bobbyville

En av årets bästa filmer kom redan i januari. Clint Eastwoods nya är baserad på en sann berättelse om Christine Collins, en ensamstående mamma till en 9-årig son i 1920-talets Los Angeles. En dag när Christine kommer hem från jobbet är hennes son Walter borta. Spårlöst. Hon letar och letar och söker snart hjälp hos den hårt kritiserade Los Angeles-polisen. Efter 5 månaders fruktlöst sökande får Christine glädjebeskedet att Walter har hittats i en grannstat. Men pojken som återvänder är inte hennes son.

Filmen är storartad på många sätt. Fotot ger en sann 20-talsanda, och kostymerna är otroliga. Clintan vet vad han gör bakom kameran och berättar skickligt och effektivt historien utan några döda punkter. Jason Butler Harner är superb i rollen som psykopat, och John Malkovich gör sin godhjärtade pastor med pondus.

Men filmens stjärna är Angelina Jolie. Jag brukar inte gilla henne så mycket. Kanske beror det på att hon oftast gör skitfilmer. Hon var bra i "Girl, interrupted" och i "Playing by heart", utöver dessa två filmer har jag inte haft mycket till övers för henne. Förrän nu! För i "Changeling", med ett bra manus och med Clintan som regissör så är fröken Jolie inget mindre än en sensation. Hon spelar så finstämt och känsligt att det skär i hjärtat att se henne. En mer sympatisk hjältinna har jag inte sett sedan "Dancer in the dark".

Angelina blev i dagarna nominerad till en Oscar för insatsen. Jag hoppas att hon vinner (trots att Meryl Streep är nominerad också), för det här är årets mest gripande rolltolkning.

Se "Changeling". Den är värd det.