Klass 9A returns!

Surfade runt på svt.se idag som den tvättäkta nörd jag är och upptäckte till min förvåning och pinsamt stora glädje att "Klass 9A" är tillbaka med en ny säsong om en vecka!
Hallelujah!


Pedagogerna Stavros Louca  och Gunilla Hammar Säfström

Ska bli mycket intressant att följa.

Måndag 31/1, 20.00 på svt1. Missa icke!

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

På min genusivriga inråan har vi köpt in 2 ex av boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" till butiken.

Jag blev överlycklig när den kom. Jag blev mindre lycklig över att butikspriset hamnade på nätta 399 kronor.

Men skit samma! Det är en fantastisk bok! Den handlar kort och gott om hur vi kan undvika att könskoda våra barn och istället utöka deras chanser till individualitet och bredare sociala erfarenheter och förmågor.



För det är faktiskt så, för er som inte hajat det, att samhällets ivriga könsuppdelning faktiskt begränsar och hämmar barnens utveckling. ALLT är ju för fan könskodat i barnens värld! Kläder, leksaker, kompisar, relationer, språkbruk, lekar.

Idag slog jag in en bok åt en kund som skulle ge bort den i julklapp, en dam i 60-årsåldern. Hon pekade själv ut ett omslagspapper som hon ville ha, ett svart med röda prickar. Eftersom hon verkade angelägen om att själv styralite över paketets utseende så frågade jag om hon önskade någon speciell färg på snöret.
"Ja, ta svart!", sa hon. "Det är en kille som ska få det".

Det SKÄR i mig varje gång någon säger sådana saker. Jaha, så det är en kille som ska få boken. Ja, då måste det ju vara svart snöre. Om jag hade satt rött eller grönt snöre runt så hade ju paketet kanske sett ut att vara till en tjej. Eller...? Och det skulle ju vara hemskt, för att... Eh... Hm. Varför skulle det vara hemskt?

För några veckor sedan jobbade jag i en av de andra butikerna och skulle slå in en bok om whisky åt en kvinna i 30-årsåldern. Det skulle inte vara en julklapp utan en födelsedagspresent, så jag fick gå och hämta ett mer neutralt papper. Jag valde ett sånt där fint, lätt räfflat lite hårdare papper i en snygg, mörkt cerise-rosa färg. Mest för att det stod närmast utav alla icke-juliga papper. Kunden ser pappret och säger:

"Eh.. Det är en man som ska ha boken."

Jag är på dåligt humör för klockan är 10 minuter över stängningstid, så jag säger bara sammanbitet:

"Äsch, det här funkar till alla!" och slår tjurigt in paketet och sätter svart snöre om.
Innan hon går säger kvinnan med en urskuldande min:

"Det blev ett jättefint paket, verkligen."

Mm, JUST DET! Det blev fint trots att jag använde fjolligt tjejbögpapper till Pappa Puffs tuffa, manliga whiskybok.

Vad är det för fel på folk? Hur fungerar folks hjärnor? Tycker Pappa Puff sämre om whisky-boken för att den var inslagen i cerise-rosa papper? Kanske släktingarna tror att han är lite fjollig om han får ett rosa paket? VAD ÄR GREJEN!?!?!?!?!

Och det här omslagspappret var inte ens "tjejigt" rosa. For the record.

Hur som helst. LÄS den här boken. Beställ den på nätet så är den billigare, men LÄS den för den är så jävla bäst.
Den borde vara obligatorisk på alla pedagog-utbildningar. Och den borde vara obligatorisk för ALLA som ska ha barn, den borde delas ut gratis på BB! Hör du det, Reinfeldt?

Tills det blir verklighet kan ni beställa den här. 244 pix. Det är den verkligen värd.

Det finns ett motstånd mot genuspedagogik, vilket jag inte förstår. Barnen förlorar ju ingenting på att bli uppfostrade på ett mindre könskodat sätt? De får bara FLER möjligheter. Det handlar inte om att göra alla exakt likadana, som folk verkar tro. Det handlar om att få förhålla sig fritt till sitt kön utan att ha en massa onödiga stereotyper som för de flesta barn är pissjobbiga och destruktiva att leva upp till.

Vad i helvete spelar det för roll vad man har för färg på presentpappret?


No tears for queers

Jag läste nyligen ut Johan Hiltons skakande reportagebok "No tears for queers". Den handlar om tre osedvanligt grymma mord på homosexuella män. Ett i Wyoming i USA, ett i Katrineholm och ett i Göteborg. Hilton har intervjuat offrens anhöriga, nyckelvittnen, poliser som ansvarade för utredningarna, han har läst förundersökningsrapporter och rättegångsrapporter och besökt mordplatserna.

Resultatet av hans utförliga research är tre oerhört detaljrikt återgivna berättelser om morden. Beskrivningarna av själva morden och omständigheterna kring dem är så väl berättade att man kan tro att Johan Hilton själv var där och bevittnade alltihop.

Hilton fokuserar främst på de bakomliggande orsakerna till morden. Vad drev gärningsmännen till att begå dessa fruktansvärt brutala mord? I alla tre fallen greps och dömdes de skyldiga, samtliga unga män. Hilton gräver djupt i deras bakgrund och analyserar vad i deras uppväxt eller sociala situationer som kan ha hjälpt till att förmå dessa män att gå så långt över gränsen.

Han belyser också det faktum att det i alla tre fallen ifrågasattes huruvida morden var hatbrott eller inte, trots att vittnesmålen ganska otvetydigt pekade på det. I samtliga fall hade offren gjort närmanden mot sina banemän, vilket hade varit en mer eller mindre utlösande faktor.

Det är ett imponerande arbete Johan Hilton har gjort. Det är inte många pusselbitar som fattas i dessa historier, vilket förstås också till stor del beror på ett väl utfört polisarbete. Och jag är verkligen ingen blödig person, men tårarna var inte långt borta när jag läste Wyoming-offret Matthew Shepards pappas tal till sin sons mördare under rättegångens slutskede.



Just mordet på Matthew Shepard var nog det som berörde mig allra mest. Mordet blev vansinnigt uppmärksammat, mycket på grund av den ovanliga brutalitet och det oerhörda hat som präglade brottet. Homofobin i USA ser också annorlunda ut än i Sverige. En stor del av Wyoming-delen av boken ägnas åt Westboro Baptist Church, en sektliknande och närmast incestuös församling som tror på en hatisk Gud och som är övertygade om att mänsklighetens accepterande av homosexualitet kommer föranleda jordens undergång. de har gjort ett exempel av Matthew Shepard och använt hans död som argument för sin sjuka trosuppfattning. Hilton berättar bland annat att de efter Matthews död skickade gratulationskort till hans föräldrar.

Ska man skratta eller gråta?

Hur som helst - LÄS boken. Den målar ett skrämmande porträtt av vad våra sjuka mansideal och manlighetsnormer kan driva unga män till att göra. Ni kan köpa den här.

Luciasambo!

Min fina Ölands-sambo/guldfisk/Karsten/enchilada Maria är en av årets Lucia-kandidater!



Gå in på http://www.lucia2010.se/ och rösta på henne, så blir hon, jag och en massa andra mycket glada och nöjda!

Rösta för bövelen!

Och då menar jag inte i valet (fast ni borde rösta i det med), utan på vår film "De Oskiljbara" i filmfestivalen tellUs!

Rösta rösta rösta! Vi är tvåa just nu, och bara 4 röster från förstaplatsen!

SE FILMEN OCH RÖSTA HÄR.


De Oskiljbara - the movie

Nu ligger kortfilmen "De Oskiljbara" som jag och Hartis medverkade i ute för tävlan på Reaktor Sydosts filmfestival tellUs.

Gå in här och rösta på oss!

Filmen i fråga kan ni förstås se på sajten.



Fångarna på fortet

Imorgon börjar världens bästa underhållningsprogram med en ny säsong - "Fångarna på fortet".

Jag älskade det när jag var liten, och än idag tycker jag att det är ett av de bästa underhållningsprogrammen som TV4 lyckats producera. Nu fattas bara "På rymmen" så har jag fått mina önskerepriser.



Gunde och Agneta är tillbaka på Fort Boyard, liksom dvärgarna, Monique och La Boule (låter inte det lite som en butchig drag queen?). Tyvärr är inte Stig Ossian Ericsson med som Fader Fouras, han har istälet fått en efterträdare i Bébe Fouras som spelas av Rolf Skoglund (mannen med rösten).

Nu hoppas hoppas hoppas jag att jag inte ska bli besviken på måndag. Snälla, säg att det här är riktigt jävla bra nu!

Body talk, pt 2

I september släpps nästa del i Robyns tredelade album "Body talk". Första delen släpptes för drygt en månad sedan och var fantastiskt, och har hyllats världen över. I veckan uppträdde hon hos Letterman, det klippet publicerade jag häromdagen.
Här är konvolutet till "Body talk pt 2". Lovely!


Robyn - Body Talk pt 1

Har precis lyssnat igenom Robyns nya album "Body Talk part 1" på Myspace, och är imponerad.

Detta är inte samma mästerverk som föregångaren "Robyn", men så har Robyn också utvecklats som artist och låtskrivare. Den här skivan är light electropop i sin bästa form, och anledningen till jag inte diggar detta lika mycket som det förra albumet är att jag helt enkelt inte diggar den här genren lika mycket.

Men Robyn är fortfarande Robyn, och resultatet är förstås ändå bländande.

Inledande "Don't fucking tell me what to do" kan nog de flesta hårt arbetande människorna känna igen sig i. En sorts klagosång över vardagens ständiga små bekymmer som tillsammans ibland kan utgöra en större börda.

Singeln "Fembot" har gått varm på radio, och är redan en hit. Av förståeliga skäl.

"Dancing on my own" är nya singeln som också spelas flitigt i radio, och den är som en uppföljare till megahiten "Be mine!" från förra skivan. Fantastisk.

"Dancehall Queen" var första låten jag hörde från skivan redan för ett par månader sedan (la till och med ut den här på bloggen), och är fortfarande en av mina absoluta favoriter. Textraden "I still run this thing like a dancehall queen, I really don't want no hassle" är kanske årets bästa.

Akustiska "Hang with me" är ljuvlig, och jag är glad att Robyn bryter av det elektroniska med den här låtan samt med avslutande "Jag vet en dejlig rosa". Den framförde hon live på en tsunami-memorial 2005 och klippet blev en sådan succé på Youtube att den fina gamla låten nu fick en välförtjänt plats på nya skivan.

Robyn is back. Med besked. Heja!


Desperate Housewives

Försökte streama säsongsavslutningen av "Desperate Housewives" igår kväll, men det fuckade sig förstås på min  trötta laptop. Så fort jag börjar tjäna pengar ska jag börja spara ihop till en MacBook.

Jag är så glad att "Desperate..." fortfarande är så himla bra! Visst kan man börja undra hur det kommer sig att varenda ny familj som flyttar in på gatan bär på någon mörk och fruktansvärd hemlighet, men utöver det så håller serien verkligen måttet. I dagarna ska det avslöjas huruvida det blir någon fortsättning på serien. Jag tror att det blir minst en säsong till. Annars blir jag kinkig i blöjan.

Om ni har missat "DH" - se nu! DVD-boxarna kostar inte alls mycket och är värda varenda krona. Och det är inte någon "tjejserie" (HATA det ordet!). Thriller, humor och drama är väl en blandning som borde tilltala de flesta?

Speciellt när det är så välskrivet och välspelat och välregisserat som "DH" faktiskt är.

Gratis Spotify Premuim?

Gratis Spotify Premium är ju klockers. Sidan är for real också, har fått det bekräftat av bekanta som provat.

Svara på några frågor och värva några vänner. Vips så har du reklamfritt Spotify!

Klicka bara på länken:
http://www.gratispremium.com/?ref=289983


Dollhouse

Äntligen har jag tagit mig tid att titta på Buffy-skaparen Joss Whedons senaste tv-serie "Dollhouse", och jag måste säga att den är ganska briljant. I början var hag tveksam, men redan efter andra avsnittet var jag helt såld.
Serien handlar om en illegal organisation vid namn Dollhouse som tillhandahåller en högst ovanlig tjänst till de som har råd att betala: programmerbara människor. Dollhouse förfogar över ett antal "Actives", personer vars personligheter har raderats. Detta gör att de med hjälp av den allra senaste tekniken kan inpräglas med vilken annan personlighet som helst. Dollhouses kunder kan alltså beställa vilken typ av person som helst, till i stort sett vlket ändamål som helst. Efter "uppdragen" får alla Actives återvända till Dollhouse och åter bli nollställda tills nästa kund behöver dem.

Huvudrollen Echo spelas av Eliza Dushku, mest känd som Faith i "Buffy".

Just när jag förälskat mig i serien så fick jag veta att den lades ner efter andra säsongen. Så jävla surt. Jag hoppas verkligen att Joss Whedon kan få en ny hit-serie snart som kan få hålla på i några säsonger.


Hypnotisören

Igår kväll läste jag ut "Hypnotisören" av Lars Kepler. Vilken sjuhelvetes bra bok! Den rekommenderas varmt. Gillar du Millennium-trilogin så kommer du garanterat gilla den här. Lättläst, välskriven, sjukt spännande, läskig och mycket intressant. Jag ser fram emot nästa bok i serien.

Radioskvaller

Här kan man lyssna på mig, Maria J och Bosse i "Skvallertorget" i P4. Tune in.

http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=2270692&BroadcastDate=&IsBlock=1





Straight to... number one

ÄLSKAR den här låten... balsam för hjärnan.

  Touch and Go - Straight To Number One .mp3  
   
Found at bee mp3 search engine

Kärlekarna

KOM OCH SE!
Biljetterna släpps inom kort.





Krogragg

Hittade en så jävla skön sida.

www.fulheten.com

Där fanns bland annat den här seriestripen av sidans skapare Nanna Johansson.

(c) Nanna Johansson



Let's Dance-premiär

Ikväll börjar "Let's Dance"! Jag är en sucker för tv-traditionen med fredagsunderhållning, och förutom "Så ska det låta" så är det nog bara "Let's Dance" som når upp till samma nivå som klassikerna "Fångarna på fortet" och "Robinson" (the good old version).

Härliga deltagare i år också!

Gudrum Schyman fiskar röster å de grövsta åt Feministiskt Initiativ inför höstens riksdagsval.

Idol-Rabih fiskar efter en karriär.

Elin Kling fiskar nya kläder.

Mattias Andréasson försöker bota sitt Danny-komplex.

Bygglov-Willy är årets Peppe Eng/Lasse Brandeby/Ulf Larsson/Carl-Jan Granqvist.

Stefan Sauk hoppas på nytändning i karriären.

Claudia Galli ger upp stå upp-komiken (hoppas vi) och försöker med dans.

Agneta Sjödin har bytt från danssugen programledare till danssugen deltagare.

Markus Birro revolterar mot brorsan och kulturetablissemanget.

Molly Sandén lyder Bert Karlsson.

Peter Wahlbeck promotar västkusthumorn.

Victoria Svensson representerar både gayvärlden och idrottsvärlden.


Programledare är David Hellenius och Jessica Almenäs.
Juryn är densamma och leds som vanligt av Tony Irving.

SE!


The Baseballs

Jag har precis upptäckt den fantastiska gruppen The Baseballs.

De gör moderna hits i 50-talstappning. Och de är, hör och häpna, tyskar!

Men underbara ändå.


Egalias änglar

Nu tänker jag använda bloggen till att slå ett slag för alla HBT-ungdomar i Stockholmstrakten.
I några års tid har RFSL Stockholm bedrivit ungdomsverksamheten Egalia (tidigare IHU), ett fritidshäng för ungdomar mellan 13 och 20 år som inte känner sig hemma i heteronormen på olika sätt. 
Egalia
Till Egalia har de kunnat komma två kvällar i veckan för att fika, spela spel, umgås, etc. Det har varit en unik plats för en ung minoritet att träffas på och få vara sig själva fullt ut. Alla välkomnas oavsett identitet, och första gången möts man alltid av ledare som hjälper en att komma på plats och som visar en runt. 

Det har varit otroligt välbesökt och omtyckt, och de första åren finansierades projektet av pengar från Allmänna Arvsfonden. Detta var dock bara möjligt under en begränsad tid, och nu finns inte längre pengar till att hålla verksamheten öppen. Stockholms stad håller på att fatta beslut om eventuellt bidrag, men det dröjer som vanligt väldigt lång tid, och under tiden står alla dessa ungdomar utan någonstans att vara.

Vi vill nu försöka samla in pengar för att kunna ge ungdomarna på Egalia besked om att vi kan öppna i januari och hålla verksamheten öppen det första kvartalet tills vi fått ett besked från Stockholms stad.
Vill du vara en av Egalias änglar, så tar vi mot bidrag på bankgiro 273-4382. Märk gärna gåvan med ditt namn.
Du kan också stödja Egalia genom att skicka ett SMS!
SMS:a "RFSL egalia" till 72 550. SMS:et kostar 100 kr.
 
Om du är lika fattig som jag men ändå vill hjälpa så kan du istället gå in och skriva på uppropet.
Ditt stöd är jätteviktigt!

Puss och kram!

Tidigare inlägg
RSS 2.0