Porrtanten

Sent omsider så kommer nu den sällsamma berättelsen om Porrtanten.
Jag och min kollega SK sitter på jobbet. Telefonen ringer. På displayen ser vi att det är ett dolt nummer som har ringt Shurgards 020-nummer. SK svarar.


SK:
Välkommen till Shurgard, du pratar med SK, vad kan jag hjälpa till med?


Porrtanten:
Jo, det är så att jag var på eran anläggning i Rissne idag.. Jag har ett förråd där.


SK:
Ja, okej?


Porrtanten:
...och han killen som jobbade där, han följde med mig till förrådet för han skulle hjälpa mig lite.


SK:
Ja?


Porrtanten:
...och när vi stod där utanför förrådet så såg han att jag hade kort kjol och inga trosor på mig, och så tog han mig mellan benen.


SK:
........?


Porrtanten:
Sen frågade han om det var okej att han klädde av sig, och så gjorde han det.


SK:
Eh....


Porrtanten:
Sen bad han mig att följa med honom ner till hans kontor, och då gjorde jag det. Där la han sg naken på golvet och bad mig att grensla honom.


SK:
Ja, alltså.. Det låter ju väldigt hemskt, men det är nog inget som jag kan göra något åt.. Om du känner dig ofredad av det här så måste du ju vända dig till polisen.


Porrtanten:
Jag känner mig inte ofredad. Jag gillade det.


SK:
Eh... Okej. DÅ vet jag inte riktigt vad du vill att jag ska göra med den här informationen.


Porrtanten:
*klick*






Såååå stört! Vi ringde naturligtvis Rissne och berättade, och stackars M där blev helt förskräckt. Senare fick vi höra att en annan butik hade fått ett likadant samtal lite senare på dagen. Sköna människor det finns där ute. Ha fantasier för all del, men håll dem för er själva. Ska vi säga så, Porrtanten? Håll din porriga Shurgard-fantasi för dig själv.
Och dra på dig ett par trosor och skaffa ett (sex)liv också förresten.

Kinesisk bowling

Ledig söndag resulterade i heldag med Kinesen. Vi slafsade i oss en halvdan asiatisk buffé innan vi helt spontant gick och spelade bowling för att sedan landa på ett café vid Drottninggatan.
Förstår ni hur länge sen det var jag bowlade? Nä, det förstår ni nog inte, så jag förklarar: det var längesen.
Kinesen kämpade.
Själv posade jag mest.
Och drack latte.
Men lite spelade jag också.
Tillräckligt mycket för att vinna, faktiskt.

En av mången SOT-fikor

Ledig lördag resulterade i långfika med Berguv, Qvist och Horan. Toppenfint!
Jag höll på att snatta en chokladmuffin av misstag, men det var inte mitt fel!

En Berguv, en Qvist...
..en hora...
...en kladdigt smaskig chokladmuffin...
...en Bobby...
...och en cappuccino.

Musical pizza night

Min kära Karsten Guldfisk har flyttat till Stockholm för att utbilda sig till musikalartist, och detta är man förstås icke sen att utnyttja.
Därför åkte jag i fredags hem till henne för lite pizzabak och musikaltittande. Som att vara på Öland igen!
Piffig och puffig pizzabagare.

Mums!

Favoritmusikalen.

The Black Eyed Lady

Idag promenerade jag från Hornstull hem till Fridhemsplan.

That's right. Jag bor vid Fridhemsplan nu! Andra hand, et år till att börja med. Yay!

Hursomhelst så gick jag in på Daglivs på vägen hem för att handla (och jag ska tillägna ett annat inlägg åt detta mystiska bög-mecka till livsmedelsbutik), och i kön till kassan så hamnade jag bakom en liten tant i 70-årsåldern.

Precis när det blev hennes tur så kom hon naturligtvis på att hon var i desperat behov av tuggummi också, och ställde sig och stirrade på stället med Extra-påsar. Efter en halv minut trodde jag att hon hade somnat, men så böjde hon sig plötsligt en bit ner och fortsatte stirra på påsarna. Jag frågade vänligt om jag kunde få gå före eftersom jag bara hade två varor, men hon snäste bara "jag är snart klar!".

Sedan tog hon av sig sina solglasögon, och jag såg att hennes högra öga var blåslaget.

Vem slår en gammal dam?



Jag kunde inte låta bli att tänka att hon förmodligen, i en annan kö någonstans, hamnat framför en bra mycket mindre tålmodig person än jag...

The quest for lägenhet

Förlåt min bloggiga frånvaro dear followers, just nu går det mesta av min energi åt till att jaga lägenhet med ljus, lykta, lampa, lyktstolpe, strålkastare... ja, vilken jävla ljuskälla ni vill.

Jobbet går bättre och bättre. I learn. Yay.

Jag plöjer Sara Berguvs "Will & Grace"-box om kvällarna medan jag surfar efter lyor. I love it! "Will & Grace" alltså, inte att leta lyor.

Jag hade en finfin Valborg tillsammans med Berguv, Tova Turist och Qvisten. Trots lite regn så hade vi en mysig picknick i Tanto och sedan en härlig pizza/tv-spelskväll hemma hos mig.

Det är ett i-landsgissel att ta sig hem från jobbet. Vanligtvis brukar jag åka till Liljeholmen och ta buss därifrån till Farsta. Det tar något längre tid än att åka t-banan till Slussen och byta till gröna linjen, men det är det värt för att slippa rusningsträngseln på tåget. Nu när Hagsätralinjen renoveras så är det SJUKT trångt på min kära gröna Farsta-linje.
Igår gjorde jag misstaget att åka t-banan hela vägen hem. Jag fick inte plats på de två första Farsta-tågen som kom, och det tredje stannade och vände i Tallkrogen så alla fick gå av och vänta på nästa tåg. Det tog mig över en timme att komma hem, det brukar ta 30-40 minuter.

Så, nu fick jag i-landsgnälla lite också.

Är det ingen av er som har en liten lägenhet i bakfickan (och med liten så menar jag stor)?

Bobby in a spring mood

Åh. Det är vår!

Få saker gör mig så lycklig som våren och sommarens antågande.

Nu har jag gjort en sprudlande ny spellista i Spotify som speglar mitt humör på ett utmärkt sätt.

Jag hade förstås gärna varit på Gotland över påsken, men eftersom jag ver för seg med att boka biljetter i år så blev det fullt. Och flyg var inte ens ett alternativ om jag inte ruinera mig själv.



Men hittills har jag nog faktiskt lyckats ha en riktigt bra helg här i huvudstaden ändå. Sara Berguv har förgyllt mina dagar tillsammans med Eda och strålande solsken. Glass, kaffe och en och annan cigarett har dragit sina strån till vårstacken.

Och om vädergudarna skulle få för sig att vi har fått nog av solsken någon dag så har jag "Will & Grace - The complete collection" till sällskap (tack vare Berguven).

Nu passar jag på att städa. Till och med det är roligt när det är vår!


Öland once more

Sitter på Swebus mot Kalmar för ännu ett besök på Öland.


Musikteatertvåornas slutföreställning "Om någon såg mig" står på agendan. Det kommer garanterat att bli grymt.

En kort uppdatering på vad som annars hänt den senaste veckan:

-Har nu överlevt hela sex dagar på nya jobbet. Har lärt mig mycket, men har fortfarande mycket kvar. Så fort jag har landat i allt nytt och känner mig trygg i mina arbetsuppgifter så kommer jag trivas hur bra som helst. Det är ett skönt gäng som jobbar där, så det ser ljust ut.

-Har fått i uppdrag att sjunga på Syster Ysters barndomsväns bröllop på Gotland i slutet av maj. Det ska bli himla kul! Dängorna jag ska framföra är "Utan dina andetag" (Kent) och förmodligen "För kärlekens skull" (Ted Gärdestad). Syster Yster ska också sjunga minsann, "Annie's song" (John Denver) och "Strö all min kärlek" (Mikael Wiehe). Min horbitchvän Tova ska följa med och kompa.

-Det blir namngivningspartaj för Bror Stors lilla dotter på självaste nationaldagen. Där ska jag framföra en dikt, är det tänkt. Och jag har hittat en som skulle passa perfekt, måste bara få den godkänd av föräldrarna först!

-Jag blir hemlös den sista maj. Då ska Kippi och hennes karl flytta in i lägenheten i väntan på att de hittar sitt drömhus. Jag lade igår ut en annons på Blocket och hoppas att det ska ge resultat. Hittills har jag bara fått ett svar, från ett par som ville hyra ut ett litet hus en kvarts mil utanför Vallentuna. Eh... Hade jag körkort och bil så hade det väl funkat. Men det skulle ta mig 1½ timme att ta mig till jobbet därifrån (förutsatt att kollektivtrafiken funkar), så det blev nej på den.

Nu ska jag titta på ett av mina favoritavsnitt av "Glee". Om två timmar är jag framme i Kalmar och ska då slå ihjäl tid medan jag väntar på Becka, och sen tar vi bussen ut till Skogsby tillsammans. Ciao!

Öland - the reunion

Nu har ni säkert undrat lite över varför jag inte har skrivit ett endaste litet dugg om helgen på Öland? Jo förstår ni, det är helt enkelt så att jag har varit lite kinkig över att jag lät min kamera (som jag för en gångs skull kom ihåg att ta med) ligga i dvala under större delen av vistelsen, och därför inte har några foton att lägga upp här.

Men så kom min Ölandsvän Bo som en räddare i nöden och laddade upp sina bilder från helgen på Ansiktsboken, så jag tar mig friheten att använda dom för att illustrera delar av vår fina reunion. Så tack Bo!


Jag och Karsten Guldfisk nyanlända i Gottiåttan efter lååååång bussfärd.


Anton, min fläta Maja och jag tar tågbild med Antons Ifööön.


Sjuans residenter pimpar en godishink till Musikteaterettorna som de fick efter sin föreställning.


Jag och skolans favoritgranne Kompis. Han har en kompis som heter Kompis Kompis.
Sen bor Kompis Ovän i närheten också, men hon lyste med sin onda frånvaro.


Finklädda i väntan på bussen in till stan där det vankades buffé och sedan föreställning.


Karsten Guldfisk, Bestefar (mina forna sambos) och Flätan min.


Ässet, Miss Osby och Herr D.


Ett gäng glada ettor efter en mycket lyckad sista föreställning.


Sista dagen dukades det fram en fantastisk frukostbuffé i Gottiåttan.
Fil, yoghurt, smoothies, korv, ost, bröd, ägg, frukt, kex, müsli, bär, grönsaker...


...och kaffe, te, saft och våfflor med sylt. MUMS!


Och dom åt och drack...


...och dom drack och åt.




Det var en underbar helg med underbart väder, och det var riktigt jobbigt att säga hej då.
Med mitt nya jobb (som jag ska berätta mer om snarast) blir det det dessvärre svårt för mig att åka ner och hälsa på något mer. Det suger, men går inte att göra så mycket åt tyvärr.

Men till alla mina fina på Öland - I love you.

Bobbys första egna dator

Vet ni vad!

Idag fick jag äntligen min efterlängtade laptop som jag beställde för två veckor sedan!



Så nu sitter jag här och surfar på min första egenhändigt inköpta dator! Mina två tidigare datorer har jag fått av pappa, så det här är min första egna "på riktigt".

Den får bl min "nytt jobb"-present till mig själv! Grattis mig!

The New Job

Oh yes. Rubriken says it all.

Jag fick jobbet!

1:a april börjar jag som säljadministratör på ett leasingföretag som huserar i finfina nya lokaler vid Telefonplan.

(Det var en mening som jag aldrig trodde jag skulle säga)

Alltså har jag endast 8 arbetsdagar kvar på Bokia. Sedan är det Hej då Butiksjobb och Hejsan Kontorsjobb.

Kan ni fatta? Jag ska sitta på kontor. How weird is that!?!?

Men det kommer nog bli kanonbra. Jag har en kanonchef och tydligen kanonkollegor också. Och jobbet är tydligen inte brain surgery-komplicerat heller.

Nu fattas bara lägenhet. Någon som vill ge bort en?




The Interview

Jaha. Så har man varit på ännu en arbetsintervju. För ett jobb som jag väldigt, väldigt, väldigt gärna vill ha. Supertrevlig chef, supertrevliga lokaler och supertrevlig lön.

Hur det gick?

Jo, det gick faktiskt alldeles STRÅLANDE!

Jag är lika hoppfull som det mest hoppfulla ni kan tänka er!

Typ som en kanin eller nåt åt det hållet... syrsa kanske?
Jaja, ni fattar.

Håll era tummar!


Äckel-Tanten

I måndags blev jag redigt utskälld av en kund, på grund av det här:




Detta är alltså omslaget till Lukas Moddyssons roman "Döden & Co", och tydligen så är detta den mest vidriga bild som någonsin skådats av ett mänskligt öga. Åtminstone enligt kunden i fråga. Om jag ens kan kalla henne kund, hon handlade ingenting. Hon bara bara in för att klaga på att vi har boken framme vid kassan så att man "måste titta på den när man står och pratar med personalen!".

Denna kvinna har alltså inte fått syn på boken medan hon gick runt och tittade i butiken, nej nej nej. Hon har sett den vid något tidigare tillfälle, gått ifrån butiken utan att säga något, för att sedan gå och reta upp sig över detta bokomslag under okänd tid för att till slut komma tillbaka och ösa ut sin ilska över mig för att jag "har den förskräckliga smaken att ställa en sådan ohygglig bok på ett sådant ställe i butiken".

Jag försökte naturligtvis förklara för damen att jag inte kan ta ansvar för hur omslagen på böckerna ser ut och att hon kanske borde vända sig till förlaget istället, men ICKE! Det var vår skyltning av boken det var fel på.
Enligt henne var omslaget vedervärdigt och fick det att vända sig i magen på henne. Och det var minsann inte henne det var fel på, hon var "en helt vanlig människa, som jobbar 8-17 och har barn och villa".

Äckel-Tanten frågade sig även vad det är för typ av människor som köper såna fruktansvärda böcker. Jag försökte inflika att boken faktiskt inte är någon studie i sadism utan att den handlar om en pojke som försöker hantera sin pappas plötsliga död. Men Äckel-Tanten var ytterst ovillig att låta mig avsluta en enda mening.

Det är svårt att ta jordbävningar, kärnkraftverkhaverier och tsunamis på allvar när man blir uppmärksammad på RIKTIGA probelm som detta.

Tack Äckel-Tanten för att du sätter perspektiv på tillvaron åt oss alla.

And the Oscar for Sämsta Kommentator goes to...

Yay, jag fick de flesta rätt i i min Oscarstippning.

Jag är nöjd. Dock pallade jag inte se hela galan. Mina ögonlock var inte riktigt med i matchen, så jag fick ge upp runt klockan 03.00. Men vad förstod så missade jag inte så mycket. James Franco som var en av programledarna var ungefär lika avslappnad som Linda Rosing under ett oannonserat drogtest. Anne Hathaway verkade mer bekväm, men manuset de kämpade med var inte mycket att hurra för.

Dessutom var Filip och Fredrik de sämsta kommentatorerna någonsin. De satt och snackade dynga på precis fel ställen hela tiden, och av dagens tidningar att döma så blev det inte bättre heller. De pratade under nomineringspresentationer, tacktal och sångframföranden.

Deras reaktion på kritiken? De var nöjda, för de hade lyckats "pigga upp" Oscarsgalan som de annars anser vara ett riktigt sömnpiller. Enligt dem. Puckon.

Nu är jag i alla fall tillbaka i Stockholm och hoppas att jag ska ha ett nytt jobb när veckan är över.

Håll alla era tummar, please! Mina ömmar nämligen.

The Håkan Hellström Experience

Att jag älskar Håkan Hellström är väl knappast okänt för de flesta av er.

Att jag ogillar människor i allmänhet kanske är mer okänt, även om jag har hintat om det då och då här på bloggen.

Efter gårdagens (förvisso underbara) Håkan-konsert på kongresshallen Wisby Strand så vet jag att jag aldrig kommer att gå på en liknande konsert igen. Med liknande menar jag en konsert med bar och enbart ståplatser.
Kalla mig gammal eller whatever, men min kväll förstördes faktiskt av att fulla människor som dansade loss helt krejsy och knuffades och puffades och var i vägen hela jävla tiden. Eftersom scenen var drygt en halvmeter hög så såg jag inte heller så bra därifrån jag och Syster Yster stod. Jag var irriterad, minst sagt.


My love

I höstas när vi såg Håkan på Hovet i Stockholm satt vi på läktaren, på säkert avstånd från de dreggiga fyllona och hysteriska emosarna. Det var underbart. Vi såg Håkan hela tiden (om än på långt håll) och hörde (förstås) fantastiskt bra. Man kunde sätta sig under de lugna låtarna och gunga och sjunga med, och man kunde resa sig och hoppa och dansa och applådera under röjlåtarna. Utan att störas eller skymmas av varken de som satt framför, bakom eller bredvid. PERFEKT konsertupplevelse!

Så Håkan. Nästa gång jag ser dig live så kommer det bli på en arena med en trevlig läktare där jag kan sitta och mysa i min egna lilla Håkan-bubbla.

Håkan + Visby = sant

God afton, vänner.

Nu är jag i Visby. Om en stund ska jag och Syster Yster åka ner till Wisby Strand och se vår älskade Håkan Hellström live on stage. Det var vår julklapp från Syster Ysters sambo. Halleluja!

En stunds eufori är därmed att vänta. Me love Håkan.

Dock bara ståplatser. Jag trivdes bra med min sittplats på Hovet i höstas. Typiskt.

Om Schlagerbloggen inte dyker upp imorgon har jag blivit nertrampad av emos.
Wish me luck!


Rearearearearearea

Jodå. Imorgon börjar boknördarnas heliga högtid - Bokrean.

I vår lilla butik har vi fått fyra fullastade pallar med nedsatta böcker av alla möjliga sorter. En del kommer sälja som smör, medan andra kommer ligga och samla damm de närmaste veckorna.

Vi har nu lyckats packa upp alla böckerna, och täckt för dem med allehanda kartongbitar och rea-posters och satt upp en massa lappar som upplyser kunderna om att rean börjar 23:E FEBRUARI KLOCKAN 08:00!

Lik förbannat har redan några giriga imbeciller varit och försökt lyfta undan kartongbitarna för att rota bland böckerna. Varpå vi har fått peka menande på våra lappar och därmed dumförklara bokrotaren i fråga.
Imbeciller som sagt.
Man tycker ju att det borde räcka med att böckerna är övertäckta, men tydligen inte. En kvinna kom så långt som till kassan med ett exemplar av "Halv åtta hos mig"-kokboken. Hon ville naturligtvis inte ha den när jag passiv-aggressivt sa att rea-priset inte började gälla förrän imorgon.
JA. Imbeciller.

Undrar hur många som kommer att stå och hänga utanför imorgon när vi öppnar. Jag bävar en aning faktiskt.

Men välkomna att fynda för all del, hos oss eller i valfri bokhandel!

Doomsday 2

Förlåt min virrighet.

Jag ska naturligtvis berätta hur det gick i tisdags på personalmötet då vår framtid avgjordes.

Vår framtid finns icke. Alltså, de ska lägga ner våra butiker. Vi vet inte hur lång tid det kommer ta, men så fort de hittar nya hyresgäster till våra lokaler så ryker vi.

Alla letar nu febrilt efter nya jobb, och jag kanske har något på g.

Annars: hjälp.

Doomsday

Nu har jag dessvärre inget internet hemma längre, så bloggandet blir troligtvis lite lidande framöver.

Idag får vi veta om vår butik ska läggas ner eller inte. Får den vara kvar så ska jag snarast skaffa mig ny dator och nytt internetabonnemang.

Om vi inte får vara kvar så är jag åter arbetslös och därmed smått panikslagen. Någon som har ett jobb till övers, månne?


Birthday bash

Jag kom på att jag helt har glömt bort att redogöra för hur min 28-årsdag firades i lördags!

Sanning att säga så firade vi mest på fredagen, då jag gick på bio och såg underbara "Burlesque" tillsammans med Ässet, Skånska Negern med pojkvän, samt Jaxel.

Efteråt gick samtliga utom Ässet vidare och tog en liten drink på en pub med strömavbrott, innan det var dags för superbt smaskig middag på Patricia, med efterföljande dans.
Väldigt lagom och väldigt trevlig afton.

Dagen efter gjorde Ässet (som tillsammans med Kissgrisen bodde hos mig under veckan pga praktik i Stockholm, fast Kissgrisen åkte hem en dag tidigare) frukost åt mig, och jag fick en födelsedagsmuffin med ljus i. Gull!

Och på torsdagen fick jag denna av Ässet och Kissgrisen:


Mitt alldeles egna nödkit! Cola, chips, ljus och "My Fair Lady".

FIIINT! They know me so well!

Efter frukosten kom Mutti och Pappsen på besök, och vi fikade en stund och jag fick nätta paket innehållande pedal till min keyboard samt en alldeles egen hårtrimmer! Jag fick dessutom ett ekonomiskt tillskott från Mormor.

Resten av dagen tillbringades hos Bror Stor med familj, och vi fick gosa riktigt mycket med lilla Mini!
Även på söndagen var vi där och smaskade i oss tårta och andra godsaker, tillsammans med Bror Stors sambos familj. En härlig dag!


Älskade lilla fina Mini!


Mutti (a.k.a Farmor) och Mini slumrar sött.

Den stora frågan för mig nu är: vad tusan ska man hitta på om två år när man fyller 30?

The pressure is on!

Tidigare inlägg
RSS 2.0