bobbyville

Det var den sista dagen i Alanya. Kim kände sig en an aning sjuk och febrig, men eftersom det var vår sista dag så var hon fast besluten att tillbringa den på stranden. Sagt och gjort, vi traskade ner till vår kära strand, betalade för våra solstolar och gick genast ner för att bada (är det 45 grader varmt så måste man börja med att bada).

Efter vårt första dopp låg vi på solstolarna och roade oss med att titta på folk runt omkring oss och hittade på passande smeknamn. De fetaste och blekaste kvinnorna brukar vi utse till Kims flickvänner. Hon har haft ett oräkneligt antal under våra tre veckor i Alanya, kan tilläggas.
Och så plötsligt stod hon där, på väg ner i vattnet några meter framför och till vänster om oss: en stor, turkisk kvinna, kanske 35 år, med en välfylld svart baddräkt och en liten hästsvans. Varenda del av hennes kropp dallrade så fort hon rörde sig. Vid sin sida hade hon en äldre dam som vi antog var hennes mamma, som i sin tur var klädd i en långärmad, blommig klänning med matchande badmössa. Men det som fascinerade oss mest var det den gigantiska kvinnan hade på armarna - nämligen flytkuddar (eller flytpuffar, som vi föredrar att kalla dem).
Kim utnämnde genast detta berg till kvinna till sin nya flickvän. Vi kunde inte slita blicken från de båda kvinnorna som tappert försökte ta sig ut i vattnet utan att halka på de hala klipporna som dessvärre finns längs med hela stranden. Till slut lyckades de ta sig en bit ut, och den stora kvinnan brakade ner och parkerade i vattnet. Hennes mor låg och flöt bredvid, med klänning på och allt.
Kim döpte där och då sin nya fantastiska flickvän till Askim Puff (askim= "älskling" på turkiska, uttalas "ashköm). "Puff" kom såklart från de underbara flytpuffarna på flickvännens armar.

Askim Puff och hennes mor stannade kvar i vattnet en lång stund, säkert en timme. Hela tiden befann de sig på så grunt vatten att om de hade stått upp så hade vattnet inte ens nått dem upp till midjan. Ändå satt Askim Puff där med sina kära puffar och flöt bäst hon kunde. Efter en stund fick stackars mamma en svart badring att flyta runt i. Hon höll Askim Puff i armen mest hela tiden, liksom en liten pojke och en äldre man också gjorde. Det såg ut ungefär som att de försökte ankra henne. Och varför inte! Vem vill riskera att en sådan fullkomlig kvinna som Askim Puff flyter ut till havs där inte en enda människa kan få njuta av hennes underbara uppenbarelse?

Vi väntade med spänning på det ögonblick när Askim Puff och hennes mor skulle gå upp på stranden igen. Vi gissade att det skulle bli ytterst underhållande. Modern var den första att ge sig. Hon stapplade på ostadiga ben tillbaka mot stranden, halkade till en gång men höll sig på fötter, innan hon befann sig i säkerhet på torra land.
En stund senare var det Askim Puffs tur att ta sig upp ur vattnet. Hon hade säkert sett hur illa det nästan gick för lilla mutti, så hon körde istället på den lite säkrare stilen som Kim kallade för "krabban". Hon krälade helt enkelt in mot stranden på sidan. Hon klarade sig oskadd till strandkanten.
Först då kom vi på att vi ju måste ta kort på Askim Puff! Vi började också simma in mot land, men redan innan vi hunnit upp ur vattnet att Askim Puff tagit av sig sina puffar och pyst ut luften ur dem. Och utan puffarna var det ju ingen idé.
Efter en stund reste sig Askim Puff och hennes mor och gick sin väg.
Vi såg dem aldrig mer.

Eftersom vi aldrig fick något foto på Askim Puff så skrev Kim istället en ny text till "Trollmors visa" för att minnas sin kära, kära Askim Puff. Vi spelade till och med in en video till den. Så här gick den:


När Kippi har lagt sin Askim Puff
och sakta trätt på hennes puffar
då sjunger hon sakta för Askim Puff
de vackraste ord hon känner
Åh Askim Askim Puff
Åh Askim Askim Puff
Åh Askim Askim Puff Puff...
Åh Askim Askim Puff....



Och det var den sällsamma historien om Kim och Askim Puff.
Och vem vet, kanske sitter Askim Puff i sitt fönster och väntar på att Kim ska komma tillbaka till henne.
Kanske ligger hon i havet på samma ställe, med samma puffar, och väntar.
Kanske hör hon hur Kim sjunger sin Askim Puff-serenad varje kväll.
Kanske kommer de att leva lyckliga i alla sina dagar...

Den som lever får se.