No tears for queers

Jag läste nyligen ut Johan Hiltons skakande reportagebok "No tears for queers". Den handlar om tre osedvanligt grymma mord på homosexuella män. Ett i Wyoming i USA, ett i Katrineholm och ett i Göteborg. Hilton har intervjuat offrens anhöriga, nyckelvittnen, poliser som ansvarade för utredningarna, han har läst förundersökningsrapporter och rättegångsrapporter och besökt mordplatserna.

Resultatet av hans utförliga research är tre oerhört detaljrikt återgivna berättelser om morden. Beskrivningarna av själva morden och omständigheterna kring dem är så väl berättade att man kan tro att Johan Hilton själv var där och bevittnade alltihop.

Hilton fokuserar främst på de bakomliggande orsakerna till morden. Vad drev gärningsmännen till att begå dessa fruktansvärt brutala mord? I alla tre fallen greps och dömdes de skyldiga, samtliga unga män. Hilton gräver djupt i deras bakgrund och analyserar vad i deras uppväxt eller sociala situationer som kan ha hjälpt till att förmå dessa män att gå så långt över gränsen.

Han belyser också det faktum att det i alla tre fallen ifrågasattes huruvida morden var hatbrott eller inte, trots att vittnesmålen ganska otvetydigt pekade på det. I samtliga fall hade offren gjort närmanden mot sina banemän, vilket hade varit en mer eller mindre utlösande faktor.

Det är ett imponerande arbete Johan Hilton har gjort. Det är inte många pusselbitar som fattas i dessa historier, vilket förstås också till stor del beror på ett väl utfört polisarbete. Och jag är verkligen ingen blödig person, men tårarna var inte långt borta när jag läste Wyoming-offret Matthew Shepards pappas tal till sin sons mördare under rättegångens slutskede.



Just mordet på Matthew Shepard var nog det som berörde mig allra mest. Mordet blev vansinnigt uppmärksammat, mycket på grund av den ovanliga brutalitet och det oerhörda hat som präglade brottet. Homofobin i USA ser också annorlunda ut än i Sverige. En stor del av Wyoming-delen av boken ägnas åt Westboro Baptist Church, en sektliknande och närmast incestuös församling som tror på en hatisk Gud och som är övertygade om att mänsklighetens accepterande av homosexualitet kommer föranleda jordens undergång. de har gjort ett exempel av Matthew Shepard och använt hans död som argument för sin sjuka trosuppfattning. Hilton berättar bland annat att de efter Matthews död skickade gratulationskort till hans föräldrar.

Ska man skratta eller gråta?

Hur som helst - LÄS boken. Den målar ett skrämmande porträtt av vad våra sjuka mansideal och manlighetsnormer kan driva unga män till att göra. Ni kan köpa den här.

Kommentarer

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0