Return to Skogsby

Så var helgen på öland till ända. Igår kväll kom jag, transporterad av en ovanligt ljudlig Swebus-buss, tillbaka till huvudstaden efter några fantastiska dagar i Skogsby. Här följer en noggrann redogörelse!

I torsdags eftermiddag anlände jag till ön, och efter en skränig bussfärd tillsammans med ungefär 32 476 skolbarn kom jag till Ölands Folkhögskola där jag kramöverfölls av David, Maja, Maria och och Lisa. Så ska en återförening se ut! Jag presenterades för Åttan (eller Gottiåttan som det också kallas), huset som mina fyra tillfälliga hyresvärdar bor i under läsåret. Snart kom även resten av Musikteater-tvåan över och hälsade.

Efter middagen hade jag det stora nöjet att få beskåda när mina fina vänner redovisade clown-blocket som de haft under två veckor med en gästlärare. Det var längesen jag skrattade så mycket, och jag har nu en ny och överdrivet positiv syn på clowneri.

Senare på kvällen kom nästa gamla klasskamrat, Linn, och det kramades ännu mer. Sovplatser organiserades, och så småningom gick vi och lade oss. Jag bestämde mig för att göra en sängturné under helgen och sova hos olika personer varje natt. Första natten delade jag säng med David, och vi somnade till "Get him to the Greek".

Fredagen bjöd på en härlig promenad till Färjestaden där det handlades inför helgen. Vädret var fantastiskt. På kvällen chillade vi i Gottiåttan och såg på "Idol". Heja Olle!
Min andra natt på ön sov jag med Lisa.


På vägen till Färjestaden finns en lekplats.


Där kan man gunga.


Maja, jag och Linn gingo på en vacker stig mot Köpstaden.

Foto: David Larsson

På lördagen gick några av oss på en härlig promenad i det fantastiska höstvädret. Vi hälsade på hästar och matade dem med gräs. Torftig föda, egentligen. Har hästar inte hört talas om pannkakor?
Vi hittade även ett naturreservat i form av ett gravfält som vi undersökte lite smått. Anton klev på en vass sticka som gick rakt genom skon och in i foten. Aj aj. Dessutom var han rädd för att bli attackerad av kor och hästar. Jobbig dag för Anton.

När vi återvände till skolan hade nästa klasskamrat anlänt, nämligen Fanny. Vi började förbereda inför kvällens stora Flätningsjubileum! Jag och Maja letade kläder i kostymförrådet, och jag och Lisa repade lite snabbt på en akustisk balladversion av Beatles "I wanna hold your hand" som jag skulle framföra för Maja som flätningspresent.

Middagen blev superb. En jättegod, vegetarisk gryta med jasminris och limesås och så vin till det. Underbart. Maria hade skrivit en fin Maria-ig dikt som hon läste. Bosse höll ett klassiskt Bosse-tal. Lisa, som agerade flätningsförrättare förra året, sa några väl valda ord. Maja sjöng en underbar egenskriven svensk flätningsversion av Spice Girls "Wannabe" för mig. Och jag sjöng "I wanna hold your hand" och fick alla att gråta. Stämningen var på det stora hela sentimental, oerhört kärleksfull och mycket lycklig.
Senare på kvällen brakade festen loss, och många från Konst-klassen och Musikteater-ettan anslöt och partade järnet. Som grädde på moset så kom Hartis med bussen ungefär vid midnatt, och glädjen nådde nya höjder.
Vid ungefär 04.30 kollapsade jag i Majas säng, trött och lycklig.

På söndagen blev det återigen en promenad, tillbaka till hästarna. Vädret mer fantastiskt än någonsin.
På skolan anordnades våffelsöndag, och vi satt ute i solen och smaskade våfflor med sylt och grädde. Ljuvligt.

Vi sade farväl till Linn och Fanny som skulle åka hem. Kvällen spenderades framför teven i Gottiåttan, där vi såg fyra fantastiska avsnitt av "Grotesco". Denna natt sov jag med Maria.

Så kom då måndagen. Hemfärdsdagen. Jag åt frukost, duschade, packade ihop min saker och åkte tillsammans med Hartis till Kalmar. Där hängde vi en stund innan Hartis skulle med tåget och jag med bussen. Sex timmars behaglig bussfärd senare klev jag av i Stockholm igen.

En av tidernas bästa helger var till ända. Hepp!

Kommentarer

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0