bobbyville

Är nyss hemkommen från trevligt Pridehäng med några RFSL-kollegor. Drack skumpa, åt jordgubbar, choklad och chips, hejade på några vänner som gick förbi... Det är nästan det bästa med Pride. Att bara sitta utanför parken och titta på folk. Det går garanterat alltid förbi någon du känner. Och även om det inte gör det så är det grymt kul att bara sitta och titta på folk och dricka lite öl. Alla är så jävla glada och sociala, man kan börja prata med nästan vem som helst och hitta nya vänner. Det känns verkligen att Tantolunden under den här veckan är en frizon där alla oavsett läggning eller könsidentitet kan vara sig själva fullt ut utan att skämmas eller vara rädda. Att man sedan på hemvägen ständigt går med handen på nyckelknippan (som får fungera som vapen) i väskan är en annan sak. Men så länge man befinner sig i parkområdet så är allt frid och fröjd. En riktigt festivalkänsla helt enkelt.
HBT-människor är tydligen inte lika stökiga som andra heller. Det är aldrig bråk sinsemellan, aldrig några fylleslag eller liknande. Visst super folk, men det är överlag en väldigt lugn stämning.

Det värmer verkligen att sitta mitt uppe i denna glädjeyra. Jag är glad att jag kan få ta del av den, eller snarare vara en del av den.

Men det skulle förstås vara skönt att slippa gå och behöva vara fit for fight när man traskar iväg till tåget på hemvägen.