bobbyville

Fick nyss en inbjudan till premiärvisningen av kortfilmen "De Oskiljbara", som tidigare hade arbetsnamnet "Syskonkärlek". Check out the poster!

Till min stora lycka har "Scream 4" premiär om drygt ett år. Med hela originalcrewet tillbaka så tror jag att det kan bli en riktigt bra film. Tydligen ska det bli även en del 5 och en del 6, men det återstår att se. Jag längtar!

Ur "Kärlekarna", Kalmar Teater den 26/3 2010. Ölands Musikteaterskola.

Döm min förvåning när jag med ömmande huvud hade bäddat ner mig för att läsa min nya bok "Jaktsäsong" av Mats Strandberg och möttes av detta på allra första sidan:



Ett Buffy-citat! I LOVE! Heja Mats!
Precis vad man behöver när huvudet är emot en. Tack!

På lördag börjar SCHLAGERN! Åh, vilken lycka! Jag kommer vara oförskämt nördig de kommande veckorna.

Självklart ska jag tippa resultatet i varenda deltävling, precis som vanligt.

Några personliga förhandsfavoriter:


Peter Jöback



Salem al Fakir


Hanna Lindblad



HEJA!

Fick besök av tre SOT:are på Gotland i somras. Så här finfint hade vi det på Fårö, strax efter ett mysigt kvällsdopp runt 19.30.

Tittade igenom mina norska vänners fotoalbum på Ansiktsboken och blev nostalgisk och lycklig när jag hittade en massa bilder från Alanya i somras som jag inte sett förut.

Här är ett exempel. Jag fick det stora nöjet att slicka grädde från Ali G's kondomprydda huvud.



Förlåt mor och far. I'm a bad boy.

I löööööv doing this!

Kollade igenom mina gamla utkast till inlägg som av olika anledningar inte blivit publicerade och hittade detta nostalgiknippe!
Skrevs nog för drygt ett år sedan, vet inte varför jag inte publicerade det.



Så här lever vi i lilla Skogsby, Öland.




Vi lär oss stämmor.


Vi spelar samba utomhus.


Vi picknickar.


Vi har rörelseträning och scenframställning.


Vi ligger i fosterställning.


Vi har gästlärare (här Ulla Tylén).


Vi har workshop med Emil Jensen.

Here we are!

Stående från vänster:
David, Maria H (min sambo), Maria J (min sambo), jag, Becka, Maja, Lisa, Stefan, Fanny, Linn, Hedda, Thomas, Emma, Elin.
Sittande från vänster:
Bosse, My, Andreas, Celia, Sofia, Maria S.

Om en vecka sitter jag vid gaten på terminal 5 på Arlanda och väntar på att borda planet som ska ta mig och Kim till Alanya för en tre veckor lång vistelse. Helt fantastiskt.

Imorgon drar jag och större delen av klassen rill Norrköping för att uppträda på Peking Pride, stadens första Pridefestival!
Jag är peppad till max, och jag tror att resten av ensemblen också är det. Det blir ett nummer ur "Grease", med en queer twist på... Hell yeah!
JAG ÄLSKAR SCENEN!!!!!!

It's how you see the world...




Varför är "Buffy" världens bästa tv-serie genom tiderna?

Den frågan har jag fått många gånger. Många har svårt att förstå hur man kan höja en serie som "Buffy" till skyarna som jag gör. Men det är förstås bara de som inte sett serien som inte fattar, eller de som sett enstaka avsnitt och tror sig kunna bilda en rättvis uppfattning därefter.
Nu ska jag på äkta nördmanér försöka förklara storheten med "Buffy".

Storyn
Skaparen Joss Whedons vision föddes ur ett klassiskt skräckfilmsscenario: blond tjej jagas in i gränd och mördas. Whedon började leka med tanken att blondinen istället för att mördas skulle besegra sin angripare, borsta smutsen av sig och promenera ut ur gränden.
Detta var ganska originellt i början av 90-talet. Kvinnliga actionhjältar? Hm. Som de flesta vet så föregicks serien "Buffy the vampire slayer" av spelfilmen med samma namn. Där introducerades karaktären Buffy Summers (spelad av Kristy Swanson), en high school-tjej i Los Angeles som en dag blir kontaktad av en så kallad Watcher (Donald Sutherland) som berättar att hon är The Chosen One, en utvald flicka som ges speciella krafter och vars öde är att bekämpa ondskan.
Filmen gjordes som b-filmspastisch och var menad som en komedi, men blev i ärlighetens namn inte särskilt bra. Den floppade, men idag är den kultförklarad.
Joss Whedon kände dock att karaktären Buffy förtjänade en chans till, och började skriva på en fortsättning, nu i tv-serieformat. Många tv-bolag nobbade serien innan Warner Bros nappade, och serien fick premiär i USA 1997. Resten är historia.
De som tappert fortsatte att titta på serien efter den ganska svaga första säsongen fick lön för mödan. Under "Buffys" andra säsong förvånades både fans och kritiker över hur den tidigare ganska glättiga actionkomediserien utvecklades till en karaktärsdriven dramaserie. Visst fanns både action och humor kvar, men ett nytt allvar och djup tog också plats i storyn. Denna utveckling fortsatte sedan genom hela serien.
För den oinvigde verkar "Buffy" vara en nördig b-serie med taskigt smink, fånig story och halvkassa stunts som hör hemma bland slaskserier som "Sunset beach" och "Glamour". För den invigde är det en berättelse om en ung kvinna med världens öde på sina axlar. Buffy Summers kan en av tv-världens mest komplexa karaktärer. Serien handlar inte om monster och demoner, utan om att bli vuxen. De som envist avfärdar "Buffy" som en medioker b-serie är bara att beklaga. Their loss.

Manuset
Några av tv-världens mest anlitade författare började sina karriärer med "Buffy the vampire slayer". De har sedan fortsatt med succéer som "Gilmore girls", "24" och "Brothers & sisters". Joss Whedon har själv skrivit manuset till nästan alla säsongsavslutningar och även vissa speciella avsnitt mitt i säsongerna. Här snackar vi hög klass. Komiken i dialogerna är som gjuten, och varje karaktär är noggrannt utmejslad i varje manus. Växlingen mellan allvar och humor är sjukt skickligt gjord. Marti Noxon, Jane Espenson och Rebecca Rand Kirshner är bara några exempel på de genier som ligger bakom.

Skådespelarna
Ja, var ska man börja? Jag tycker själv att Sarah Michelle Gellar som spelar Buffy har varit väldigt ojämn i sin karriär. Hon är inte världens bästa skådespelerska. Hon har själv sagt att hon har svårt att skratta på beställning. Hennes teatergråt är inte heller världsklass. Men jag har ändå svårt att tänka mig någon annan än henne i rollen. Hon ÄR Buffy. Dessutom har hon en fantastisk kemi med sina motstpelare Nicholas Brendon (Xander) och Alyson Hannigan (Willow). Dessa tre plus Anthony Stewart Head (Giles) utgör stommen i serien. Alla fyra är lysande. Alyson Hannigans Willow är förutom Buffy själv den mest intressanta karaktären. När man började titta på första säsongen så kunde man omöjligt gissa vad som skulle komma att hända med den blyga plugghästen.
Även "birollerna" spelas av idel okända men begåvade aktörer. Mina favoriter är Emma Caulfield (Anya) och James Marsters (Spike). Utan dem skulle serien troligen ha gått i graven långt tidigare än den gjorde. Även deras karaktärer genomgår sjukt spännande utvecklingar. I vampyren Spike fick Whedon möjligheten att problematisera det tidigare så statiska god/ond-begreppet. Buffys och Spikes relation är bland det mest välskrivna och välspelade jag sett i en tv-serie.
Seriens absoluta stjärna är dock Alyson Hannigan. När hon brister ut i gråt så gör det ont i själen. I love her.

Karaktärerna
Ja, vad ska man säga? Buffy själv är som sagt en sjukt komplex karaktär. Det är ren och skär njutning att följa henne och se hur hon tampas med att kombinera sitt vanliga liv med ett liv som Slayer och allt vad det innebär. Hur ska hon förhålla sig till sitt öde? Är det en gåva eller en förbannelse? Kan hon kontrollera det? Har hon förtjänat det? I grund och botten har Buffy ett djupt existensiellt dilemma.
Willow gör som sagt en fantastisk resa från säsong 1 till 7. Jag ska inte avslöja något för de som ännu ska se serien, men det är något alldeles extra. Willow är smart som få, men även djupt osäker på sig själv. Förutom Buffy så är hon den som har det absolut tuffast i serien.
Anya har varit hämnddemon i över 1000 år när hon en dag misslyckas med ett uppdrag och som straff förvandlas till dödlig människa. Likt ett barn måste hon nu på nytt lära sig vad det innebär att vara människa, att leva och dö som alla andra, att leva utan övernaturliga krafter, och även välja sida - är hon ond eller god? Anya fungerar som en slags katalysator. Hennes plumpa kommentarer och barnsliga förhållningssätt till världen tillför en stor del av humorn i serien. Hon är min personliga favorit.
Ja, det finns många fler karaktärer som är värda att nämna. Alla är välcastade och välskrivna, jag kan sammanfatta det så.

Utvecklingen
Herregud, var ska man börja? Första säsongen var bara en transportsträcka, en såpalik b-actionserie, dock med glimten i ögat som lovade något mer. Och mycket riktigt - från och med andra säsongen gick det bara uppför. Serien blev bättre och bättre och bättre.
Att gå från halvtrist b-filmspastich till högklassig dramakomedi är stort. Och det är precis vad Joss Whedon lyckats med. Ett mästerverk i tv-världen. Det blir aldrig tråkigt att följa "The Scooby gang", stöndigt bjuds man på nya twister och förvecklingar.


"Buffy the vampire slayer" har vunnit otaliga priser världen över och röstats fram till världens bästa tv-serie fler än en gång. Det är en serie som är så ofantligt mycket mer än vad titeln antyder. Jag ber er tvivlare: ge serien en chans. Ni kommer INTE att ångra er. Ni kanske inte kommer att älska den som jag gör, men besvikna lär ni inte bli. Det kan jag lova.

Vilken show! Vilken succé! Lovorden haglade över oss efter konserten. Fullsatt var det också! Enligt lärarna ett av de bästa musikcaféerna genom tiderna. FAB!

Ett tag trodde vi verkligen att det här skulle gå åt skogen, kan jag ärligt säga. Sjukdomar, stress och press har satt sina tydliga spår på klassen under hela veckan, men igår hade vi ett bra samtal tillsammans som gjorde att alla kunde landa och slappna av.

Och resultatet blev bländande, faktiskt. Även vanligtvis kräsna kritiker hade enbart beröm att ge, vilket kändes extra fint.

Jag är så stolt över min klass och över mig själv. I love you guys! Som vi brukar sjunga på uppsjungningen:

"Ååååååå-ÅÅÅÅH vad vi är bra!"

Jag har återförenats med min Buffybox!

Jag trodde ett tag att den hade försvunnit i flytten innan Samra påminde mig om att hon hade lånat den. Maken till lättnad har jag sällan känt!


KÄRLEK

So what om jag är singel på Alla hjärtans dag? Det finns så mycket kärlek i livet ändå!


Mutti och pappsen.


SOT!



Philip och jag.


Samra, jag och Kippi.


Jag och Kippi.


Regina och jag.


Syster Yster, Bror Stor och jag.


Jag och Snobben. Vi firar 26 år ihop. Det är fan inte fy skam.

Jag som min numera klassiska SOT-karaktär Hildegaard, från julkonserten 16/12 -08. Sexig, eller hur?

Mera mera mera!

Jag och Sadık.