bobbyville

Medan Kim är i Sälen och skaffar sig diverse köldskador så har jag fått den stora äran att passa hennes socialt missanpassade katt Tufsan. Tufsan bor fortfarande i Kims lägenhet, men jag går dit varje dag och ser till att hon har mat och vatten och så rensar jag kattlådan, eftersom hon vägrar att lära sig att bajsa i toaletten som vanligt folk.
Tufsan är ganska ohyfsad. Hon kommer aldrig och hälsar när man kommer utan sitter bara upptryckt i hörnet av Kims upphöjda säng i sovalkoven. När man sträcker ut handen mot henne för att hälsa så sniffar hon lite mystiskt på den, och vid det här laget känner hon förmodligen igen mig, men hon vägrar ändå att låta mig klappa henne.
Igår sprang hon ut och åt lite efter att jag fyllt på matskålen med torrfoder. Sen svassade hon omkring i vardagsrummet och hade konstiga spasmer i baken, för den ryckte hela tiden. Och så lät hon konstigt, som om hon rapade och spann samtidigt. Spasmerna minns jag att Kim nämnt förut, så det var inget nytt. Men det där ljudet var onekligen intressant. Hon lät likadant idag när jag hälsade på henne. Jag tror att hon kanske försökte hota mig genom att morra. Hihi, gulligt!
Kim köpte henne från ett katthem, så man vet ju aldrig vad hon varit med om som fått henne att bli knas i bollen. Men den enda Tufsan någonsin gosar med är Kim. Andra får på sin höjd klappa henne EN gång, sen går hon sin väg. Lite posh, liksom.

Ibland får hon CP-ryck och kutar runt i hela lägenheten och hoppar upp i fönstret och sen över till ryggstödet på soffan, bakom huvudena på oss och sen upp i sängen. Ibland brukar hon attackera sin lilla klovässarmatta också, oftast i en väldig fart så att hon och mattan glider runt på golvet. Det ser mycket roligt ut, som om hon surfar typ.

Undrar vad hon har för sig just nu. Jag kanske ska ringa och fråga? Äh, som att hon vet hur man svarar i telefon! Och även om hon visste det så skulle hon säkert ändå bara rapspinna åt mig.