Äckel-Tanten
I måndags blev jag redigt utskälld av en kund, på grund av det här:
Detta är alltså omslaget till Lukas Moddyssons roman "Döden & Co", och tydligen så är detta den mest vidriga bild som någonsin skådats av ett mänskligt öga. Åtminstone enligt kunden i fråga. Om jag ens kan kalla henne kund, hon handlade ingenting. Hon bara bara in för att klaga på att vi har boken framme vid kassan så att man "måste titta på den när man står och pratar med personalen!".
Denna kvinna har alltså inte fått syn på boken medan hon gick runt och tittade i butiken, nej nej nej. Hon har sett den vid något tidigare tillfälle, gått ifrån butiken utan att säga något, för att sedan gå och reta upp sig över detta bokomslag under okänd tid för att till slut komma tillbaka och ösa ut sin ilska över mig för att jag "har den förskräckliga smaken att ställa en sådan ohygglig bok på ett sådant ställe i butiken".
Jag försökte naturligtvis förklara för damen att jag inte kan ta ansvar för hur omslagen på böckerna ser ut och att hon kanske borde vända sig till förlaget istället, men ICKE! Det var vår skyltning av boken det var fel på.
Enligt henne var omslaget vedervärdigt och fick det att vända sig i magen på henne. Och det var minsann inte henne det var fel på, hon var "en helt vanlig människa, som jobbar 8-17 och har barn och villa".
Äckel-Tanten frågade sig även vad det är för typ av människor som köper såna fruktansvärda böcker. Jag försökte inflika att boken faktiskt inte är någon studie i sadism utan att den handlar om en pojke som försöker hantera sin pappas plötsliga död. Men Äckel-Tanten var ytterst ovillig att låta mig avsluta en enda mening.
Det är svårt att ta jordbävningar, kärnkraftverkhaverier och tsunamis på allvar när man blir uppmärksammad på RIKTIGA probelm som detta.
Tack Äckel-Tanten för att du sätter perspektiv på tillvaron åt oss alla.
Detta är alltså omslaget till Lukas Moddyssons roman "Döden & Co", och tydligen så är detta den mest vidriga bild som någonsin skådats av ett mänskligt öga. Åtminstone enligt kunden i fråga. Om jag ens kan kalla henne kund, hon handlade ingenting. Hon bara bara in för att klaga på att vi har boken framme vid kassan så att man "måste titta på den när man står och pratar med personalen!".
Denna kvinna har alltså inte fått syn på boken medan hon gick runt och tittade i butiken, nej nej nej. Hon har sett den vid något tidigare tillfälle, gått ifrån butiken utan att säga något, för att sedan gå och reta upp sig över detta bokomslag under okänd tid för att till slut komma tillbaka och ösa ut sin ilska över mig för att jag "har den förskräckliga smaken att ställa en sådan ohygglig bok på ett sådant ställe i butiken".
Jag försökte naturligtvis förklara för damen att jag inte kan ta ansvar för hur omslagen på böckerna ser ut och att hon kanske borde vända sig till förlaget istället, men ICKE! Det var vår skyltning av boken det var fel på.
Enligt henne var omslaget vedervärdigt och fick det att vända sig i magen på henne. Och det var minsann inte henne det var fel på, hon var "en helt vanlig människa, som jobbar 8-17 och har barn och villa".
Äckel-Tanten frågade sig även vad det är för typ av människor som köper såna fruktansvärda böcker. Jag försökte inflika att boken faktiskt inte är någon studie i sadism utan att den handlar om en pojke som försöker hantera sin pappas plötsliga död. Men Äckel-Tanten var ytterst ovillig att låta mig avsluta en enda mening.
Det är svårt att ta jordbävningar, kärnkraftverkhaverier och tsunamis på allvar när man blir uppmärksammad på RIKTIGA probelm som detta.
Tack Äckel-Tanten för att du sätter perspektiv på tillvaron åt oss alla.
Kommentarer
Trackback
