bobbyville

Hela veckan har bilder på kronprinsessan Victoria och hennes nyblivna fästman Daniel Westling tapetserat staden. De är överallt. Vickan ska gifta sig och hela Sverige stannar upp och gör vågen.
Monarki är egentligen helt jävla sjukt. Kronprinsessan får inte välja make precis hur som helst, utan mannen i fråga måste godkännas både av kungen och Sveriges regering. I alla fall om hon inte vill förlora arvsrätten till tronen. Hur galet är inte det!? Det är illa nog att man inte får säga "du" till Victoria om man inte är kunglig själv. Det hela är så gammalmodigt och töntigt att jag vill kräkas.

Don't get me wrong. Jag gillar traditioner, och jag gillar egentligen monarkin som företeelse. Det ligger något häftigt i att ha en kung och en drottning som främsta representanter för landet. Men monarkin måste utvecklas, precis som allting annat.

"För Sverige - i tiden", skanderar Carl XVI Gustaf. Har jag tolkat det valspråket helt fel eller vad?

Om tronföljaren inte ens anses kunna välja sin make/maka på egen hand, hur kan vi då lita på henne/honom som statschef?

Jag undrar om kungafamiljen sitter på Drottningholms slott och suckar lika mycket som jag över dessa oebripliga, åldersstigna gamla regler och förordningar som de måste följa. Och jag undrar om Victoria skulle avstå tronen om kungen och regeringen inte godkände Daniel som prins. Har hon någonsin rent av varit sugen på att abdikera och bara slippa allt? Att få bestämma helt själv över sitt liv och sin framtid borde ju rimligtvis te sig ganska lockande när man blir insnörd i en korsett för femtielfte gången.