Leva och låta dö

Som genom ett trollslag har vädret över natten förvandlats från stormrusk med spöregn till behagligt höstuppehåll. Nästan magiskt.

En gång frågade jag Philip, en av mina bästa vänner om hur han skulle göra i följande situation:
Du och din bästa vän (i det här fallet var det jag) hålls fångna av ett psycho. Psychot ger dig en pistol och ett val: skjut dig själv och vännen går fri, eller skjut vännen och du själv går fri. Annars dör ni båda. Vem skjuter du?
(Tilläggas bör att det inte är ett alternativ att skjuta psychot, även om det annars tycks vara det självklara valet)

Philip svarar att han skulle skjuta mig. Jag blev lite upprörd, för själv hade jag resonerat tvärtom. Hur kul är det att leva vidare och ha sin väns död på sitt samvete? Så jag insåg att om jag någonsin mot förmodan skulle hamna i den situationen med Philip så skulle jag dö oavsett vem som fick pistolen. Skratta eller gråta?

Hur tänker du?

Kommentarer

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0