Insomnia absurdum
Spawn of evil
Vad är det för fel på dagens barn och ungdomar? Hur vågar de bete sig så där mot främmande, äldre människor? Vi undslapp oss ett litet "kuk-unge" när vi promenerade över skolgården.
Och när vi skulle åka hem såg vi en annan unge på typ 11 bast som stod under en gångtunnel och smygrökte. Är inte det helt vridet? När jag tänker på att dessa ondskefulla små jävlar som uppenbarligen har lika ondskefulla föräldrar ska föreställa det här landets framtid... suck. Jag tror att om det finns en Gud så sitter han just nu uppe i sin paradisiska himmel och sliter sitt hår och skriker "BESVIKEN!!!!!".
Och jag förstår honom. Om jag vore Gud och hade skapat en hel värld på mindre än en vecka så skulle jag också bli lite kinkig om de varelser jag sedan skapat för att bo där tillbringade större delen av sin tid med att förpesta denna värld både för sig själv och för andra.
Förmodligen är det bara en tidsfråga innan Gud ger upp hoppet om oss och sticker långt långt bort och skapar en ny värld, en värld med mycket dummare invånare som är för ointelligenta för att förinta sig själva.
Go God!
Dagens lista:
5 SAKER JAG OGILLAR MED OUPPFOSTRADE BARN
1. De skriker.
2. De tror att de är ensamma i hela universum och inte behöver ta hänsyn till någon annan.
3. De är orsaken till att Teletubbies finns (fast det gäller väluppfostrade barn också).
4. De får en att tänka onda tankar såsom "Hm, var det så hemskt med tvångssterilisering egentligen?".
5. De får en att tappa tron på det goda i livet.
Pastorn med pinnen i röven
Jag tittade mest för att få se Åke Green in action, för den mannen har jag verkligen inte kunnat begripa mig på sen han blev allmänt känd efter åtalet för hets mot folkgrupp. Och efter att ha sett och lyssnat på hans utlägg om homosexualitet så är jag inte ett smack klokare. Han är en såkallad bokstavskristen, vilket alltså innebär att han försöker leva exakt så som Bibeln bokstavligt förespråkar (=hjärntvättad). Detta är naturligtvis omöjligt i dagens samhälle, det går helt enkelt inte. Det handlar inte bara om levnadsregler gällande sexualitet och synd, utan enligt flera Bibelverser så ska kvinnor underordna sig män och tiga vid sammankomster om de inte fått tillstånd att tala och så vidare. När detta påpekas av programledaren så säger teologen Sten Gunnar Hedin att alla lösryckta Bibelcitat måste tolkas med hänsyn till det sammanhang i vilket det skrevs, och menar på att styckena om kvinnorna skrevs av Paulus under en tid då kvinnor inte ens blev myndiga, och det därför naturligtvis ser annorlunda ut idag. Då kontrade prästen Tuullikki Koivunen Bylund med att säga att när Paulus skrev att homosexualitet var en styggelse så fanns det heller inte några öppna homosexuella såsom det finns idag, och att dessa stycken därför inte kan ses annorlunda på än de om kvinnors underordning. Skitbra sagt.
Temat för debatten var "Hatar Gud sex?", och det vet jag inte riktigt om någon av debattörerna svarade på. Men Åke Green fick i alla fall förklara vad han menade med sitt berömda "cancersvulst"-utlägg, och förtydligade då att han menade att det var den homosexuella läggningen i sig, och inte de homosexuella människorna, som utgjorde cancersvulsten på samhällskroppen, och att vi borde kämpa för att utrota cancern alias homosexualiteten eftersom det ju är ett sådant enormt samhällsproblem. Heja Åke! Vi kan ju inte ha ett samhälle där folk går runt och älskar varandra till höger och vänster, hur skulle det se ut? Det känns skönt att veta att Åke Green finns där ute och slåss för att jag en dag ska bli kär i någon med en fitta. Go Green!
En annan bloggare sa det bäst: "Det är uppenbart att Åke Green drömmer tillbaka till en tid då den enda tillåtna kärleken var den till intoleransen."
Stackars Åke. Jag förstår honom faktiskt. Om jag hade en fet, kristen pinne upp i röven skulle jag också bli lite kinkig i blöjan.
5 SAKER JAG VILL GE ÅKE GREEN I PRESENT
1. En "Ecce Homo"-tapet. Han har ju blivit hjärntvättad en gång, det kanske funkar igen.
2. En egen vagn i Pride-paraden. Försök predika om cancersvulster därifrån!
3. Glidmedel, så att pinnen blir lättare att dra ut.
4. En gayporrfilm som han skulle tvingas att titta på á la "A clockwork orange".
5. En helkväll med Jonas Gardell. Ungefär som skärselden för Åke.
Michael, you give me fever
De låtar som jag lyssnat sönder mest idag är två rediga klassiker, nämligen "Fever" och "Moondance". Jag kan inte sluta förundras över denna mans enormt varma, trygga, säkra röst som bara sköljer över en som en varm våg av kärlek. Helt fantastisk.
Dagens lista:
5 KLOCKRENA LÅTAR MED MICHAEL BUBLÉ
1. Fever (sexy sexy)
2. Moondance (tack Van Morrison för att du gjorde detta möjligt)
3. Save the last dance for me (Sam Cooks klassiker i en svängig version)
4. Home (hans stora hit, som ju är väldigt vacker.)
5. Feeling good (maffig, mäktig, enorm, bäst)
Singing bee
Men är det bara jag som undrar varför alla de manliga deltagarna i Singing bee är gay? Finns det inga homosexuella män där ute som faktiskt kan hålla en ton? I så fall är ju Peter Jöback verkligen att gratulera, som verkar vara en av få bögar som undgått mistlursförbannelsen.
SissElaK
Det fanns fler klipp som också var riktigt roliga, men Lotta Engberg-grejen tog priset. Helt galet.
Nu är jag tjänstledig från Donken i hela tre veckor framöver och ska koncentrera mig på att skolinformera för RFSL istället. Det ska bli jävligt roligt, redan imorgon ska jag ut och jobba. Jag känner lite ringrostig dock, det var typ ett halvår sedan jag var ute senast. Det blir ju svårt att hinna med att skolinformera när man jobbar heltid. Tyvärr.
Men nu har jag all tid i världen, vilket jag också talat om för min chef på RFSL som lovat att boka in mig på så många uppdrag som möjligt. Yey me!
Läste i tidningen idag om Britney Spears som tydligen fått ett psykiskt sammanbrott. Många spekulerar i om hon är självmordsbenägen. Det finns en sida på nätet som heter "When is Britney going to die?" där man kan satsa pengar på ett dödsdatum, den som vinner får en Playstation 3. Hur sjuk får världen lov att bli?
Dagens lista:
5 LÅTAR SOM GÖR MIG GLAD JUST NU
1. Do you love me - Amanda Jenssen (äntligen en Idol-artist som vet vad kvalitét är)
2. Save the last dance for me - Michael Bublé (mannen med rösten)
3. Look what they've done to my song, ma - Amanda Jenssen (lysande Cohen-tolkning)
4. Banana pancakes - Jack Johnson (softare än soft, och med fina texter. Mera!)
5. Mellansnack - Daniel Boyacioglu (poesi som blivit musik. Rock on!)
Baggar och Oscars
Men innan vi ger oss i kast med dessa två tillställningar så måste jag uppmärksamma den fantastiske Heath Ledgers död natten till idag. Han hittades i sitt hem, avliden på grund av hjärtstillestånd som förmodligen orsakats av en överdos sömntabletter. Heath Ledger blev 28 år. Fy så hemskt.
Jag gillade inte Heath Ledger i början av hans karriär. Han var en så kallad hunk, en tjejfavorit, och gjorde nästan bara hunk-roller. Sen växte han till sig och började satsa på mer seriösa roller, och vips så gav han oss en av 2006 års bästa rollprestationer i den fantastiska "Brokeback Mountain" och blev Oscarsnominerad på kuppen. Hans sista film blev "The dark knight", den nya Batman-filmen som har premiär i sommar, där han spelar Jokern. Jag tror och hoppas att den rollen kommer bli ett värdigt slut på hans karriär.
Nu till roligare ämnen!
Guldbaggegalan brukar vara en sorglig tillställning som så gärna vill likna Oscarsgalan på många sätt. Tyvärr så är ju större delen av Sveriges skådespelarelit så kallad "finkultur" medan USA:s dito mest består av "entertainers". Det säger ju sig självt att entertainers är mycket roligare och mer lättsamma än trista svenska kulturkoftor. Så medan Oscarsgalan med sina proffsiga komiker till konferencierer river ner skratt och applåder från både tv-publik och Hollywood-eliten på Kodak Theatre så hör man oftast bara enstaka nervösa fniss och ett och annat gapskratt under Guldbaggegalan. Sissela Kyle har axlat konferenciermanteln två år i rad nu och gjort ett strålande jobb. Hon hade ett bättre manus att jobba med förra året, men på det stora hela var årets gala den bästa nånsin faktiskt. Och publiken var med på noterna för en gångs skull och bjöd på sig själva när Sissela skämtade på deras bekostnad.
Mer sånt i fortsättningen!
Däremot bör juryn bytas ut. Jag tycker de röstar helt knas ibland. Och antalet nominerade i varje kategori brde utökas (nu är det tre i varje kategori). I år var det i princip bara tre filmer som tävlade i de tyngre klasserna: "Du levande", "Darling" och "Leo". Lite trist faktiskt.
Men hurra för Gösta Ekman som vann hedersbaggen!
Och så Oscarsgalan, som går av stapeln den 24:e februari. Om inte manusförfattarnas strejk sätter stopp för det som ju blev fallet med Golden Globe-galan för nån vecka sen. Då kommer vinnarna bara att läsas upp på en presskonferens. Jag håller tummarna.
Men i alla fall, igår avslöjades vilka som nominerats till årets statyetter, och tyvärr har jag inte sett en enda av filmerna (än). Men de flesta har tack och lov svensk premiär innan galan så att jag hinner uppdatera mig. Det har blivit som en fix idé sen förra året att jag måste ha sett alla de nominerade filmerna innan galan, åtminstone de 5 som tävlar om statyetten för Bästa film.
Okidoki, då är det dags för dagens lista, som idag kommer bli dagens listor.
Lista 1:
5 HÖJDPUNKTER UNDER GULDBAGGEGALAN
1. Mikael Segerströms tacktal.
2. De stående ovationerna när Gösta Ekman tog emot Hedersgbaggen.
3. Sissela Kyles stumfilmstolkning av Lena Endre.
4. Spoof-trailers för "Ett öga brunt", "Arne - Svenneriddaren" och "Kommissarie Späck".
5. Hassan Brijany, för han är så söt!
Lista 2:
5 PERSONLIGA FÖRHANDSFAVORITER TILL OSCARS (även fast jag inte sett filmerna än)
1. "Sweeney Todd" (Tim Burtons musikal med Johnny Depp i huvudrollen. Yey!)
2. Johnny Depp (nominerad för huvudrollen i "Sweeney Todd")
3. "Juno" (tokhyllad indiefilm som jag bara måste se. Typ nu, helst)
4. Ellen Page (nominerad för huvudrollen i "Juno")
5. "Enchanted" (för den verkar så himla härlig)
Till sist måste jag bara lipa lite över att underbara, fantastiska "Hairspray" inte fick en endaste liten skruttig nominering. Det är så man vill gråta. Nästan.
Let's dance!
Några framgångsfaktorer: Programledarna passar perfekt i sammanhanget. Ny för i år är Jessica Almenäs som tagit över efter Agneta Sjödin, och jag tycker faktiskt att hon axlar manteln oerhört bra, om inte bättre än fru Sjödin tillochmed. Jessica är klar, tydlig, ärlig och känns genuint äkta framför kameran. På samma sätt känns David Hellenius helt självklar ute vid juryn, där hans komiska inlägg duggar tätt men aldrig blir för mycket.
Juryn är också en perfekt sammansatt grupp. Tony Irwing är som bekant Davids lilla hackkyckling, deras smågnabb (samt Tonys brytning) är en del av behållningen med programmet. De andra tre har helt olika sätt att prata och bedöma, vilket ger en perfekt blandning av sött och salt. Man kanske inte gillar alla jurymedlemmar, men de utgör tillsammans en mycket bra sammansättning.
Och så deltagarna förstås. Och då menar jag inte bara kändisarna utan även deras danspartners. Några dansare har varit med alla tre åren och är väl därmed också kändisar nu, och jag förstår varför TV4 velat ha dem kvar i programmet. Framförallt gillar jag syskonen da Silva, Daniel och Carin. De är oerhört skickliga dansare, de är charmiga och snygga och har grymt bra hand om sina "elever". Andra charmknuttar i dansgänget är Cecilia Ehrling, Tobias Karlsson och Annika Sjöö.
Ett grepp som jag dock tröttnat på nu är det här med att varje år ha med en så kallad "hopplös". Första året: Peppe Eng, som tack vare sitt underhållningsvärde och folklighet höll sig kvar orättvist länge i tävlingen. Andra året: Lasse Brandeby, som klarade sig ännu längre än Peppe bara grund av sin härliga personlighet. I år har man tagit med Uffe Larsson som det obligatoriska stolpskottet. Och han är sämst hittills. Jag säger inte att han dansar sämre än någon av de andra två, men det Peppe och Lasse saknade i dans vann de istället i charm och personlighet. Uffe försöker precis som sina föregångare att bjuda på sig själv (han vet naturligtvis sin roll i programmet) och vara så där charmigt självdistanserad, men det funkar liksom inte för honom. Det faller platt hela tiden, och han är inte alls lika folklig som Peppe och Lasse och kan därför definitivt inte räkna med någon Brandeby-effekt i röstandet.
Och i samma stund som jag skriver detta åker faktiskt Uffe Larsson ut i den första utröstningen, så jag hade rätt. YEY ME!
Jag ser fram emot de kommande 10 veckornas veckoslut. Mer Let's dance blir det förstås, sen börjar även Så ska det låta! och Melodifestivalen. Det behövs i denna mörka väntan på våren och sommaren.
Hur som helst, här kommer dagens lista.
5 CHARMIGA FAVORITER I ÅRETS LET'S DANCE
1. Tina Nordström (finns det nån charmigare person? Svar: Nä.)
2. Linda Lampenius (jag må ogilla att hon varit Playboymodell, men hon är grymt charmig och söt. Och duktig.)
3. Daniel da Silva (sexig, charmig, sjukt skicklig och matchar sin partner Linda utmärkt.)
4. Karl-Petter Bergvall (enbart på grund av hans charmiga värmländska)
5. Annika Sjöö (perfekt charmkomplement till den något träiga Tony Rickardsson)
En natt på stan
Men även om det är väldigt kul att gå ut och dansa och festa och träffa nya människor så förstår jag efter igår varför vi aldrig går ut längre. Nämligen:
1. Förflyttningen. Jag hatar att sitta och festa och ha kul för att sedan plötsligt behöva traska iväg till tunnelbanan och åka in till stan. Alternativet till t-banan är taxi, och det går visserligen fortare men det kostar pengar.
2. Köerna. Det blir ett sånt antiklimax på en bra förfest när man måste tillbringa en halvtimme i en jävla krogkö, speciellt så här års när det är svinkallt ute på nätterna. Dessutom är det ett sånt slöseri med tid.
3. Inträde & garderobsavgift. När man väl kommer in på krogjäveln så tar de betalt för att komma in i lokalen och sen tar de ytterligare betalt för att man ska få hänga av sig jackan, och har man dessutom en väska kostar det extra för den också. Helt sjukt.
4. Barpriserna. Vissa ställen har happy hours eller fasta generösa priser på öl och liknande. Men jag dricker helst drinkar när jag är ute, och då kostar det ofta upp emot hundra spänn för en fyra.
5. Krogdreggen. I mitt fall är krogdreggen bara ett problem när vi är på gayklubbar, och det var vi igår kväll. Fulla, odrägliga, patetiska ursäkter till människor som supit bort hjärnan och ersatt den med piña colada. De kommer fram till en på dansgolvet och juckar mot benen på en som en kåt labbe och tror... ja vad tror de egentligen? Att man ska falla pladask för deras omedelbara charm? Att man ska besvara labbe-juckandet med att ställa sig på alla fyra och säga voff voff? Nä, jag säger nej tack till juckande krogdregg.
6. Trängseln. Det släpps in alldeles för mycket folk på krogarna. Jag fattar såklart att det är för att de ska tjäna så mycket pengar som möjligt, men det är så sjukt störande att bli knuffad och puffad på hela jävla tiden, vare sig man står i baren eller på dansgolvet. Jag har dessutom en släng av klaustrofobi, så det hjälper ju inte direkt.
Men det finns EN speciell grej som jag älskar med att vara ute. Och visst, det är kul att träffa nya människor, kanske hångla med nån tillfällig bekantskap och dansa med sina vänner, men min favoritdel på hela kvällen är alltid hemfärden på nattbussen. Jag älskar nattbussen! Den är alltid så lugn och harmonisk och liksom guppar fram mjukt och sövande. Att den sedan går fortare att åka hem med än t-banan är ett extra plus i kanten. I love it. Igår gick vi dock hem så pass tidigt att t-banan fortfarande gick, så det blev ingen nattbuss för mig.
Så där har vi det, de sex största anledningarna till att jag inte går ut särskilt ofta. Och som sagt så finns det ju fördelar, annars hade man ju aldrig gått ut, men för mig känns det ofta som att man kämpar i motvind.
Jag tänker blåsa er på dagens lista eftersom jag gjorde en sådan utförlig ista över krogfestandets nackdelar, HAHA! Ciao for now.
Ryssarna invaderar
Anledningen till att jag så tydligt märker av denna enorma ryska närvaro är förstås mitt arbete. McDonald's är ju internationellt känt, och därför ett så kallat "safe spot" för de stackars hungriga ryssarna. De kan (som de flesta kanske vet) extremt lite engelska, oftast ingen alls. Då passar ju McDonald's superbra, för donkenprodukter heter ju likadant överallt och borde därför inte vara nåt problem att beställa. Kan man ju tycka.
Men ICKE!
Ryska är ett obegripligt språk om man inte är ryss eller måhända någon typ av balt. Detta bekymrar inte ryssarna när de stövlar in på Mackedonken och börjar mala på på ryska. De tittar konstigt på en, typ som "Vadå? Jag är ju ryss och får inte lära mig engelska, så du får faktiskt ta och öppna öronen och skärpa till dig!". Men det är ju lättare sagt än gjort, liksom. Jag kan inte ryska. Jag kan mer nu än innan jag började på McDonald's, men det handlar om några enstaka ord som jag har lyckats snappa upp i mina tappra försök att förstå mig på deras skrovlande, nästan uppstötningsliknande språk.
Och nu är det alltså som värst. Ryssarna har (antar jag) industrisemester och reser därmed till Sverige (but WHY!?!?!?!). Några få kan göra sig förstådda med några enkla engelska ord, men de flesta kan inte ett smack. Och in på restaurangen kommer dom, oftast hela tjocka släkten, och ställer sig (alltid alltid alltid) i en sidledskö längs med kassadisken. Oftast är det en stackare i familjen som utses till beställare, kanske den som är duktigast på språk. Vad nu det innebär. Först står de och diskuterar ivrigt med varandra, innan det slutligen blir dags att åtminstone försöka beställa.
"Gamburger!" nästan kräks de fram. Och det är ju inte så svårt att förstå. Om de sen vill ha meny eller inte går icke att utläsa från uppstötningen. Eftersom man omöjligt kan fråga dem detta så de förstår, får man helt enkelt hoppas att de talar om det senare.
Sedan diskuterar de igen, oftast hur många "gamburgers" de vill ha. Antalet går också att förstå ganska bra. Sedan vill de oftast ha "fri". Det är pommes frites. De lite kunnigare säger "potato fri". De som inte kan något annat språk alls säger (med reservation för stavningsfel) "katruski fri".
Drickan är också lätt. "Cola" är ju ganska internationellt det också. Egentligen, nu när jag tänker på det, så är det när man ska kommunicera tillbaka som det blir riktigt svårt. Vi har ju lärt oss att förstå dem ganska bra vid det här laget, men när vi ska fråga dem något för att komplettera beställningen eller kanske tala om att något dröjer så är det näst intill omöjligt. Man håller upp fingrar för att indikera hur många minuter de måste vänta, samt säger tiden på lååååångsam och tydlig engelska/svenska/whatever. Men de har ändå svårt att förstå.
Hur som helst så tar man sig ju alltid igenom dessa beställningar med ett någorlunda korrekt resultat (även om de inte får det som de ville ha så skiter de i det för att de vet att de ändå inte kan förklara vad de menar), men det tar en evinnerlig tid varje gång.
Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara att åka utomlands och inte kunna kommunicera överhuvudtaget. Vi klarar oss ju oftast på engelska och enstaka ord/fraser på det lokala språket som man kan genom ren allmänbildning. Men tänk de som inte kan något annat språk än sitt eget! Jag bara undrar hur ryssarna gör när de är ute på en vanlig restaurang i Sverige och vill beställa en vanlig, hederlig rådjurssadel. Jag föreställer mig att de uppgivet stirrar på den svenska, alternativt engelska, menyn och sedan desperat försöker förklara för servitören att de vill ha rådjurski-sadelski, innan de slutligen ger upp och sedan blir sittande med varsin "gamburger" och en flaska Smirnoff.
Dagens lista:
5 NYTTIGA RYSKA ORD/FRASER ATT KUNNA (skrivna någorlunda fonetiskt)
1. Bábushka - Farmor/mormor (lägg märke till att betoningen ligger på första stavelsen)
2. Ja hachú vódki - Jag vill ha vodka
3. Pamagíte, mne núzhen haladílnik! - Hjälp, jag behöver ett kylskåp!
4. Dva píva pazhálsta - Två öl tack
5. Ja blin - Jag är hora
Safety onboard!
När man åker Gotlandsfärjan till och från Visby så är större delen av resan oftast en pina, i alla fall om man åker ensam. Maten är av skolmatskvalitét och dyr, personalen är i regel alltid ganska kinkiga i blöjan, och de så kallade "vilstolarna" är rätt obekväma.
Men det finns dock ögonblick som man inte bör gå miste om när man åker med någon av de tre färjorna. Nämligen:
1. Välkomstmeddelandena som går ut i högtalarna. Först är det en fartygsvärdinna eller liknande som pratar och informerar om rökförbud, restaurangen och vilken film som visas och lite annat. Efter en stund kommer sedan kaptenens meddelande. Han hälsar alla välkomna ombord och berättar om ankomsttid och väderförhållanden under resan. Båda dessa meddelanden läses först på svenska, sedan på engelska. Det är här man ska börja lyssna. Jag har hittills aldrig hört någon kapten eller värdinna som kunnat prata ordentlig enegelska, utan det hela läses alltid upp på extremt underhållande svengelska i ett högst oengagerat tonläge.
2. Säkerhetsvideon som visas strax efter avgång. Ungefär som på flygplan, fast tyvärr så får man ingen live-version utan man får istället njuta av en inspelad video, där instruktionerna läses upp först på gotländska och sedan på engelska. Och damen som ger de engelska instruktionerna låter så härligt glad när hon presenterar videons titel, "Safety onboard", vilket jag tycker passar så illa till sammanhanget. Då blir det väldgt roligt. Ungefär som "Tjipp tjipp, välkomna till Hajk där vi idag ska lära oss hur man räddar sig från en sjunkande båt bara med hjälp av en tändsticka och tapetklister!".
Det kanske bara är jag som tycker det är kul, vad vet jag. Men det finns som sagt begränsat med saker att underhålla sig med under de här resorna, så då får man ta vad man har.
Dagens lista:
5 NYÅRSLÖFTEN JAG INTE HAR AVGETT
1. Aldrig röka igen (jag kommer alltid vara en feströkare, för mig är det rent socialt)
2. Bli bättre på att städa (jag gillar ett ordnat kaos emellanåt)
3. Dricka mindre cola (äh, lite socker har väl ingen dött av)
4. Börja träna (fast det kanske jag gör ändå, men jag säger Hell No till gym)
5. Äta nyttigare (trååååkigt!)
Jag hjärta Gene Kelly
Första bloggen från Stockholm, tjoho!
Eller inte. Det känns inte alls kul att vara tillbaka faktiskt. Det känns som om jag skulle behöva ungefär två månaders semester till. Eller egentligen så är det nog ett nytt jobb jag behöver.
Men whatever, nu var det inte det jag tänkte skriva om!
Efter att för hundrade gången ha sett den fantastiska filmen "Singin' in the rain" så är jag säker - jag har funnit mannen i mitt liv! Tyvärr så är han 71 år äldre än jag och dessutom död sen snart 12 år tillbaka. Så jag har inga större förhoppningar, men drömma kan man ju alltid.
Det är förstås den ojämförlige Gene Kelly jag menar. Nu har jag än så länge bara sett två av hans filmer, men båda har varit strålande och han har varit helt magnifikt bra i båda två. Det är nog ingen överdrift att säga att han var sin tids absolut bästa dansare. Att han sen var sjuuuuukt stilig och en fantastisk sångare är några andra anledningar till min plötsliga förälskelse.
Och jag bara undrar: var är vår tids Gene Kelly? Finns det någon som överhuvudtaget kommer i närheten av herr Kellys storhet? Jag tvivlar. Eller är jag bara ovanligt trög i skallen som inte kommer på någon? Filmmusikalstjärnor är visserligen mer sällsynta idag än dom var förr i tiden.
Oh well, nu ska jag gå och lägga mig, och förhoppningsvis drömma mig tillbaka till det ljuva 40-talet när Gene fortfarande var en man i sina bästa år. Kan man inte ha ett riktigt förhållande så får man nöja sig med ett drömförhållande. Då kan man åtminstone få vem man vill. Dead or alive.
Dagens lista:
5 THINGS I LOVE ABOUT GENE KELLY
1. Hans sjukt koordinerade kropp (hur har han koll på alla armar och ben!?!?!)
2. Hans röst (give me!)
3. Hans ögon (dreggel)
4. Hans rumpa (fast mest är jag nog avundsjuk)
5. Hans koreografier (han koreograferade alla sina filmer själv. Sicken kille!)
Sverigehäftet
Det enda jag nånsin beställt ur det är ett medlemskap i Home Entertainment Film Club, men jag älskar att sitta och bläddra och låta mig förföras av alla generösa erbjudanden (som egentligen inte är så jävla generösa när det väl kommer till kritan). Just filmklubben är superkul att gå med i! Då får man välja 5 filmer till priset av en (plus en vansinnig fraktkostnad), och så förbinder man sig att inom ett halvår köpa minst två filmer till till fullpris för att man inte ska behöva betala fullpris på välkomstfilmerna också. En helt okej deal, för om man efter att ha köpt ytterligare två filmer går ur klubben så har man ändå fått sju filmer till priset av 3 (eller 4 egentligen, med fraktkostnaderna).
När jag satt och bläddrade i häftet idag så blev jag märkligt sugen på att beställa såna där instrumentkurser på cd. Jag har ju trots allt en keyboard som jag gärna skulle vilja kunna spela på. "Det kan ju inte vara så svårt", tänkte jag. Tänker nog snatta den sidan ur häftet innan jag åker hem.
Jag har verkligen återknutit kontakten med mina estetiska sidor sen jag kom till Visby. Förutom mitt plötsliga intresse för att lära mig spela keyboard har jag även bestämt mig för att hitta en sångpedagog (något jag funderat på i typ tre år) och dessutom hittat en sång/teaterlinje på en folkhögskola som jag tänker söka.
Jag har velat fram och tillbaka i åratal nu huruvida jag ska plugga teater eller inte. Å ena sidan är det ju en enormt svår bransch att försörja sig inom, men å andra sidan så är det också det enda jag verkligen tycker är riktigt jävla kul. Och jag blir ju inte yngre heller, så nu har jag bestämt mig för att det helt enkelt får bära eller brista. Jag satsar helt enkelt på mitt estetiska jag, och om jag sen slutar som utfattig gatutrubadur har jag i alla fall följt mitt hjärta (förlåt, men jag hittade ingen smörigare formulering).
När jag ändå är i farten så kanske jag ska börja dansa också?
Dagens lista:
5 MUSIKALER JAG MER ÄN GÄRNA SKULLE VILJA SPELA I
1. Hairspray (erfarenhet eller inte, när/om det ska göras en svensk uppsättning så ska jag på audition!)
2. Moulin Rouge (en av världens bästa filmmusikaler har fortfarande inte satts upp på en svensk scen)
3. Cabaret (konferencier-rollen är en dröm)
4. Chicago (de enda rollerna jag vill göra i den är kvinnoroller dock. En gayvariant kanske skulle vara nåt?)
5. Rent (give me give me give me)
Värt att nämna är dock att jag skulle föredra att spela dem på engelska. Svenska översättningar brukar nämligen suga så hårt att man får blåmärken.
I tried to be like Grace Kelly...
Det känns inte så värstingkul att åka hem till Stockholm på söndag. Borta bra, hemma bäst är verkligen sant, men ibland vill man kanske vara borta lite längre innan man åker hem igen. Och just i Visby blir det ju lite förvirrat, eftersom det här också är hem på sätt och vis. Det kanske kommer förändras nu när man inte har kvar sitt gamla rum längre.
Idag hade jag tänkt bredda mitt kulturella sinna och se musikal-klassikern "High society" med Bing Crosby och Grace Kelly på tv. Men jag glömde förstås bort det. Och igår hade jag chansen att se Hitchcock-filmen "Vertigo", men jag orkade inte för den började så sent. Jag har svårt för att se filmer på tv nu för tiden, jag vill liksom bestämma själv när jag ska se dem. Och jag vill kunna pausa och spola tillbaka om jag missar nåt. Jag är DVD-skadad helt enkelt.
Dagens lista:
5 FANTASTISKA FILMMUSIKALER
1. Hairspray (världens bästa lyckopiller, garanterat fri från biverkningar)
2. Singin' in the rain (Gene Kelly sjunger och dansar som en gud och är dessutom gudomligt stlig)
3. Moulin Rouge (en orgie i färg, musik och fantasi som man kan se hur många gånger som helst)
4. Chicago (Catherine Zeta-Jones, Reneé Zellweger, och "all that jazz")
5. Rent (lite övertydlig i sitt budskap, men ändå gripande och med grym musik)
Black coffee
Jag blev måttligt imponerad. Billiga pappkulisser, dålig scenografi och ett lite väl styltigt manus gjorde att man aldrig blev riktigt tagen eller övertygad. I vissa scener undrade man om kameramannen varit full eller kanske bara trött. Skådespelarna är bra mycket bättre än produktionen de medverkar i. Jonas Karlsson är ju alltid ett säkert kort, men i det här fallet blev jag dock en aning besviken. Han är inte dålig som August Strindberg, men han har problem med att få liv i Peter Birros konstlade repliker, vilket jag verkligen har förståelse för. Den här typen av dialog gör sig bättre på en teaterscen än i tv-format. Men herr Karlsson är ju alltid bra, även när han är dålig.
Bättre gick det för Börje Ahlstedt, som Strindbergs allt annat än stöttande far, och Peter Haber som chefredaktören på Dagens Nyheter. Men den som verkligen får liv i historien, trots att hon dök upp först i avsnittets sista tre minutrar, är Linda Zilliacus som Siri von Essen. Hennes utstrålning och fantastiska förmåga att kunna leverera vilken högdragen replik som helst på ett trovärdigt sätt är oerhört imponerande. Tack vare henne kommer jag förmodligen att titta på fortsättningen också, med hopp om att hon kan locka fram Jonas Karlssons bästa sidor. De hade en omedelbar och stark kemi som bådar gott inför kommande avsnitt.
Idag har varit en dag i fikans tecken. Vid lunchtid skjutsade min snälla far ner mig till centrum, varifrån jag sedan promenixade ner till fiket där jag stämt träff med Josefin, en av mina äldsta och bästa vänner. På grund av att vi bor ungefär 50 mil ifrån varandra så hade vi inte träffats på två år, så det var ett kärt återseende.
Mot kvällen gick jag hem och åt middag med min familj, innan det var dags för nästa fika - nämligen med Regina (som jag ju var på road trip med förra veckan) och Anna (före detta klasskamrat och numera sjuksköterskestudent som liksom jag är hemma över jul). Vi bestämde att vi skulle samlas hemma hos mig imorgon för att spela mitt sprillans nya Buzz-spel till PS2, samt kanske en eller annan Singstar-omgång. Yeah!
Jag chockades svårt när jag såg att caféet vi var på tog 38 kronor för ett glas färskpressad juice.Yikes.
En sak till: ikväll visade SVT ett konstigt iscensatt julevangelium från en utomhusscen i Liverpool, där man gjort nån slags modern musikalvariant av historien om Jesus födelse. Beatles och Frankie goes to Hollywood var några av grupperna vars låtar hade använts i uppsättningen. Maria och Josef var påbylsade i dunjackor, och Josef var dessutom svart, vilket jag tror spelade en viktig roll i handlingen men jag såg bara början och slutet. Och mitt uppe i alltihop så kom en kvinna i lila kläder in och spelade nån slags ond häxa som gillade att döda barn!? Bisarrt. Engelsmän är en art för sig.
Dagens lista:
5 FILMER JAG GÄRNA SER I JULETID
1. Ensam hemma 2 (amerikaner kan det här med sentimental julstämning)
2. Bad Santa (en av världens roligaste filmer, som trots sin råa humor ändå känns som jul)
3. Tomten är far till alla barnen (svensk julhumor som funkar)
4. Hook (en underbar matinéfilm, med fantastiska Maggie Smith!)
5. Hairspray (den har ingenting med julen att göra, men man blir så jävla glad av den!)
Antioxidantkamp
På juldagen är jag alltid vansinnigt inaktiv. Jag gör verkligen ingenting av värde. Idag har jag bara suttit och degat vid datorn i min sprillans nya, sköna flanellpyjamas, samt umgåtts med familjen.
Jag har en annalkande förkylning på gång, vilket känns lagom kul. Den vägrar bara att bryta ut. I två dagar nu har den bara suttit i halsen och retsamt påminnt mig om att jag snart kommer ligga däckad med feber och hela kitet. Men just nu känns det ingenting alls, så jag hoppas fortfarande.
I min kamp mot förkylningen har jag proppat i mig vitpepparkorn (tydligen värsta bra), druckit en massa kaffe och te (antioxidanter, yeah!) och sovit ordentligt inbäddad i ett varmt duntäcke. Sen har jag även försökt att undvika min bror, som är den värsta smitthärden i huset för tillfället. Jag känner mig mycket hoppfull!
När jag kommer hem till Stockholm igen så måste jag börja planera för min 25-årsdag. Jag känner mig peppad att göra nåt extra-ordinärt. Förslag?
Dagens lista:
5 SAKER JAG INTE FICK I JULKLAPP SOM JAG FORTFARANDE VILL HA
1. Playstation 3
2. Gilmore girls säsong 7
3. Videokamera
4. Ipod med 2GB
5. Samlingsboxen med Disneyklassiker
These are special times
Dagen till ära så har mer än halva familjen gått och blivit mer eller mindre sjuka. Lite ovälkommet faktiskt. Men jul är ju ändå jul, och firas ska det lik förbannat!
Dagens lista:
5 HÄRLIGA NORSKA ORD/UTTRYCK
1. Lyskryss (korsning med rödljus)
2. Ka farsken (det var som fan!)
3. Kjempe-gay (jätteglad)
4. Hybelkanin (dammråtta)
5. Nisser på loven (tomtar på loftet)
God jul!
Real Madrid vs Barcelona
En sak är säker: fotbollsmatcher är roligare i Stockholm. När det gäller att se dem på storbildsskärm på krogen i alla fall. Jag har visserligen aldrig sett en match på nån Visbykrog, men jag kan ändå tänka mig att det är roligare i huvudstaden. I Visby kan man ju inte åka och bada i Sergelfontänen när Sverige vinner en VM-match. Bara en sån sak.
Men efter att ha lyssnat på mamma, pappa och brorsan när de sett superderbyt Real Madrid-Barcelona så kan jag konstatera att engagemanget iallafall är detsamma som i Stockholm.
Det är lustigt egentligen. Det finns så mycket att hetsa upp sig för i världen, men av alla dessa saker så är det idrottsmatcher som alltid tycks orsaka de största och värsta känsloutbrotten? Jag dömer ingen, jag blir också helt uppslukad när jag kollar på Sveriges EM- och VM-matcher, men visst är det helknasigt? Finns det nåt annat som får vuxna människor att studsa upp och ner i soffan, skrika och gestikulera och svära värre än nånsin, än en fotbollsmatch?
Svar: icke.
Förutom när det gäller mig förstås. Jag blir likadan när jag tittar på Oscarsgalan.
Bobby står så grön och grann i stugan
Syster yster uppyäckte också att det gick ganska bra att klä mig också.
Idag har jag och min bror, som anlände till ön igår från huvudstaden, varit och sista minuten-shoppat några klappar. Han övertog också min sängplats, så jag har nu blivit förpassad till soffan. Mitt forna rum har nämligen sen jag flyttade hemifrån blivit förvandlat till ett sprillans modernt tv-rum, med vägg-tv, digitalbox, hemma-biosystem och hela kitet. Mamma erbjöd sig att ställa upp en säng i tv-rummet, men jag tycket det verkade så omständigt så jag nöjde mig med soffan. Den visade sig vara riktigt skön!
Men visst känns det konstigt att inte ha sitt gamla rum kvar. Jag hade förstås inte förväntat mig att det skulle stå orört för all framtid, men jag var heller inte beredd på att det skulle försvinna. Mamma och pappa höll dessutom det hela hemligt, så jag fick inte veta det förrän jag kom hit förra helgen heller. Det har dock blivit vansinnigt snyggt sen de gjorde om (nya tapeter och möbler osv.), så jag har accepterat att jag nu för evigt är utflugen ur boet. Stockholm är nu mitt hem, och därmed basta.
Dagens lista:
5 TV-PROGRAM JAG INTE KOMMER SE I JUL
1. Karl-Bertil Jonssons julafton (inte för att jag inte vill, men vi har aldrig gjort det, och det är ju också en slags tradition?)
2. Kungens jultal (åh så spännande att se Calle Gurra stå och läsa ett klyschigt tal han inte ens skrivit själv.)
3. Bingolottos uppesittarkväll (för jag är inte 50.)
4. Idolerna önskar god jul (eh... qué?)
5. Hälsoresan (av alla svenska filmer de kunde ha visat... suck.)
Kvittosubban
En gång kom en tant in på mitt jobb (McDonald's) och viftade med en kvitto från en bankomat i mitt ansikte. Hon pekade irriterat på lappen och visade på två transaktioner från fredagen innan, som båda var på 137 kronor. Hon hade handlat för 137 kronor hos oss, men tydligen så hade det dragits två gånger från hennes konto och hon hade ännu inte fått tillbaka pengarna (vilket man brukar få inom kort när sånt där händer). Hon var rejält kinkig i blöjan och ville att jag skulle "ordna upp det här". Jag försökte på ett lugnt och trevligt sätt förklara för henne att jag först och främst behövde ett specifikt kontoutdrag för att bekräfta att transaktionen var gjord till oss, men det gick hon inte med på för hon hade minsann ingen dator och ingen internetbank och fick bara kontoutdrag en gång i månaden per post och så länge ville hon ABSOLUT inte vänta. Jag sa att jag förstod det men försökte åter förklara att jag inte kunde göra något utan ett kontoutdrag med specifika transaktioner. Då blev Kvittosubban surare och skanderade att det minsann inte borde vara hennes ansvar att lösa problemet när det var vi som hade gjort fel. Jag påpekade att hon kunde få ett kontoutdrag på banken, men hon hade VERKLIGEN inte tid att "ränna runt på banker hela dan" (notera att jag under hela detta samtal var väldigt hjälpsam, trevlig och tillmötesgående).
Hon krävde att vi skulle leta upp transaktionen i vårt kassasystem, för hon visste nästan exakt på minuten hur dags hon hade handlat. Jag förklarade att sådant inte sparas i systemet från dag till dag, men det visste Kvittosubban såklart bättre än jag för hon jobbade "också inom livsmedelsbranschen och vet hur det fungerar och det går visst". Jag kände att det inte var någon större idé att förklara att jag inte räknade snabbmatsrestauranger till livsmedelsbranschen och att alla kassasystem inte fungerar likadant. Istället upprepade jag vänligt att jag förstod hennes situation men fortfarande inte kunde hjälpa henne utan kontoutdraget. Då snörpte hon ilsket på munnen, och jag började prata igen för att undvika en ny verbal attack. Jag förklarade att vårt kassasystem inte KAN dra dubbla belopp på kortköp, det är tekniskt omöjligt och har ALDRIG hänt förut, och att hon nog borde vända sig till banken istället som ju faktiskt sköter transaktionerna. Då blev hon jätteirriterad och gav mig en så hård blick att jag trodde jag skulle få blåmärken.
"Jaha, och när tycker du att jag ska ha tid att gå dit då? Jag jobbar faktiskt hela dagarna och jag tycker VERKLIGEN inte att det ska läggas på mitt ansvar! Nu får ni ordna upp det här!" väste Kvittosubban.
Då orkade jag inte tjafsa med henne längre utan tog hennes namn och telefonnummer och lovade att återkomma. Så dagen efter ringde jag henne och sa att vi inte kunde göra nåt och att hon var tvungen att gå till banken. Då kände jag hur hon kastade Onda Ögat genom telefonen.
Varför måste folk alltid vara så otrevliga? Det är klart att det inte är kul att bli av med pengar, men det är ju liksom inte mitt fel. Jag skulle aldrig ställa mig och gorma på nån så där om de inte verkligen hade förtjänat det. Jag var trevlig och hjälpsam mot henne hela tiden men hon var bara bitchig tillbaka. Jag borde egentligen ha ringt och sagt att jag gärna hade hjälpt henne om hon inte hade varit en sån jävla subba och att det var synd att det inte var mer pengar som hade försvunnit. Det är ändå inte vårt problem.
Äh. Servicearbetare får ta så jävla mycket oförtjänt skit för att folk är dumma i huvudet.
Ibland drömmer jag om ett skrivbordsjobb där man bara har sig själv att sköta och inte behöver ta hänsyn till en massa idioters behov.
Det lustiga med den här historien och anledningen till att jag drog upp den här var att när jag tänker tillbaka på den så pratar Kvittosubban gotländska! Och jag vet mycket väl att hon inte gjorde det egentligen, men ändå är det en gotländsk kärring jag hör när jag spelar upp händelseförloppet i mitt huvud. Jag antar att hon påminde mig om nån Gotländsk Gnälltant (en mycket vanlig typ av tant på Gotland) och att jag därför har gett henne den rollen i mitt minne.
Ha, så knasigt!
5 JOBBIGA TYPER AV GÄSTER PÅ McDONALD'S
1. Griniga pensionärer
2. Pundare
3. Fjortisar
4. Barn
5. Viktväktare
