kan man ju inte åka och bada i Sergelfontänen när Sverige vinner en VM-match. Bara en sån sak.
Men efter att ha lyssnat på mamma, pappa och brorsan när de sett superderbyt Real Madrid-Barcelona så kan jag konstatera att engagemanget iallafall är detsamma som i Stockholm.
Det är lustigt egentligen. Det finns så mycket att hetsa upp sig för i världen, men av alla dessa saker så är det idrottsmatcher som alltid tycks orsaka de största och värsta känsloutbrotten? Jag dömer ingen, jag blir också helt uppslukad när jag kollar på Sveriges EM- och VM-matcher, men visst är det helknasigt? Finns det nåt annat som får vuxna människor att studsa upp och ner i soffan, skrika och gestikulera och svära värre än nånsin, än en fotbollsmatch?
Svar: icke.
Förutom när det gäller mig förstås. Jag blir likadan när jag tittar på Oscarsgalan.
Bobby står så grön och grann i stugan
Syster yster uppyäckte också att det gick ganska bra att klä mig också.
Idag har jag och min bror, som anlände till ön igår från huvudstaden, varit och sista minuten-shoppat några klappar. Han övertog också min sängplats, så jag har nu blivit förpassad till soffan. Mitt forna rum har nämligen sen jag flyttade hemifrån blivit förvandlat till ett sprillans modernt tv-rum, med vägg-tv, digitalbox, hemma-biosystem och hela kitet. Mamma erbjöd sig att ställa upp en säng i tv-rummet, men jag tycket det verkade så omständigt så jag nöjde mig med soffan. Den visade sig vara riktigt skön!
Men visst känns det konstigt att inte ha sitt gamla rum kvar. Jag hade förstås inte förväntat mig att det skulle stå orört för all framtid, men jag var heller inte beredd på att det skulle försvinna. Mamma och pappa höll dessutom det hela hemligt, så jag fick inte veta det förrän jag kom hit förra helgen heller. Det har dock blivit vansinnigt snyggt sen de gjorde om (nya tapeter och möbler osv.), så jag har accepterat att jag nu för evigt är utflugen ur boet. Stockholm är nu mitt hem, och därmed basta.
Dagens lista:
5 TV-PROGRAM JAG INTE KOMMER SE I JUL
1. Karl-Bertil Jonssons julafton (inte för att jag inte vill, men vi har aldrig gjort det, och det är ju också en slags tradition?)
2. Kungens jultal (åh så spännande att se Calle Gurra stå och läsa ett klyschigt tal han inte ens skrivit själv.)
3. Bingolottos uppesittarkväll (för jag är inte 50.)
4. Idolerna önskar god jul (eh... qué?)
5. Hälsoresan (av alla svenska filmer de kunde ha visat... suck.)
Kvittosubban
En gång kom en tant in på mitt jobb (McDonald's) och viftade med en kvitto från en bankomat i mitt ansikte. Hon pekade irriterat på lappen och visade på två transaktioner från fredagen innan, som båda var på 137 kronor. Hon hade handlat för 137 kronor hos oss, men tydligen så hade det dragits två gånger från hennes konto och hon hade ännu inte fått tillbaka pengarna (vilket man brukar få inom kort när sånt där händer). Hon var rejält kinkig i blöjan och ville att jag skulle "ordna upp det här". Jag försökte på ett lugnt och trevligt sätt förklara för henne att jag först och främst behövde ett specifikt kontoutdrag för att bekräfta att transaktionen var gjord till oss, men det gick hon inte med på för hon hade minsann ingen dator och ingen internetbank och fick bara kontoutdrag en gång i månaden per post och så länge ville hon ABSOLUT inte vänta. Jag sa att jag förstod det men försökte åter förklara att jag inte kunde göra något utan ett kontoutdrag med specifika transaktioner. Då blev Kvittosubban surare och skanderade att det minsann inte borde vara hennes ansvar att lösa problemet när det var vi som hade gjort fel. Jag påpekade att hon kunde få ett kontoutdrag på banken, men hon hade VERKLIGEN inte tid att "ränna runt på banker hela dan" (notera att jag under hela detta samtal var väldigt hjälpsam, trevlig och tillmötesgående).
Hon krävde att vi skulle leta upp transaktionen i vårt kassasystem, för hon visste nästan exakt på minuten hur dags hon hade handlat. Jag förklarade att sådant inte sparas i systemet från dag till dag, men det visste Kvittosubban såklart bättre än jag för hon jobbade "också inom livsmedelsbranschen och vet hur det fungerar och det går visst". Jag kände att det inte var någon större idé att förklara att jag inte räknade snabbmatsrestauranger till livsmedelsbranschen och att alla kassasystem inte fungerar likadant. Istället upprepade jag vänligt att jag förstod hennes situation men fortfarande inte kunde hjälpa henne utan kontoutdraget. Då snörpte hon ilsket på munnen, och jag började prata igen för att undvika en ny verbal attack. Jag förklarade att vårt kassasystem inte KAN dra dubbla belopp på kortköp, det är tekniskt omöjligt och har ALDRIG hänt förut, och att hon nog borde vända sig till banken istället som ju faktiskt sköter transaktionerna. Då blev hon jätteirriterad och gav mig en så hård blick att jag trodde jag skulle få blåmärken.
"Jaha, och när tycker du att jag ska ha tid att gå dit då? Jag jobbar faktiskt hela dagarna och jag tycker VERKLIGEN inte att det ska läggas på mitt ansvar! Nu får ni ordna upp det här!" väste Kvittosubban.
Då orkade jag inte tjafsa med henne längre utan tog hennes namn och telefonnummer och lovade att återkomma. Så dagen efter ringde jag henne och sa att vi inte kunde göra nåt och att hon var tvungen att gå till banken. Då kände jag hur hon kastade Onda Ögat genom telefonen.
Varför måste folk alltid vara så otrevliga? Det är klart att det inte är kul att bli av med pengar, men det är ju liksom inte mitt fel. Jag skulle aldrig ställa mig och gorma på nån så där om de inte verkligen hade förtjänat det. Jag var trevlig och hjälpsam mot henne hela tiden men hon var bara bitchig tillbaka. Jag borde egentligen ha ringt och sagt att jag gärna hade hjälpt henne om hon inte hade varit en sån jävla subba och att det var synd att det inte var mer pengar som hade försvunnit. Det är ändå inte vårt problem.
Äh. Servicearbetare får ta så jävla mycket oförtjänt skit för att folk är dumma i huvudet.
Ibland drömmer jag om ett skrivbordsjobb där man bara har sig själv att sköta och inte behöver ta hänsyn till en massa idioters behov.
Det lustiga med den här historien och anledningen till att jag drog upp den här var att när jag tänker tillbaka på den så pratar Kvittosubban gotländska! Och jag vet mycket väl att hon inte gjorde det egentligen, men ändå är det en gotländsk kärring jag hör när jag spelar upp händelseförloppet i mitt huvud. Jag antar att hon påminde mig om nån Gotländsk Gnälltant (en mycket vanlig typ av tant på Gotland) och att jag därför har gett henne den rollen i mitt minne.
Ha, så knasigt!
5 JOBBIGA TYPER AV GÄSTER PÅ McDONALD'S
1. Griniga pensionärer
2. Pundare
3. Fjortisar
4. Barn
5. Viktväktare
Besviken!
Alltså, nu gjorde jag alldeles nyss en sökning efter min egen blogg på blogg.se, och den hittades inte! Vad är detta? Finns jag inte? Jag är upprörd. Jag vill ju synas i toppskiktet av den där "Mest aktiva"-listan varje dag, men hur fasen ska det gå till när domänen själv inte ens kan htta min blogg? Ingen bra början på ett planerat världsherravälde.
5 SAKER SOM FÖRSVÅRAR BLOGGVÄRLDSHERRAVÄLDE
1. Att bloggdomänen inte vet att ens blogg finns.
2. Att ingen läser ens blogg.
3. Att jag tröttnar på min blogg.
4. Att jag skriver en dålig blogg.
5. Att de flesta bloggläsare verkar vara mer intresserade av en fjortismodells betraktelser än av mina underfundiga texter.
Profil
Min största mardröm är att ingen nånsin kommer att läsa den här bloggen, för en av de största anledningarna till att jag har startat den är ju att stilla mitt uppmärksamhetsbehov! Så läs mig nu, för bövelen.
En extra lista:
5 HÄRLIGA GOTLÄNDSKA FRASER
1. Va pejlar ticku da? (Vad är klockan?)
2. Kytvarpe me mjölkrusku (Hamburgare med milkshake)
3. Putt i lummo (stoppa i fickan)
4. Kytklonsar me pierstamp (köttbullar med potatismos)
5. Naaaaa-aj! (Nämen!)
Oversleep
Suck, jag hatar att sova för länge! Det borde finnas någon slags sovspärr i kroppen som gör det omöjligt att sova mer när man väl har fått sina nödvändiga 7 eller 8 timmar.
Om jag bodde i Stockholms innerstad så skulle det förmodligen vara lättare att pallra sig upp i skaplig tid på helgerna, för där är det sällan tyst runt omkring en. Här på Gotland hör man oftast inte så mycket som ett pip, åtminstone inte om man inte bor på gatuplanet. Så här är det fritt fram att slumra fram till lunch, vilket jag gjorde idag. Med viss ångest som följd. Jag har våra stökiga grannar att tacka för väckningen. De för ett jävla liv, rent ut sagt. Men så har de typ femtielva ungar också, alla i spridda åldrar och alla lika ouppfostrade och skräniga.
Jag bor i Farsta. Det är en relativt lugn förort, men mitt hus ligger precis vid en genomfartsled och därför är trafiken mer eller mindre hög där dygnet runt. Så om jag vill ha hjälp med att komma upp nån morgon så öppnar jag bara fönstret lite innan jag lägger mig kvällen innan, så vaknar jag garanterat nästa dag av en ilsken morgontrafikant som ligger på signalhornet.
Dagens lista:
5 LJUD JAG HATAR ATT BLI VÄCKT AV
1. Grannen som borrar/bankar i väggarna
2. Hårfön
3. Dammsugare
4. Iskna väckarklockor
5. Dörrklockan
Sightseeing light
För att fira att Regina tog körkort i tisdags så gav vi oss idag ut på en biltur för att utforska nordöstra delen av Gotland. Eftersom ingen av oss är superintresserade av gotländsk lantbygd förutom när det gäller att driva med den så satte vi en väldigt sarkastisk ton på hela resan.
Första anhalt blev Bäl (ja, det är ett riktigt ortsnamn) kyrka, en ganska liten kyrka som stod ensam och övergiven i väntan på julaftonens (förmodat) välbesökta julotta. Vi gick ett varv runt "körku", fick lite Bäl-lort på byxorna och skorna och tog sedan en dokumenterande bild på oss själva stående vid en Bäl-vägskylt. Som bevis liksom, för vem skulle annars tro en om man sa att man varit i Bäl?
I Bäl fanns, enligt en skylt, även ett tjusigt litet träsk att beskåda om man följde en slingrig och lerig liten väg in i skogen. Det lät ju för bra för att missa för oss entusiastiska turister, så vi började köra längs med lervägen.
När vi kört i några minuter såg vi ännu inget slut på den till synes oändliga vägen och gav upp. Istället stannade vi vid ett änge. Vid ängets "entré" fanns en skylt med texten: "Välkommen till ett gotländskt änge!", och längre ner på skylten stod det även till vår stora förtjusning och förvåning: "Älska i änget varsamt". Skylten dokumenterades självklart av båda våra kameror. Det var först långt efter vi kommit hem igen som vi insåg att i:et på skylten var ditmålat i efterhand av nån mupp.
Sedan bar det vidare mot Slite, en av de större tätorterna på ön. Där tänkte vi hitta ett inhemskt litet fik att sitta och betrakta lantsortsborna på. Men på vägen dit blev vi distraherande av en skylt med texten "Tjelvars grav". Sagt och gjort så svängde vi av mot den historiska gravplatsen. Tjelvar var, ifall du inte vet det, mannen som kom med elden till Gotland och stoppade ön från att sjunka ner i havet.
Efter en ganska lång stund kom vi fram till skeppssättningen som symboliserar graven. Efter en crazy photo session som av många säkert skulle kunna kallas gravskändning gav vi oss iväg igen.
Slite är en läskig liten ort. Alla människor där är över 60 och ser allmänt onda ut. Alla kastade onda blickar på oss när vi handlade frukt på Ica.
Dessvärre hittade vi inget inhemskt fik, bara en sunkig pizzeria med en motorcykelmodell i (?), så vi köpte kaffe och kanelbulle på Pressbyrån istället och fikade i bilen.
Vår sista anhalt innan vi tröttnade och åkte tillbaka till stan var Åminne strand, en fin sandstrand som på somrarna är mycket välbesökt. Nu var den dock folktom förstås, och vi utnyttjade videofunktionen på min kamera och spelade in en fejkdokumentär om Pruttön.
Turistandet avslutades med ytterligare en fika inne i Visby innerstad. Sedan skildes vi åt för att äta middag innan vi senare på kvällen åter sammanstrålade hemma hos mina föräldrar för att spela Singstar. Jag vann.
Åh sicken härlig dag! Med rätt sällskap kan den gotländska landsbygden faktiskt te sig riktigt underhållande. Det har jag en massa bilder (och en filmsnutt) i min kamera som visar klart och tydligt. Så nu har vi bestämt oss för att göra liknande utflykter till andra delar av ön så fort vi får tillfälle. Det finns många kyrkor, träsk och lantsortsbor kvar att driva med.
Klockan börjar ju bli riktigt mycket nu faktiskt. Det här bloggandet är verkligen tidskrävande. Vad har jag gett mig in på? Kommer jag att orka? Spänningen stiger. Helt olidligt. Hur ska detta sluta? Jag vet icke. Vad jag däremot vet är att jag är bajstrött och därmed tänker gå och nanna kudden nu.
Snart är det julafton. Jag är grymt nöjd med julklapparna jag köpt i år. Hoppas de går hem hos mottagarna också.
Dagens lista:
5 GRYMMA JULLÅTAR
1. Jingle bells - Frank Sinatra
2. White Christmas - Bing Crosby
3. The first noel - Nat King Cole
4. Papa Santa Claus - Bing Crosby
5. Santa Clause is coming to town - Frank Sinatra
This is Bobby, signing off.
Night.
Numero uno - julsemester!
Sedan fem dagar befinner jag mig i mitt föräldrahem i Visby på julsemester. Hela två veckor tog jag ledigt, så den 30:e åker jag tillbaka till huvudstaden och vardagen. Men tills dess ska det slappas, julfiras och fröjdas i största allmänhet!
Gotland i juletid är ganska lustigt nu när man bott i Stockholm i snart fem år. Förr i tiden när man fortfarande kallade denna karga ö för sitt hem så tyckte man att julstressen var så himla påtaglig den här sista veckan före julafton. Som så många andra väntade man gärna med att julhandla till sista minuten, och så fick man lov att ta konsekvenserna för sin lathet. Trängsel, kvav varuhusluft och ilskna och stressade gotlänningar var några utav de utmaningar som man ställdes inför och som man trodde skulle härda en något när man sedan flyttade till storstaden och därmed fick nya julhandelsförutsättningar. Men icke!
Det som man på Gotland upplevde som höjden av stress och press och trängsel blev i jämförelse med Stockholm (naturligtvis) en baggis. Det har både sina för- och nackdelar. Nackdelen är förstås att man måste stå ut med de fanatiska 08:orna, som är grymt stressade och griniga även när det INTE är jul och därför blir ÄNNU mer stressade och griniga när det ÄR jul. Därför handlar jag alltid numera mina julklappar i november för att vara på den säkra sidan. Fördelen är att om man har nån sista minuten-julklapp att inhandla när man kommit till Gotland för att fira jul och därmed måste ge sig ut i "julstressen" i Visby centrum så tycker man inte att det är ett dugg jobbigt längre, för man jämför såklart med Stockholms sprängfyllda shoppingstråk. Nu tycker jag att Visby by Christmas är a walk in the park.
Nåväl, nu vankas det snart besök av bästa kompisen Regina. Vi ska för första gången mötas i en Singstar-match. Spänningen är olidlig. Eftersom alla potentiella läsare till denna blogg är VANSINNIGT nyfikna på vem som vann så återkommer jag med resultat.
Dagens lista:
5 SUBSTANTIV SOM JAG GJORT OM TILL VERB:
1. Blogga (skriva blogg)
2. Datorera (sitta vid datorn)
3. Facebooka (surfa på Facebook)
4. Miniräkna (räkna ut nåt med en miniräknare)
5. Sexa (ha sex)
Ta-da.
Introducing....
Ah, en sprillans ny blogg! Jag känner mig märkligt peppad och motiverad! Jag har tidigare gjort några tama försök till seriöst bloggande, men när det gick upp för mig att det krävdes självdiciplin och sånt för att hålla bloggen aktuell och intressant så blev jag lite modfälld, eftersom självdiciplin och sånt inte riktigt är min grej.
Men nu känns det plötsligt helt annorlunda! Jag vet inte varför, och helt ärligt så ger jag blanka fan i det. Bloggvärlden, here I come!
Tillåt mig presentera mig lite. Jag har ett namn, men kallas Bobby.
Jag bor i stora stygga Stockholm men är född på lilla rara Gotland där jag bodde tills jag var nitton år.
Jag är 24 år men har redan 40-årskris.
Jobbar gör jag minsann, på fashionabla McDonald's mitt inne i citysmeten, men föredrar mitt extrajobb på RFSL (Riksförbundet för homo- bi och transpersoners rättigheter).
Jag är singel, men inte frivilligt.
I brist på pojkvän ägnar jag all min lediga tid åt trevliga vänner samt att samla på mig filmer och tv-serier på dvd.
Eftersom jag avgudar teman och listor så kommer denna bloggs tema att vara "gotländska iakttagelser i storstaden" och varje inlägg kommer att innehålla MINST en lista av något slag, Några undantag från temat kommer naturligtvis att förekomma, eftersom det ju faktiskt finns begränsat med saker för en stackars gotlänning att iaktta i en storstad. Nåväl...
Dagens lista:
5 FÖRDELAR MED EN BLOGG
1. Ego-boost (I love me)
2. Hjärngympa (av nåt slag)
3. Tidsfördriv (på gott och ont)
4. Terapeutiskt (vem vill ha en analfixerad shrink med Freudkomplex anyway?)
5. Utlopp för min listlusta (jag har redan en massa på lager!)
Väl mött där ute.
Toodles.
B.
