The Håkan Hellström Experience
Att jag älskar Håkan Hellström är väl knappast okänt för de flesta av er.
Att jag ogillar människor i allmänhet kanske är mer okänt, även om jag har hintat om det då och då här på bloggen.
Efter gårdagens (förvisso underbara) Håkan-konsert på kongresshallen Wisby Strand så vet jag att jag aldrig kommer att gå på en liknande konsert igen. Med liknande menar jag en konsert med bar och enbart ståplatser.
Kalla mig gammal eller whatever, men min kväll förstördes faktiskt av att fulla människor som dansade loss helt krejsy och knuffades och puffades och var i vägen hela jävla tiden. Eftersom scenen var drygt en halvmeter hög så såg jag inte heller så bra därifrån jag och Syster Yster stod. Jag var irriterad, minst sagt.
My love
I höstas när vi såg Håkan på Hovet i Stockholm satt vi på läktaren, på säkert avstånd från de dreggiga fyllona och hysteriska emosarna. Det var underbart. Vi såg Håkan hela tiden (om än på långt håll) och hörde (förstås) fantastiskt bra. Man kunde sätta sig under de lugna låtarna och gunga och sjunga med, och man kunde resa sig och hoppa och dansa och applådera under röjlåtarna. Utan att störas eller skymmas av varken de som satt framför, bakom eller bredvid. PERFEKT konsertupplevelse!
Så Håkan. Nästa gång jag ser dig live så kommer det bli på en arena med en trevlig läktare där jag kan sitta och mysa i min egna lilla Håkan-bubbla.
Att jag ogillar människor i allmänhet kanske är mer okänt, även om jag har hintat om det då och då här på bloggen.
Efter gårdagens (förvisso underbara) Håkan-konsert på kongresshallen Wisby Strand så vet jag att jag aldrig kommer att gå på en liknande konsert igen. Med liknande menar jag en konsert med bar och enbart ståplatser.
Kalla mig gammal eller whatever, men min kväll förstördes faktiskt av att fulla människor som dansade loss helt krejsy och knuffades och puffades och var i vägen hela jävla tiden. Eftersom scenen var drygt en halvmeter hög så såg jag inte heller så bra därifrån jag och Syster Yster stod. Jag var irriterad, minst sagt.
My love
I höstas när vi såg Håkan på Hovet i Stockholm satt vi på läktaren, på säkert avstånd från de dreggiga fyllona och hysteriska emosarna. Det var underbart. Vi såg Håkan hela tiden (om än på långt håll) och hörde (förstås) fantastiskt bra. Man kunde sätta sig under de lugna låtarna och gunga och sjunga med, och man kunde resa sig och hoppa och dansa och applådera under röjlåtarna. Utan att störas eller skymmas av varken de som satt framför, bakom eller bredvid. PERFEKT konsertupplevelse!
Så Håkan. Nästa gång jag ser dig live så kommer det bli på en arena med en trevlig läktare där jag kan sitta och mysa i min egna lilla Håkan-bubbla.
Kommentarer
Postat av: Christine W
Jag förstår din irritation, speciellt med tanke på att Wisby strand inte är en särskilt bra scen. Men om du hade varit en del av människohavet i slottsskogen på den fantastiska Way out West-spelningen 2010 hade din åsikt förmodligen varit annorlunda. Håkan kan inte intas på bättre sätt än i en gungande, dansande, sjungande hop av Håkanälskande människor!(Och där snackar vi inte emos och tonåringar, utan där pratar vi om orginalfansen som funnits med sedan 2000). Bästa konsertupplevelsen någonsin! Och Håkan kommer för alltid vara min Springsteen, jag kommer vara en i publikhavet även som 50-åring.
Trackback
