Jag älskar Melodikrysset
De gånger jag och mina föräldrar tillbringar en lördag tillsammans, vare sig de är hemma hos mig i Stockholm eller här hos dem i Visby, så brukar vi alltid bänka oss med en redig frukost och lösa Melodikrysset i P4 tillsammans.
Melodikrysset har sänts i 40 år, med några olika programledare. Anders Eldeman som nu innehar titeln har lett programmet sedan 1996.
Själva spelet är ju jätteroligt och ibland finurligt klurigt. Det är grymt underhållande, men har samtidigt en slags folklig nördighet över sig. Anders Eldeman kan vara den töntigaste programledaren i svensk radio, men ändå kan man inte riktigt tänka sig ett Melodikryss utan hans smekande mysröst. Han talar till sina lyssnare som om de vore små barn som han berättar sagor för, sådant är hans tonläge.
När han i början av varje program drar vinnarna i föregående veckas kryss så ska det spelas en obligatorisk fanfar, en ny varje vecka. Man sitter och småler åt töntigheten i att folk hyllas med en jublande trumpet för att de löst ett litet kryss. Vinnarna heter oftast Anna-Greta, Britta, Kurt, Rune eller något annat gammalmodigt namn som frambringar bilder av små söta pensionärer som sitter vid köksbordet, dricker kaffe på bit och skrockar över Anders Eldemans lama försök till skämt.
Nu låter det ju som att jag dissar Melodikrysset, men så är icke fallet. Jag vet inte varför, men av någon anledning så älskar jag den nördiga charmen, det urtypiskt svenska, och den känsla av nostalgi som alltid infinner sig när jag sitter där med kryssplan och kaffe och pennan i högsta hugg.
Kanske är det därför - jag minns min ungdoms dagar när man klev upp på lördagsmorgnarna och mutti och pappa satt i köket och löste Melodikryss.
Det finns något befriande i att 10.03 en mysig lördagsmorgon höra signaturmelodin "Ju mer vi är tillsammans" och känna sig riktigt, ordentligt töntig.
Bättre start på en lördag kan jag inte få.
Melodikrysset har sänts i 40 år, med några olika programledare. Anders Eldeman som nu innehar titeln har lett programmet sedan 1996.
Själva spelet är ju jätteroligt och ibland finurligt klurigt. Det är grymt underhållande, men har samtidigt en slags folklig nördighet över sig. Anders Eldeman kan vara den töntigaste programledaren i svensk radio, men ändå kan man inte riktigt tänka sig ett Melodikryss utan hans smekande mysröst. Han talar till sina lyssnare som om de vore små barn som han berättar sagor för, sådant är hans tonläge.
När han i början av varje program drar vinnarna i föregående veckas kryss så ska det spelas en obligatorisk fanfar, en ny varje vecka. Man sitter och småler åt töntigheten i att folk hyllas med en jublande trumpet för att de löst ett litet kryss. Vinnarna heter oftast Anna-Greta, Britta, Kurt, Rune eller något annat gammalmodigt namn som frambringar bilder av små söta pensionärer som sitter vid köksbordet, dricker kaffe på bit och skrockar över Anders Eldemans lama försök till skämt.
Nu låter det ju som att jag dissar Melodikrysset, men så är icke fallet. Jag vet inte varför, men av någon anledning så älskar jag den nördiga charmen, det urtypiskt svenska, och den känsla av nostalgi som alltid infinner sig när jag sitter där med kryssplan och kaffe och pennan i högsta hugg.
Kanske är det därför - jag minns min ungdoms dagar när man klev upp på lördagsmorgnarna och mutti och pappa satt i köket och löste Melodikryss.
Det finns något befriande i att 10.03 en mysig lördagsmorgon höra signaturmelodin "Ju mer vi är tillsammans" och känna sig riktigt, ordentligt töntig.
Bättre start på en lördag kan jag inte få.
Kommentarer
Postat av: syster yster
Ack, jag älskar också melodikrysset! Jag har ju löst det med mamma och pappa flera år nu, varje lördag. Med färska frallor och en massa goda pålägg. Och när jag flyttade hemifrån brukade pappa komma och hänga en påse frallor på min dörr :) Och så löste vi krysset över telefon... underbart! Ska börja tvinga upp Johan på lördagar och lösa krysset med mig!
Trackback
