Jag hatar dörrknackare
Detta fick mig att minnas min ungdoms dagar då man själv tvingades ut för att sälja majblommor och liknande till klasskassan. Usch så jobbigt och pinsamt man tyckte att det var. Därför tvingade man istället så många vänner och bekanta som möjligt att köpa de nedrans blomjävlarna så att man blev av med skiten. Jag var extremt blyg som barn, så för mig var det tortyr (om än nyttig sådan).
Jag ogillar när folk knackar/ringer på dörren för att sälja saker. Stackars förskrämda barn är väl en grej, men Jehovas vittnen och liknande vill jag bara nita i fejan och spotta på. Tack och lov är jag förskonad från dessa företeelser i den boendeform jag har nu. Värre är det för de stackars radhusborna.
Jag hatar både att vara den som knackar på OCH att vara den som öppnar dörren. Det är som med telefonförsäljare. Har jag bett om den här tjänsten? Nej. Hur ofta säger man ja till det de har att sälja? Ytterst sällan. Stör de? Oftast.
När folk på detta sätt liksom gör intrång i ens vardag så blir jag irriterad. Visst är det lätt att säga nej tack och stänga dörren/lägga på luren, men störningen har redan skett. Sedan kan den naturligtvis eskalera om man har en riktigt envis jävel att göra med, men redan själva påringningen tycker jag är grymt irriterande.
Jag är ansluten till Nix, vilket innebär att mitt nummer är skyddat mot alla typer av försäljningssamtal och marknadsundersökningar. Men ibland lyckas vissa as hitta en ändå. Då brukar jag låtsas att jag är någon annan och att Bobby inte är hemma. "Nej, han är bortrest på obestämd tid". Då brukar de skriva av en från sina fucking listor.
Det borde finnas Nix för dörrknackare också. Om jag någonsin flyttar till radhus så ska jag sätta upp en skylt på dörren: "Försäljare och religiösa värvare icke önskvärda".
Fast då återstår problemet med analfabeta försäljare dock.
Nedrans.
En illustration kanske?
Läste med intresse dina synpunkter på dörrknackare. Du verkar reagera mer irriterande än de flesta. Om din granne knackar på tror jag inte du skulle reagera på det viset, eller hur? Problemet brukar vara att en okänd knackar på. Om du hade ett viktigt ärende eller en god nyhet kanske t.o.m. du skulle förmå dig till att knacka på hos någon.
Jamen nu har du ju missförstått. Jag pratar ju uteslutande om försäljare och religiösa värvare. Grannar med goda/viktiga nyheter har jag inget emot.
I'm not a monster :)
Bra, då har du klargjort din ståndpunkt. När vittnen kommer på besök nästa gång kan du säga att du hädanefter inte vill ha besök av dem. De kan inte veta det på förhand. Därmed är problemet löst. Om sedan en granne kommer på besök - som dessutom råkar vara ett Jehovas vittne - då kan det bli kul ;-)
