Bobby och dörrkampen

Häromdagen när jag kom till jobbet och skulle öppna så utspelade sig följande smått patetiska vardagsdrama.

Vi har två ingångar till butiken, båda med ståtliga skjutdörrar. När jag gäspande och morgondeprimerad skulle in genom den ena dörren så låste jag först upp låsen på den ena dörren i vanlig ordning. Sedan vrider man om en nyckel så åker de upplåsta, ståtliga skjutdörrarna upp och välkomnar en in i butiken. Men denna aktuella dag så förblev den ståtliga skjutdörren ståtligt stängd när jag vred om nyckeln. Frustande mellan gäspningarna vred jag nyckeln åt än det ena och än det andra hållet, utan resultat. De ståtliga dörrarna hade gått i ståtlig strejk.

Så till slut klämde jag in ett par fingrar mellan de ståtliga dörrarna och försökte lite ståtligt att öppna dem manuellt. Det såg säkerligen inte så ståtligt ut, men jag lyckades ändå få upp dem en bit så jag kunde slinka igenom.

Inifrån butiken fungerade tack och lov mekanismen som den skulle, och när det var dags att öppna så gled dörrarna ståtligt upp.


En liten trist, men ack så ståtlig, vardagsanekdot for ya.

Kommentarer

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0