Jag älskar "Lilla stjärna"
Okej. Be prepared.
Med mina skräniga white trash-grannar (och tillhörande snorungar) som ackompanjemang läste jag ut "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist tidigare idag. Hade drygt en fjärdedel kvar när jag satte mig på altanen i solen och började läsa. Jag kunde inte sluta! Ajvide förtrollade mig med sitt förtrollande språk och sina förtrollande karaktärer och sin förtrollande hemska historia.
Jag läste och läste och läste och inte ens white trash-familjens eviga och högljudda skrän kunde tränga in i min Ajvidebubbla.
Och när boken slutligen till min stora förskräckelse tog slut så var jag smått knockad. Jag förstår inte vad denna man får allt sitt stoff ifrån. "Lilla stjärna" var inte vad jag först trodde att den var. Jag fick först för mig att den inte hörde hemma i samma genre som Ajvides tidigare böcker, man ack vad jag bedrog mig!
"Lilla stjärna" är nog det blodigaste och grymmaste jag någonsin läst. Och då var ändå "Låt den rätte komma in" osedvanligt hemsk och våldsam, men här vågar jag nog påstå att Ajvide går ett steg längre.
Men blod och våld till trots - detta är först och främst en historia om utanförskap, och om vuxenvärldens svek mot de unga.
Svensktoppsföredettingen Lennart är i skogen för att plocka svamp när han hittar ett spädbarn i en plastpåse. Han får liv i den lilla flickan, och hon ger ifrån sig ett helt rent, klingade E. Lennart, som har absolut gehör, blir förtrollad och tar med sig flickan hem till sin överviktiga och kuvade hustru Laila. Han övertalar henne att låta flickan stanna hos dem, och han bereder ett rum för henne i källaren. Hon ska aldrig få komma ut ur huset, så att världen utanför får chans att förstöra henne. Hon är Musiken personifierad, och så ska hon förbli. Hon växer upp isolerad och med en förvrängd världsbild som följd.
Samtidigt i ett annat litet samhälle växer en annan, jämnårig flicka upp. Hon har inga speciella talanger, är tvärtom väldigt ordinär och överviktig. Oförstående föräldrar och grymma klasskamrater är vardagsmat för henne. Hon är ensam i världen.
Via "Idol" och ett forum på internet får de båda flickorna så småningom kontakt med varandra, och inget blir någonsin sig likt.
Jag har nog inte så mycket mer att säga. Mer än:
LÄS bokjäveln! Den är helt jävla fantastisk.
Med mina skräniga white trash-grannar (och tillhörande snorungar) som ackompanjemang läste jag ut "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist tidigare idag. Hade drygt en fjärdedel kvar när jag satte mig på altanen i solen och började läsa. Jag kunde inte sluta! Ajvide förtrollade mig med sitt förtrollande språk och sina förtrollande karaktärer och sin förtrollande hemska historia.
Jag läste och läste och läste och inte ens white trash-familjens eviga och högljudda skrän kunde tränga in i min Ajvidebubbla.
Och när boken slutligen till min stora förskräckelse tog slut så var jag smått knockad. Jag förstår inte vad denna man får allt sitt stoff ifrån. "Lilla stjärna" var inte vad jag först trodde att den var. Jag fick först för mig att den inte hörde hemma i samma genre som Ajvides tidigare böcker, man ack vad jag bedrog mig!
"Lilla stjärna" är nog det blodigaste och grymmaste jag någonsin läst. Och då var ändå "Låt den rätte komma in" osedvanligt hemsk och våldsam, men här vågar jag nog påstå att Ajvide går ett steg längre.
Men blod och våld till trots - detta är först och främst en historia om utanförskap, och om vuxenvärldens svek mot de unga.
Svensktoppsföredettingen Lennart är i skogen för att plocka svamp när han hittar ett spädbarn i en plastpåse. Han får liv i den lilla flickan, och hon ger ifrån sig ett helt rent, klingade E. Lennart, som har absolut gehör, blir förtrollad och tar med sig flickan hem till sin överviktiga och kuvade hustru Laila. Han övertalar henne att låta flickan stanna hos dem, och han bereder ett rum för henne i källaren. Hon ska aldrig få komma ut ur huset, så att världen utanför får chans att förstöra henne. Hon är Musiken personifierad, och så ska hon förbli. Hon växer upp isolerad och med en förvrängd världsbild som följd.
Samtidigt i ett annat litet samhälle växer en annan, jämnårig flicka upp. Hon har inga speciella talanger, är tvärtom väldigt ordinär och överviktig. Oförstående föräldrar och grymma klasskamrater är vardagsmat för henne. Hon är ensam i världen.
Via "Idol" och ett forum på internet får de båda flickorna så småningom kontakt med varandra, och inget blir någonsin sig likt.
Jag har nog inte så mycket mer att säga. Mer än:
LÄS bokjäveln! Den är helt jävla fantastisk.
Kommentarer
Trackback
