Jag älskar studenten
Idag tar Gotlands kommunala gymnasieelever studenten, med allt vad det innebär. Min "plastkusin" var en av de lyckliga, så jag for ner till Wisby Strand ihop med mormor och anslöt resten av kusinens familj för att invänta hennes utspring.
Sedan några år tillbaka sker detta utspring alltså på Wisby Strand, Visbys stolthet. Det är en kongresshall där diverse kongresser hålls, men även konserter, föreläsningar och firmafester anordnas där.
För min del är jag glad att min student firades på skolan. Det är väl ändå den man vill springa ut ifrån? Inte någon random byggnad som har nada att göra med ens skoltid.
Det är 8 år sen jag stod där på scenen bakom skolan med min klass och blåste såpbubblor över havet av anhöriga, för att sedan klättra ombord på flaket och dundra runt i staden och skrika av lycka. Vill även understryka att vi här på Gotland har traktorer som drar flaken, som därför oftast är riktigt stora. I Stockholm kör alla med lastbilsflak som är mycket mindre. SÅÅÅ glad att jag tog studenten i en småstad där traktorer kan ta sig runt utan problem!
På den tiden såg programmet ut som följer:
Samling i Domkyrkan. Tal av rektorn, samt stipendieutdelning.
Champagnefrukost i Almedalen.
Promenad tillbaka till skolan med en sambaorkester i täten.
Studentspex i aulan.
Sista skollunchen.
Sista samlingen med klassföreståndaren.
Utspring + leta upp sin skylt.
Studentflak!
Diverse stopp hos någras föräldrar som serverade mat och tilltugg.
Middag på abbonnerad restaurang med klassen + föräldrar.
Studentflak!
Slutfest på Gutekällaren för alla studenterna.
Det var en underbar dag. Idag ser det helt annorlunda ut. Ingen sambaorkester, inget utspring från skolan, ingen sista lunch på skolan. Sambaorkestern missade jag och några till, för skulle göra studentspexet och proppade in oss i en skåpbil och åkte i förväg till skolan från champagnefrukosten.
Idag är jag såååå glad att vår student såg ut som den gjorde. Underbart planerad dag, underbart väder, underbart flak, underbar klass och underbara föräldrar som hade gjort fantastisk mat åt oss på alla stoppen. Och underbar slutfest! Jag kom hem klockan 7 morgonen efter.
Och här sitter jag nu, 8 år senare, och ser de glada små 91:orna fara förbi på sina flak utanför fönstret. Jag vinkar förstrött och ler åt minnena.
Sedan några år tillbaka sker detta utspring alltså på Wisby Strand, Visbys stolthet. Det är en kongresshall där diverse kongresser hålls, men även konserter, föreläsningar och firmafester anordnas där.
För min del är jag glad att min student firades på skolan. Det är väl ändå den man vill springa ut ifrån? Inte någon random byggnad som har nada att göra med ens skoltid.
Det är 8 år sen jag stod där på scenen bakom skolan med min klass och blåste såpbubblor över havet av anhöriga, för att sedan klättra ombord på flaket och dundra runt i staden och skrika av lycka. Vill även understryka att vi här på Gotland har traktorer som drar flaken, som därför oftast är riktigt stora. I Stockholm kör alla med lastbilsflak som är mycket mindre. SÅÅÅ glad att jag tog studenten i en småstad där traktorer kan ta sig runt utan problem!
På den tiden såg programmet ut som följer:
Samling i Domkyrkan. Tal av rektorn, samt stipendieutdelning.
Champagnefrukost i Almedalen.
Promenad tillbaka till skolan med en sambaorkester i täten.
Studentspex i aulan.
Sista skollunchen.
Sista samlingen med klassföreståndaren.
Utspring + leta upp sin skylt.
Studentflak!
Diverse stopp hos någras föräldrar som serverade mat och tilltugg.
Middag på abbonnerad restaurang med klassen + föräldrar.
Studentflak!
Slutfest på Gutekällaren för alla studenterna.
Det var en underbar dag. Idag ser det helt annorlunda ut. Ingen sambaorkester, inget utspring från skolan, ingen sista lunch på skolan. Sambaorkestern missade jag och några till, för skulle göra studentspexet och proppade in oss i en skåpbil och åkte i förväg till skolan från champagnefrukosten.
Idag är jag såååå glad att vår student såg ut som den gjorde. Underbart planerad dag, underbart väder, underbart flak, underbar klass och underbara föräldrar som hade gjort fantastisk mat åt oss på alla stoppen. Och underbar slutfest! Jag kom hem klockan 7 morgonen efter.
Och här sitter jag nu, 8 år senare, och ser de glada små 91:orna fara förbi på sina flak utanför fönstret. Jag vinkar förstrött och ler åt minnena.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Hej! Jag hittade din blogg och det här inlägget måste jag ju bara kommentera. Studenten var en rolig dag, inte minst på grund av den trevliga klassen :-) Vilka minnen! Kram Sandra
Trackback
