bobbyville

Ibland händer det att man ser en film som man haft tillgänglig väldigt länge men av olika anledningar inte tagit sig för att se. Sedan visar sig filmen vara en fantastiskt positiv överraskning och man blir nästan lite ledsen när den är slut och man vet att man aldrig kommer att kunna se den för första gången igen.
Just detta hände mig igår kväll när jag bestämde mig för att avsluta lördagen med film, chips och cola. Efter mycket om och men (som alltid när jag ska välja film åt mig själv) föll valet på "Waitress", en dramakomedi från förra året. Det verkade vara en lättsam, underhållande independentfilm som inte krävde någon större tankeverksamhet av tittaren, så jag bestämde att den passade utmärkt.

Lite mindre än två timmar senare var filmen slut och jag var mer eller mindre knockad. Inte för att det var världens bästa film kanske, utan mest för att den så vida överträffade mina förväntningar antar jag.

"Waitress" handlar om Jenna, en ung kvinna i amerikanska södern vars största passion och talang i livet är att baka och uppfinna nya pajer. Hon jobbar på ett pajcafé och drömmer om att lämna sin odrägliga make Earl och starta ett nytt liv. En dag upptäcker hon att hon är gravid, något hon inte blir glad över.

Man ska inte låta sig luras av detta referat, för det gör verkligen inte filmen rättvisa. Det fina med "Waitress" är dels de ypperliga skådespelarna med en lysande Keri Russell i huvudrollen, och dels det fullkomligt briljanta manuset. Filmen för tankarna till "Juno", och det finns klart sämre flmer än den att jämföras med.
Den passar dessutom alla, även om det låter som en typisk "tjejfilm" (usch vad jag hatar det uttrycket).
En tråkig grej är att Adrienne Shelly som regisserade, skrev manus och även spelade en av rollerna, mördades strax efter att filmen var färdig. Detta har gett "Waitress" något av en kultstatus.


"Waitress" är en av de bästa filmer jag sett på länge. Rekommenderas varmt.