Hej alkoholälskare!
Suck on this!
I lördags hade vi återträffsfest på Öland, och jag drack inte en droppe. Men jag festade likväl till 05.30 på morgonen, hade skitkul och mådde förträffligt dagen efter trots att jag bara fick dryga 3 timmars sömn.
Jag har nog glömt att berätta det, att jag har slutat att dricka alkohol. Sedan i julas, ungefär.
Eller, slutat och slutat. Jag kan ta ett glas vin till maten vid speciella tillfällen, men jag tänker aldrig mer dricka mig full. Jag är less på vår urspårade alkoholkultur här i Svea Rike, och vill inte bidra till den.
Vi viftar gärna med pekpinnar när det handlar om droger som marijuana och hasch, men däremot är alkohol en alldeles naturlig och självklar del av vårt sociala liv.
Efter många funderingar har jag kommit fram till att det är ganska sjukt att vi så gärna berusar oss med ett sorts gift medan vi totalt kan fördöma ett annat. För ja, alkohol är ett gift precis som vilken drog som helst. Kan vara värt att påminna om. Att det blandas upp med välsmakande drycker förändrar inte det faktumet.
Det jag ogillar mest med alkohol är att folk som dricker blir opålitliga. På alla sätt.
Jag vill inte förbjuda alkohol helt och hållet. Jag tycker bara att det är läskigt att så många absolut inte kan tänka sig att festa utan att supa. Att man behöver droga sig för att ha roligt är synnerligen oroande.
Vi behöver få bort glorifieringen av alkohol. Det är den som är farlig.
Tror jag.
I lördags hade vi återträffsfest på Öland, och jag drack inte en droppe. Men jag festade likväl till 05.30 på morgonen, hade skitkul och mådde förträffligt dagen efter trots att jag bara fick dryga 3 timmars sömn.
Jag har nog glömt att berätta det, att jag har slutat att dricka alkohol. Sedan i julas, ungefär.
Eller, slutat och slutat. Jag kan ta ett glas vin till maten vid speciella tillfällen, men jag tänker aldrig mer dricka mig full. Jag är less på vår urspårade alkoholkultur här i Svea Rike, och vill inte bidra till den.
Vi viftar gärna med pekpinnar när det handlar om droger som marijuana och hasch, men däremot är alkohol en alldeles naturlig och självklar del av vårt sociala liv.
Efter många funderingar har jag kommit fram till att det är ganska sjukt att vi så gärna berusar oss med ett sorts gift medan vi totalt kan fördöma ett annat. För ja, alkohol är ett gift precis som vilken drog som helst. Kan vara värt att påminna om. Att det blandas upp med välsmakande drycker förändrar inte det faktumet.
Det jag ogillar mest med alkohol är att folk som dricker blir opålitliga. På alla sätt.
Jag vill inte förbjuda alkohol helt och hållet. Jag tycker bara att det är läskigt att så många absolut inte kan tänka sig att festa utan att supa. Att man behöver droga sig för att ha roligt är synnerligen oroande.
Vi behöver få bort glorifieringen av alkohol. Det är den som är farlig.
Tror jag.
Busstripp
På väg till Öland med buss!
Karsten & Rashid.
Karsten & Rashid.
Homofingrar
Det verkar helt sjukt, men det stämmer faktiskt på mig.
Stämmer det för er? Kommentera gärna och berätta. Jag är nyfiken!
Stämmer det för er? Kommentera gärna och berätta. Jag är nyfiken!
Höjden av nördighet
Denna nätta bok fick vi med leveransen häromdagen. "Porsche sounds".
Tre skivor medföljer, varav en innehåller olika Porsche-modellers motorljud.
WTF!?
Är inte det höjden av nördighet?
Tre skivor medföljer, varav en innehåller olika Porsche-modellers motorljud.
WTF!?
Är inte det höjden av nördighet?
Max Carver/Charlie Carver
Lynettes och Toms odrägliga men hunkiga lammköttstvillingar i "Desperate Housewives".
De ser ju exakt likadana ut, så vi nöjer oss med en bild på Max.
Bragegatan 7 4-ever
På fredag åker jag till Öland för återträff och för att se nya klassens föreställning "Den goda människan".
Det ska bli underbart. Jag sitter och saknar mina sambos "Bestefar" och "Karsten". Vi var världens bästa sambos, tror jag. Jag saknar vårt liv på Brage7. Jag är så himla glad att vi fick bo ihop i drygt 9 månader. På fredag återförenas vi alla tre för första gången sedan vi lämnade Öland i maj förra året. DET är sann lycka.
Karsten, Rashid & Bestefar 2010
Det ska bli underbart. Jag sitter och saknar mina sambos "Bestefar" och "Karsten". Vi var världens bästa sambos, tror jag. Jag saknar vårt liv på Brage7. Jag är så himla glad att vi fick bo ihop i drygt 9 månader. På fredag återförenas vi alla tre för första gången sedan vi lämnade Öland i maj förra året. DET är sann lycka.
Karsten, Rashid & Bestefar 2010
Highway man
Jag är fullkomligt, vansinnigt kär i den här låten.
Har varit det länge och kommer fortsätta vara det.
Deal with it.
Hoffmaestro - Highway man
Har varit det länge och kommer fortsätta vara det.
Deal with it.
Hoffmaestro - Highway man
Jag älskar Joni Mitchells "Blue"
Joni Mitchell är en artist som alla borde känna till, men så är icke fallet.
Hon anses vara den som startade singer/songwriter-genren. Bara en sådan sak!
Hennes album "Blue" från 1971 är min absoluta favoritskiva ever. Den är fulländad.
Ni som känner er manade kan lyssna på den genom att använda länken (borde skriva ett "Jag älskar Spotify"-inlägg också), så kommer ni till introlåten på skivan.
Joni Mitchell – All I Want
Hon anses vara den som startade singer/songwriter-genren. Bara en sådan sak!
Hennes album "Blue" från 1971 är min absoluta favoritskiva ever. Den är fulländad.
Ni som känner er manade kan lyssna på den genom att använda länken (borde skriva ett "Jag älskar Spotify"-inlägg också), så kommer ni till introlåten på skivan.
Joni Mitchell – All I Want
Bobbys första egna dator
Vet ni vad!
Idag fick jag äntligen min efterlängtade laptop som jag beställde för två veckor sedan!
Så nu sitter jag här och surfar på min första egenhändigt inköpta dator! Mina två tidigare datorer har jag fått av pappa, så det här är min första egna "på riktigt".
Den får bl min "nytt jobb"-present till mig själv! Grattis mig!
Idag fick jag äntligen min efterlängtade laptop som jag beställde för två veckor sedan!
Så nu sitter jag här och surfar på min första egenhändigt inköpta dator! Mina två tidigare datorer har jag fått av pappa, så det här är min första egna "på riktigt".
Den får bl min "nytt jobb"-present till mig själv! Grattis mig!
Rickard Sjöberg
Call me an idiot, men jag har alltid varit lite småkär i Rickard.
Han är ju faktiskt stilig och charmig.
Sen att hela Postkodlotteriet känns mer och mer som en sekt är en annan femma.
Bok bananza!
Nu ni!
Eftersom våra butiker ska läggas ner inom en någorlunda snar framtid (fast vi har förstås inga datum än) så får vi göra lite som vi vill med kampanjer och nedsatta priser just nu.
I mitt fall resulterade det i ett helt ställ med nedsatta pocketböcker. Så kom och fynda på Östermalmstorg, för all del. Här finns nåt för alla smaker kan jag lova!
Och en sak till - "Big Brother" är ganska äckligt.
The New Job
Oh yes. Rubriken says it all.
Jag fick jobbet!
1:a april börjar jag som säljadministratör på ett leasingföretag som huserar i finfina nya lokaler vid Telefonplan.
(Det var en mening som jag aldrig trodde jag skulle säga)
Alltså har jag endast 8 arbetsdagar kvar på Bokia. Sedan är det Hej då Butiksjobb och Hejsan Kontorsjobb.
Kan ni fatta? Jag ska sitta på kontor. How weird is that!?!?
Men det kommer nog bli kanonbra. Jag har en kanonchef och tydligen kanonkollegor också. Och jobbet är tydligen inte brain surgery-komplicerat heller.
Nu fattas bara lägenhet. Någon som vill ge bort en?
The Interview
Jaha. Så har man varit på ännu en arbetsintervju. För ett jobb som jag väldigt, väldigt, väldigt gärna vill ha. Supertrevlig chef, supertrevliga lokaler och supertrevlig lön.
Hur det gick?
Jo, det gick faktiskt alldeles STRÅLANDE!
Jag är lika hoppfull som det mest hoppfulla ni kan tänka er!
Typ som en kanin eller nåt åt det hållet... syrsa kanske?
Jaja, ni fattar.
Håll era tummar!
Äckel-Tanten
I måndags blev jag redigt utskälld av en kund, på grund av det här:
Detta är alltså omslaget till Lukas Moddyssons roman "Döden & Co", och tydligen så är detta den mest vidriga bild som någonsin skådats av ett mänskligt öga. Åtminstone enligt kunden i fråga. Om jag ens kan kalla henne kund, hon handlade ingenting. Hon bara bara in för att klaga på att vi har boken framme vid kassan så att man "måste titta på den när man står och pratar med personalen!".
Denna kvinna har alltså inte fått syn på boken medan hon gick runt och tittade i butiken, nej nej nej. Hon har sett den vid något tidigare tillfälle, gått ifrån butiken utan att säga något, för att sedan gå och reta upp sig över detta bokomslag under okänd tid för att till slut komma tillbaka och ösa ut sin ilska över mig för att jag "har den förskräckliga smaken att ställa en sådan ohygglig bok på ett sådant ställe i butiken".
Jag försökte naturligtvis förklara för damen att jag inte kan ta ansvar för hur omslagen på böckerna ser ut och att hon kanske borde vända sig till förlaget istället, men ICKE! Det var vår skyltning av boken det var fel på.
Enligt henne var omslaget vedervärdigt och fick det att vända sig i magen på henne. Och det var minsann inte henne det var fel på, hon var "en helt vanlig människa, som jobbar 8-17 och har barn och villa".
Äckel-Tanten frågade sig även vad det är för typ av människor som köper såna fruktansvärda böcker. Jag försökte inflika att boken faktiskt inte är någon studie i sadism utan att den handlar om en pojke som försöker hantera sin pappas plötsliga död. Men Äckel-Tanten var ytterst ovillig att låta mig avsluta en enda mening.
Det är svårt att ta jordbävningar, kärnkraftverkhaverier och tsunamis på allvar när man blir uppmärksammad på RIKTIGA probelm som detta.
Tack Äckel-Tanten för att du sätter perspektiv på tillvaron åt oss alla.
Detta är alltså omslaget till Lukas Moddyssons roman "Döden & Co", och tydligen så är detta den mest vidriga bild som någonsin skådats av ett mänskligt öga. Åtminstone enligt kunden i fråga. Om jag ens kan kalla henne kund, hon handlade ingenting. Hon bara bara in för att klaga på att vi har boken framme vid kassan så att man "måste titta på den när man står och pratar med personalen!".
Denna kvinna har alltså inte fått syn på boken medan hon gick runt och tittade i butiken, nej nej nej. Hon har sett den vid något tidigare tillfälle, gått ifrån butiken utan att säga något, för att sedan gå och reta upp sig över detta bokomslag under okänd tid för att till slut komma tillbaka och ösa ut sin ilska över mig för att jag "har den förskräckliga smaken att ställa en sådan ohygglig bok på ett sådant ställe i butiken".
Jag försökte naturligtvis förklara för damen att jag inte kan ta ansvar för hur omslagen på böckerna ser ut och att hon kanske borde vända sig till förlaget istället, men ICKE! Det var vår skyltning av boken det var fel på.
Enligt henne var omslaget vedervärdigt och fick det att vända sig i magen på henne. Och det var minsann inte henne det var fel på, hon var "en helt vanlig människa, som jobbar 8-17 och har barn och villa".
Äckel-Tanten frågade sig även vad det är för typ av människor som köper såna fruktansvärda böcker. Jag försökte inflika att boken faktiskt inte är någon studie i sadism utan att den handlar om en pojke som försöker hantera sin pappas plötsliga död. Men Äckel-Tanten var ytterst ovillig att låta mig avsluta en enda mening.
Det är svårt att ta jordbävningar, kärnkraftverkhaverier och tsunamis på allvar när man blir uppmärksammad på RIKTIGA probelm som detta.
Tack Äckel-Tanten för att du sätter perspektiv på tillvaron åt oss alla.
Schlagerslut
Så var Melodifestivalen 2011 över. Eurovision hägrar i mitten av maj. Låt oss hoppas att valpen Saade kan ge oss en bättre placering än vad The Ark, Charlotte Perrelli, Malena Ernman och Anna Bergendahl har lyckats med de senaste åren. Anna B gick ju inte ens vidare från semifinalen (som jag förutspådde, by the way).
Jag fick ynka 2 rätt i min tippning. Jag överskattade Sara Vargas fina vispop och Linda Bengtzings megaschlager. The Moniker blev dock en juryfavorit, som jag gissade, och han slutade på en ärbar tredjeplats efter Saade och Danny. Att Linda fick minst tittarröster är inget annat än en skandal. Såg ni hennes besvikna min när Richard Olsson avslöjade att hon fått futtiga 16 poäng? Stackars Linda. Jag tror att hon hade klarat sig bra i Düsseldorf. Men hennes "E de fel på mig" kommer garanterat att dansas och skrålas till på landets alla schlagerdansgolv resten av året. Jag hoppas vi ses på Pride, Linda!
Jag hade en väldigt angenäm kväll i Rosersberg hos Samra och Henke. Det bjöds på vin, snittar, ost och kex. Vi tävlade även om vem som kunde tippa flest rätt placeringar, och Maria vann med 3 rätt. Ett tecken på hur svårtippad årets final var. Och de internationella jurygrupperna tyckte ju väldigt olika. Jag tror att alla bidrag utom Sara Varga och Brolle fick åtminstone en tolva var. Till och med the Playtones! Eller minns jag fel?
Hur som helst så vann nog rätt låt i svenskarnas ögon. Återstår att se vad Europa tycker.
Marie Serneholt och Richard Olsson har skött sig bra överlag under hela turnén, men deras manus har inte varit det bästa. Katrin Sundberg och Per Andersson fick lite upprättelse i finalen efter att ha blivit ganska utskällda under delfinalerna. Deras fysundersökningar av artisterna rev faktiskt ner en hel del garv i vårt sällskap. men Edward af Sillén, kom tillbaka nästa år! Please!
Väl mött i Schlagerland!
Jag fick ynka 2 rätt i min tippning. Jag överskattade Sara Vargas fina vispop och Linda Bengtzings megaschlager. The Moniker blev dock en juryfavorit, som jag gissade, och han slutade på en ärbar tredjeplats efter Saade och Danny. Att Linda fick minst tittarröster är inget annat än en skandal. Såg ni hennes besvikna min när Richard Olsson avslöjade att hon fått futtiga 16 poäng? Stackars Linda. Jag tror att hon hade klarat sig bra i Düsseldorf. Men hennes "E de fel på mig" kommer garanterat att dansas och skrålas till på landets alla schlagerdansgolv resten av året. Jag hoppas vi ses på Pride, Linda!
Jag hade en väldigt angenäm kväll i Rosersberg hos Samra och Henke. Det bjöds på vin, snittar, ost och kex. Vi tävlade även om vem som kunde tippa flest rätt placeringar, och Maria vann med 3 rätt. Ett tecken på hur svårtippad årets final var. Och de internationella jurygrupperna tyckte ju väldigt olika. Jag tror att alla bidrag utom Sara Varga och Brolle fick åtminstone en tolva var. Till och med the Playtones! Eller minns jag fel?
Hur som helst så vann nog rätt låt i svenskarnas ögon. Återstår att se vad Europa tycker.
Marie Serneholt och Richard Olsson har skött sig bra överlag under hela turnén, men deras manus har inte varit det bästa. Katrin Sundberg och Per Andersson fick lite upprättelse i finalen efter att ha blivit ganska utskällda under delfinalerna. Deras fysundersökningar av artisterna rev faktiskt ner en hel del garv i vårt sällskap. men Edward af Sillén, kom tillbaka nästa år! Please!
Väl mött i Schlagerland!
Schlagerblogg 2011 - Finalen
Stockholm
Finaldags! Detta är kanske tidernas svåraste final att tippa resultatet i. Nytt röstningsystem och inga svenska jurygrupper. Hur ska detta sluta? Våra självklara tittarfavoriter kommer garanterat inte att överensstämma med jurygruppernas favoriter. Alla svenska "experter" tippar fortfarande Eric Saade som vinnare, men i jag tror att han kommer få hård konkurrens från The Moniker, Nicke Borg och kanske även Linda Bengtzing. Om målet är att vinna Eurovision ska vi skicka något svenskt, modernt, fräscht och originellt. Därför är mina favoriter till segern Eric Saade, The Moniker och Linda Bengtzing. Nicke Borg kommer gå hem i stugorna, men hans låt känns som en ny Anna Bergendahl. Och vi vet ju hur det gick... Nä, frågan alla måste ställa sig är nu: ska vi rösta med huvudet eller med hjärtat?
Danny - In the club (* * * *)
Herr Saucedo inleder tävlingen med vad som anses vara ett av de två bästa startnumren. Unge herr Saade har tilldelats det andra. Många har segertippat Danny eller åtminstone hävdat att slustriden kommer stå mellan honom och Eric Saade. Jag tror faktiskt att de båda har ungefär samma publik och att den publiken kommer välja en av dem. Danny drar nog det kortaste strået, gissar jag. Topp fem i alla fall.
Sara Varga - Spring för livet (* * * *)
Magkänslan säger mig att Sara Varga kan "göra en af Ugglas" och skrälla sig till en topp tre-placering. Hon är ensam i sin genre i finalen, och det tror jag är hennes största styrka.
The Moniker - Oh my God (* * * *)
Tro det eller ej, men det börjar faktiskt lukta vinstchans om Daniel Karlsson alias The Moniker. Jag tror att svenskarna ger honom hyfsade poäng, men framför allt så går nog detta sprudlande nummer hem hos de internationella jurygrupperna som ju i år har ersatt de svenska. Och Daniel sjunger fantastiskt och den här låten skulle förmodligen funka bättre än Saades och Dannys i Eurovision. Men vill vi ha den som vinnare?
Brolle - 7 days and 7 nights (* *)
Nej tack Brolle. Det blir bottenskiktet för dig här. Det här drunknar i konkurrensen.
Linda Bengtzing - E de fel på mig (* * * *)
Den enda riktiga schlagern i startfältet. Linda levererar som vanligt, och jag skulle inte ha något emot att skicka detta till Eurovision. Det är ju trots allt riktiga schlagers som vi har vunnit med och nått bra placeringar med tidigare.
Nicke Borg - Leaving home (* * *)
Nicke kan säkert också hamna topp 5 med sin snygga rockballad. Inte någon favorit för mig, men det här är 50-plusarnas röster kommer hamna.
Swingfly - Me and my drum (*)
Blä blä blä. VARFÖR gick det här till final!? Helt overkligt. Jenny Silver skulle ha haft Swingflys plats här. Usch. Hoppas att jurygrupperna dissar trumdängan lika hårt som jag.
Sanna Nielsen - I'm in love (* * *)
Schlager i modern tappning. Sanna är snygg, sjunger fantastiskt och har en riktigt bra låt som växer för varje lyssning. Vi ska inte räkna bort henne. Jag gillar "Im in love".
The Playtones - The king (* *)
The Playtones kommer nog få några pensionärsröster, men annars tappar de sina fans till Nicke Borg. Gissar jag. De kommer bli bortglömda och hamna långt ner på resultatlistan.
Eric Saade - Popular (* * * *)
Den mest självklara vinnaren, enligt en enig kritikerkår som anser att Eric har störst chans att vinna i Tyskland. Jag tror faktiskt inte det. Oavsett placering i Eurovision så kommer vi inte behöva skämmas för att ha skickat Saades superdänga, men jag tror att det finns andra i startfältet som skulle placera sig mycket bättre i Eurovision.
Men Eric är ändå en favorit.
RESULTATTIPPNING
1. Eric Saade
2. The Moniker
3. Sara Varga
4. Danny
5. Linda Bengtzing
6. Nicke Borg
7. Sanna Nielsen
8. Swingfly
9. The Playtones
10. Brolle
Finaldags! Detta är kanske tidernas svåraste final att tippa resultatet i. Nytt röstningsystem och inga svenska jurygrupper. Hur ska detta sluta? Våra självklara tittarfavoriter kommer garanterat inte att överensstämma med jurygruppernas favoriter. Alla svenska "experter" tippar fortfarande Eric Saade som vinnare, men i jag tror att han kommer få hård konkurrens från The Moniker, Nicke Borg och kanske även Linda Bengtzing. Om målet är att vinna Eurovision ska vi skicka något svenskt, modernt, fräscht och originellt. Därför är mina favoriter till segern Eric Saade, The Moniker och Linda Bengtzing. Nicke Borg kommer gå hem i stugorna, men hans låt känns som en ny Anna Bergendahl. Och vi vet ju hur det gick... Nä, frågan alla måste ställa sig är nu: ska vi rösta med huvudet eller med hjärtat?
Danny - In the club (* * * *)
Herr Saucedo inleder tävlingen med vad som anses vara ett av de två bästa startnumren. Unge herr Saade har tilldelats det andra. Många har segertippat Danny eller åtminstone hävdat att slustriden kommer stå mellan honom och Eric Saade. Jag tror faktiskt att de båda har ungefär samma publik och att den publiken kommer välja en av dem. Danny drar nog det kortaste strået, gissar jag. Topp fem i alla fall.
Sara Varga - Spring för livet (* * * *)
Magkänslan säger mig att Sara Varga kan "göra en af Ugglas" och skrälla sig till en topp tre-placering. Hon är ensam i sin genre i finalen, och det tror jag är hennes största styrka.
The Moniker - Oh my God (* * * *)
Tro det eller ej, men det börjar faktiskt lukta vinstchans om Daniel Karlsson alias The Moniker. Jag tror att svenskarna ger honom hyfsade poäng, men framför allt så går nog detta sprudlande nummer hem hos de internationella jurygrupperna som ju i år har ersatt de svenska. Och Daniel sjunger fantastiskt och den här låten skulle förmodligen funka bättre än Saades och Dannys i Eurovision. Men vill vi ha den som vinnare?
Brolle - 7 days and 7 nights (* *)
Nej tack Brolle. Det blir bottenskiktet för dig här. Det här drunknar i konkurrensen.
Linda Bengtzing - E de fel på mig (* * * *)
Den enda riktiga schlagern i startfältet. Linda levererar som vanligt, och jag skulle inte ha något emot att skicka detta till Eurovision. Det är ju trots allt riktiga schlagers som vi har vunnit med och nått bra placeringar med tidigare.
Nicke Borg - Leaving home (* * *)
Nicke kan säkert också hamna topp 5 med sin snygga rockballad. Inte någon favorit för mig, men det här är 50-plusarnas röster kommer hamna.
Swingfly - Me and my drum (*)
Blä blä blä. VARFÖR gick det här till final!? Helt overkligt. Jenny Silver skulle ha haft Swingflys plats här. Usch. Hoppas att jurygrupperna dissar trumdängan lika hårt som jag.
Sanna Nielsen - I'm in love (* * *)
Schlager i modern tappning. Sanna är snygg, sjunger fantastiskt och har en riktigt bra låt som växer för varje lyssning. Vi ska inte räkna bort henne. Jag gillar "Im in love".
The Playtones - The king (* *)
The Playtones kommer nog få några pensionärsröster, men annars tappar de sina fans till Nicke Borg. Gissar jag. De kommer bli bortglömda och hamna långt ner på resultatlistan.
Eric Saade - Popular (* * * *)
Den mest självklara vinnaren, enligt en enig kritikerkår som anser att Eric har störst chans att vinna i Tyskland. Jag tror faktiskt inte det. Oavsett placering i Eurovision så kommer vi inte behöva skämmas för att ha skickat Saades superdänga, men jag tror att det finns andra i startfältet som skulle placera sig mycket bättre i Eurovision.
Men Eric är ändå en favorit.
RESULTATTIPPNING
1. Eric Saade
2. The Moniker
3. Sara Varga
4. Danny
5. Linda Bengtzing
6. Nicke Borg
7. Sanna Nielsen
8. Swingfly
9. The Playtones
10. Brolle
Jag älskar wienerbröd
Jag börjar utveckla ett wienerbrödsberoende. Jag älskar de utsökt frasiga, danska små underverken! I kombination med en kopp kaffe så blir inget annat än Fika Heaven.
På Hemköp här bredvid kan man köpa 4 stycken för 20 pix. Oemotståndligt! Fras fras fras fras...
På Hemköp här bredvid kan man köpa 4 stycken för 20 pix. Oemotståndligt! Fras fras fras fras...
Anton Hysén
Självklart får Anton bli Dagens Hunk idag. Vem annars?
Nu med ny, fräsch bild.
Varför Anton Hysén är en pionjär
Idag kan man läsa på alla nyhetssajter om att Glenn Hyséns yngste son Anton, som spelar i division 2-klubben Utsikten, nu berättar öppet att han är homosexuell.
Det är en nationell nyhet av stora mått. "Varför?" frågar sig många. "Det blir ju bara en stor grej för att vi GÖR det till en stor grej? Det spelar väl ingen roll om han är hetero eller homo? Det är väl hans privatsak?".
Ja, det är sant. Självklart är det så. Anton har verkligen ingen skyldighet att offentliggöra sin sexualitet, lika lite som en heterosexuell idrottsman har det.
MEN.
Nu är det ju faktiskt så att "den stora grejen" inte är att Anton Hysén är gay. Vi har större svenska fotbollsstjärnor som kommit ut tidigare, till exempel Viktoria Svensson och Pia Sundhage i svenska damlandslaget. Det finns öppet homosexuella i idrottsvärlden. Så vad är då så speciellt med att Anton, som inte ens spelar i allsvenskan, nu skuttar ut ur garderoben?
Jo, för att han är kille.
Vickan i all ära, men kvinnlig homosexualitet är inte lika laddad som manlig homosexualitet. Det är ett faktum. Det förväntades nästan att minst en eller två av landslagsdamerna skulle vara flator, eftersom de sysslade med något så "manligt" som fotboll.
Anton Hysén
Undersökningar visar att i princip INGA svenska manliga fotbollsspelare skulle ha något emot ifall en lagkamrat var bög. Det låter ju toppen! Men varför är det då så, att av alla hundratals spelare på elitnivå som vi har här i landet, så är det inte en enda som är öppet homosexuell?
Vi vill nog gärna tro att vi har en idrottskultur som är öppen, "tolerant" och inte ett smack homofobisk. Och den väldigt straighta, macho-aktiga jargong som alla vittnar om pågår i omklädningsrum och även på planen kanske inte upplevs som nedsättande eller taskig ens av de eventuella bögar/bisexuella som finns i lagen, men den blir däremot exkluderande.
"Bög", "kärring" och andra "feminina" skällsord används fortfarande som prefix i samband med negativ kritik inom idrotten. "Vilket jävla bögslag", "det var en riktig kärringspark", och så vidare.
Och jag tror inte att det ligger homofobi eller kvinnoförakt bakom dessa uttalanden. "Bögslag" betyder ju knappast "Det var ett riktigt homosexuellt slag". Men självklart är det lagom kul som bög att höra dessa ord kastas runt i ens närhet, hur kamratlig och icke-homofobisk stämningen än är.
Det är denna jargong och machokultur som dominerar i den manliga idrottsvärlden idag. Och det är där en förändring måste ske. Som sagt, jag tror inte att jargongen i sig används i taskigt syfte, men för många får den ändå en destruktiv konsekvens. Och även om skällsorden har förlorat sin ursprungliga bokstavliga betydelse så har de ändå en nedsättande och chauvinistisk klang som antyder att bögar och kärringar presterar sämre och är lite mindre värda än heterosexuella män.
Med det i åtanke blir Antong Hysén, som bara är 20 år gammal, i mina ögon en pionjär för idrottsbögar everywhere. Han utmanar en väldigt heterosexuell manskultur och hans mod kommer att bli oerhört betydelsefullt. Jag hoppas att han kan inspirera även andra svenska (eller utländska) homosexuella idrottsmän till att våga vara sig själva inom sitt lag och sin idrottsgren.
Vågar man hoppas att någon från hockey- eller fotbollslandslaget står näst på tur?
Det är en nationell nyhet av stora mått. "Varför?" frågar sig många. "Det blir ju bara en stor grej för att vi GÖR det till en stor grej? Det spelar väl ingen roll om han är hetero eller homo? Det är väl hans privatsak?".
Ja, det är sant. Självklart är det så. Anton har verkligen ingen skyldighet att offentliggöra sin sexualitet, lika lite som en heterosexuell idrottsman har det.
MEN.
Nu är det ju faktiskt så att "den stora grejen" inte är att Anton Hysén är gay. Vi har större svenska fotbollsstjärnor som kommit ut tidigare, till exempel Viktoria Svensson och Pia Sundhage i svenska damlandslaget. Det finns öppet homosexuella i idrottsvärlden. Så vad är då så speciellt med att Anton, som inte ens spelar i allsvenskan, nu skuttar ut ur garderoben?
Jo, för att han är kille.
Vickan i all ära, men kvinnlig homosexualitet är inte lika laddad som manlig homosexualitet. Det är ett faktum. Det förväntades nästan att minst en eller två av landslagsdamerna skulle vara flator, eftersom de sysslade med något så "manligt" som fotboll.
Anton Hysén
Undersökningar visar att i princip INGA svenska manliga fotbollsspelare skulle ha något emot ifall en lagkamrat var bög. Det låter ju toppen! Men varför är det då så, att av alla hundratals spelare på elitnivå som vi har här i landet, så är det inte en enda som är öppet homosexuell?
Vi vill nog gärna tro att vi har en idrottskultur som är öppen, "tolerant" och inte ett smack homofobisk. Och den väldigt straighta, macho-aktiga jargong som alla vittnar om pågår i omklädningsrum och även på planen kanske inte upplevs som nedsättande eller taskig ens av de eventuella bögar/bisexuella som finns i lagen, men den blir däremot exkluderande.
"Bög", "kärring" och andra "feminina" skällsord används fortfarande som prefix i samband med negativ kritik inom idrotten. "Vilket jävla bögslag", "det var en riktig kärringspark", och så vidare.
Och jag tror inte att det ligger homofobi eller kvinnoförakt bakom dessa uttalanden. "Bögslag" betyder ju knappast "Det var ett riktigt homosexuellt slag". Men självklart är det lagom kul som bög att höra dessa ord kastas runt i ens närhet, hur kamratlig och icke-homofobisk stämningen än är.
Det är denna jargong och machokultur som dominerar i den manliga idrottsvärlden idag. Och det är där en förändring måste ske. Som sagt, jag tror inte att jargongen i sig används i taskigt syfte, men för många får den ändå en destruktiv konsekvens. Och även om skällsorden har förlorat sin ursprungliga bokstavliga betydelse så har de ändå en nedsättande och chauvinistisk klang som antyder att bögar och kärringar presterar sämre och är lite mindre värda än heterosexuella män.
Med det i åtanke blir Antong Hysén, som bara är 20 år gammal, i mina ögon en pionjär för idrottsbögar everywhere. Han utmanar en väldigt heterosexuell manskultur och hans mod kommer att bli oerhört betydelsefullt. Jag hoppas att han kan inspirera även andra svenska (eller utländska) homosexuella idrottsmän till att våga vara sig själva inom sitt lag och sin idrottsgren.
Vågar man hoppas att någon från hockey- eller fotbollslandslaget står näst på tur?
Carl Norén
Mando Diao-Gustafs lillebror som nu gör egen karriär i brorsans fotspår.
Söööööt!
Schlagerskandal
Ja, missförstå rubriken rätt nu. Jag är glad att Sara Varga gick till final, och The Moniker var förvisso inte mitt förstahandsval, men vad tusan. För mig var det rätt dött lopp mellan honom, Pernilla Andersson och Shirley's Angels.
Jag hade nog helst sett Jenny Silver i final med Sara Varga. Men duelluppställningen gjorde ju detta till en omöjlighet.
Nå, till skandalen: fel röstningsnummer visades under snabbrepriserna av de tre första duellerna. SKANDAL!!!! skanderade tidningarna, och folk från hela nöjesbranschen bjöds in i mediecirkusen för att "rasa", "attackera" och "göra upplopp". Nå, det var ju jävligt klantigt av SVT att blanda ihop numren så att några röstade på fel låt. Men de hävdar bestämt att det inte påverkade resultatet. Och visst, det är säkert sant. Men varför då vänta med att redovisa siffrorna som alla uppmanar dem att göra? De ska redovisas om en vecka, efter finalen, säger SVT. Äsch, när ni nu har klantat sig såkan de väl göra ett undantag? Nu kommer väl alla att tro att de ska fiffla med siffrorna innan de offentliggörs.
Jaja, jag orkar inte bry mig. Eric Saade kommer ändå ta hem alltihop.
Är det inte ack så härligt med Melodifestivalen? Alla dessa "skandaler". Ibland tror jag att ALLT är iscensatt av SVT för att maxa medieintresset. För de säger ju att all publicitet är bra publicitet...
Jag hade nog helst sett Jenny Silver i final med Sara Varga. Men duelluppställningen gjorde ju detta till en omöjlighet.
Nå, till skandalen: fel röstningsnummer visades under snabbrepriserna av de tre första duellerna. SKANDAL!!!! skanderade tidningarna, och folk från hela nöjesbranschen bjöds in i mediecirkusen för att "rasa", "attackera" och "göra upplopp". Nå, det var ju jävligt klantigt av SVT att blanda ihop numren så att några röstade på fel låt. Men de hävdar bestämt att det inte påverkade resultatet. Och visst, det är säkert sant. Men varför då vänta med att redovisa siffrorna som alla uppmanar dem att göra? De ska redovisas om en vecka, efter finalen, säger SVT. Äsch, när ni nu har klantat sig såkan de väl göra ett undantag? Nu kommer väl alla att tro att de ska fiffla med siffrorna innan de offentliggörs.
Jaja, jag orkar inte bry mig. Eric Saade kommer ändå ta hem alltihop.
Är det inte ack så härligt med Melodifestivalen? Alla dessa "skandaler". Ibland tror jag att ALLT är iscensatt av SVT för att maxa medieintresset. För de säger ju att all publicitet är bra publicitet...
Schlagerblogg 2011 - Andra Chansen
Sundsvall
Sista anhalten innan den stora finalen. I vanlig ordning ställs mina favoriter mot varandra och måste därför slå ut varandra. Mina tre favvisar är Jenny Silver, Love Generation och Sara Varga. En av dem kommer att nå final om Sara Varga slår Loreen i sin duell.
Det andra gänget är lättare. Där är Shirley Clamp och hennes änglar mina favoriter, och jag tror att de går hela vägen. Men The Moniker (obegripligt artistnamn, by the way) kan förstås överraska.
Det är svårtippat, så mina gissningar känns mycket osäkra. For the record.
Väl mött i Schlagerland.
Sista anhalten innan den stora finalen. I vanlig ordning ställs mina favoriter mot varandra och måste därför slå ut varandra. Mina tre favvisar är Jenny Silver, Love Generation och Sara Varga. En av dem kommer att nå final om Sara Varga slår Loreen i sin duell.
Det andra gänget är lättare. Där är Shirley Clamp och hennes änglar mina favoriter, och jag tror att de går hela vägen. Men The Moniker (obegripligt artistnamn, by the way) kan förstås överraska.
Det är svårtippat, så mina gissningar känns mycket osäkra. For the record.
Väl mött i Schlagerland.
Andrew Garfield
Han var skitbra i "The Social Network" och blir säkert kanon som nya Spider-Man.
And the Oscar for Sämsta Kommentator goes to...
Yay, jag fick de flesta rätt i i min Oscarstippning.
Jag är nöjd. Dock pallade jag inte se hela galan. Mina ögonlock var inte riktigt med i matchen, så jag fick ge upp runt klockan 03.00. Men vad förstod så missade jag inte så mycket. James Franco som var en av programledarna var ungefär lika avslappnad som Linda Rosing under ett oannonserat drogtest. Anne Hathaway verkade mer bekväm, men manuset de kämpade med var inte mycket att hurra för.
Dessutom var Filip och Fredrik de sämsta kommentatorerna någonsin. De satt och snackade dynga på precis fel ställen hela tiden, och av dagens tidningar att döma så blev det inte bättre heller. De pratade under nomineringspresentationer, tacktal och sångframföranden.
Deras reaktion på kritiken? De var nöjda, för de hade lyckats "pigga upp" Oscarsgalan som de annars anser vara ett riktigt sömnpiller. Enligt dem. Puckon.
Nu är jag i alla fall tillbaka i Stockholm och hoppas att jag ska ha ett nytt jobb när veckan är över.
Håll alla era tummar, please! Mina ömmar nämligen.
Jag är nöjd. Dock pallade jag inte se hela galan. Mina ögonlock var inte riktigt med i matchen, så jag fick ge upp runt klockan 03.00. Men vad förstod så missade jag inte så mycket. James Franco som var en av programledarna var ungefär lika avslappnad som Linda Rosing under ett oannonserat drogtest. Anne Hathaway verkade mer bekväm, men manuset de kämpade med var inte mycket att hurra för.
Dessutom var Filip och Fredrik de sämsta kommentatorerna någonsin. De satt och snackade dynga på precis fel ställen hela tiden, och av dagens tidningar att döma så blev det inte bättre heller. De pratade under nomineringspresentationer, tacktal och sångframföranden.
Deras reaktion på kritiken? De var nöjda, för de hade lyckats "pigga upp" Oscarsgalan som de annars anser vara ett riktigt sömnpiller. Enligt dem. Puckon.
Nu är jag i alla fall tillbaka i Stockholm och hoppas att jag ska ha ett nytt jobb när veckan är över.
Håll alla era tummar, please! Mina ömmar nämligen.
