bobbyville

Det var gång en pojke som hette något men kallades för Bobby. Han jobbade och slet på en sketen snabbmatsrestaurang mitt i storstaden dagarna i ända, men drömde om den dag då han skulle få syssla med det han älskade mest: sång och teater.
I ett försök att förverkliga sina drömmar så sökte Bobby till en liten folkhögskola utanför storstaden. Där fanns nämligen en sång/teaterlinje som verkade passa honom perfekt! Sagt och gjort, han skickade en ansökan och kunde sedan bara vänta.

Och en dag när han kom hem efter ännu en arbetsam dag på den sketna snabbmatsrestaurangen så låg där en kallelse från skolan innanför dörren!

"Tack för din ansökan till Sundbybergs folkhögskola.

Du kallas härmed till antagningsprov och intervju för Sång och teaterlinjen tisdagen den 27/5 2008 klockan 11.00. Observera att detta tar minst tre timmar i anspråk.

Vi vill att du förbereder en sång, som du skall kunna utantill. Om du önskar ackompanjemang, tag med noter, transponerade till önskad tonart. I provet ingår också en gruppuppgift och en kortare teaterimprovisation. Till denna improvisation vill vi att du väljer en känd rollkaraktär. Efter dessa övningar följer en intervju. Du får också möjlighet att samtala med nuvarande elever om hur deras studietid varit."

Glad i hågen satte Bobby genast igång att försöka välja en låt. Han funderade länge och väl innan han slutligen bestämde sig för "Somliga går i trasiga skor" av Cornelis Vreeswijk.
Som rollkaraktär valde han Don Lockwood i favoritmusikalen "Singin' in the rain".

Ju närmare auditiondatumet kom, desto mer nervös blev Bobby. Han fick som tur var ledigt från den sketna snabbmatsrestaurangen för att kunna gå på intagningsprovet. Varje ledig stund ägnade han åt att öva på sin låt för att kunna göra ett så bra framträdande som möjligt.

Så kom då slutligen den ödesdigra dagen. Bobby skuttade upp ur sängen klockan 8, pigg och utvilad. Efter en stadig frukost och en skön dusch gav han sig iväg till skolan.

Väl framme möttes han av fyra andra nervösa sökanden. De kallades in i ett rum av två lärare, och satte sig på rad på varsin stol. Mitt emot dem satt ett antal elever från Sång och teaterlinjen.
Lärarna presenterade sig först, sedan fick Bobby och de andra nervvraken presentera sig. Lärarna förklarade snabbt hur provet skulle gå till, sedan var det full rulle!

Moment 1 - Gruppövning
Bobby parades ihop med en annan sökande som hette Love, medan de övriga tre bildade grupp nummer 2. På 12 minuter skulle de sätta ihop en musikteaterpresentation av låten "Stand by me". Bobby kläckte genast idén att de skulle spela ett kärlekspar på toppen av ett berg, natten då jorden går under. Love var med på noterna, men innan de visste ordet av var tiden ute och det var dags för redovisning.
Den andra gruppen började, och Bobby tyckte att de hade kommit på en lysande idé med ett kärlekspar och en berättare. Nervös för att hans idé inte skulle bli lika bra sceniskt äntrade sedan Bobby golvet tillsammans med Love. De ställde sig på varsin stol som fick agera berg, och sjöng sedan för fulla muggar! Framträdandet gick bra, men Bobby kände ändå att han hamnat i underläge efter första momentet.

Moment 2 - Taktkänsla
Gruppen fick ställa sig och och gå runt i en ring på golvet i takt till musik. Den ena läraren gav instruktioner hela tiden:
"Gå i hela takten, gå i halva takten, gå i halva takten och klappa hela takten med händerna, gå baklänges, byt håll" och så vidare. Detta klarade alla med bravur, och Bobby kände modet stiga en aning!

Moment 3 - Sång
Så var det då dags att redovisa sitt sångval. Bobby tänkte sjunga först, men en annan sökande hann före. Hon sjöng den vackra "Gabriellas sång", och hon gjorde det mycket bra. Därefter flög Bobby upp från sin stol och steg fram till läraren som skulle kompa. Han la undan Bobbys noter och sa: "Den låten kan jag utantill!".
"Perfekt!" tänkte Bobby, och sedan satte de igång. Kompad på gitarr sjöng Bobby Cornelis-klassikern "Somliga går i trasiga skor" bättre än han någonsin sjungit den förr. Lycklig över sin prestation gick han sedan tillbaka till sin plats och kunde slappna av en stund medan de resterande tre sjöng sina låtar.

Moment 4 - Teaterimprovisation
Så var det då dags att använda sin valda rollkaraktär! Dramaläraren gav de sökande ett scenario: "du vaknar upp dagen efter en hård fest, du ska på audition klockan 8 för den roll du valt. När du vaknar upptäcker du att klockan är tio i åtta, och får lätt panik. Hur förbereder du dig i sista stund för din audition?" Alla fick tre minuter var.
Gruppen fick rekvisita i form av en madrass med täcke, två klädstycken, en telefon, några spritflaskor, en nallebjörn samt en blomma i en vas. Denna gång var Bobby först ut! Han kröp ner under täcket, och Sång och teatereleverna agerade väckarklocka. Och sedan var det som att något tog över Bobby! Han kände sig plötsligt tvärsäker på vad han skulle göra, och innan hans tre minuter var slut så hade han hunnit använda sig av den mesta rekvisitan på bästa möjliga sätt, samt fått samtliga åskådare att skratta. När han gick tillbaka till sin stol kände han att nederlaget från moment 1 nu var glömt. Av de övriga fyra var det bara en som Bobby ansåg gjorde lika bra ifrån sig som han själv.

Moment 5 - Intervju
Sista momentet bestod alltså av en intervju, de båda lärarna ställde några frågor var. Alla sökanden fick svara i tur och ordning. Följande frågor ställdes.

-Varför söker du till Sång och teaterlinjen?
Bobbys svar: för att äntligen få hålla på med det jag brinner för och få mer kött på benen inför fortsatta studier.

-Beskriv dig själv med ett ord.
Bobbys svar: Galen. Fast på ett bra sätt!

-Nämn tre bra och tre dåliga egenskaper hos dig själv.
Bobbys svar: Bra egenskaper                    Dåliga egenskaper
                        Glad                                          Lat
                        Målmedveten                          Morgontrött
                        Envis                                        Envis

-Berätta om en upplevelse inom sång/teater som påverkat dig.
Bobbys svar: "Singin' in the rain" på Oscarsteatern.

När alla hade svarat på frågorna så var det hela plötsligt över. Lärarna gick och Bobby och de andra fick möjlighet att ställa frågor till de nuvarande eleverna på skolan. Efter lite småprat om utbildningen och lärarna så var det dags att åka hem. Bobby lämnade Sundbybergs folkhögskola med ett leende. Han hade gjort bra ifrån sig. Nu var frågan bara om det skulle räcka ända fram..

Ska Bobby få sjunga och spela i alla sina dagar?
Fortsättning följer...