Ingen baggis

Min favvofilm från förra året, "I rymden finns inga känslor", vann inte en enda bagge. Typiskt.

Däremot vann finfina och grymt underskattade "Sebbe" pris för Bästa film. Heja!

Pernilla August stod för kvällens bästa tacktal.

Majoriteten av de närvarande såg till att Sveriges titel som "De Torra Kulturkoftornas Rike" förblev ohotad.

Konferencieren Petra Mede levererade nåt som skulle föreställa skämt, varav de flesta föll pinsamt platt. Kultur-Sverige är en svårflörtad publik, då krävs det ett väldigt bra manus. Det lyser dessvärre alltför ofta med sin frånvaro på Guldbaggegalan. Och varför ska Petra alltid inleda sina programledarjobb med sångnummer? Hon kan ju inte sjunga!
Inledningnumret räddades av en snygg koreografi, men hennes parnummer med Cecilia Frode blev bara plågsamt att se. Jag älskar Cecilia Frode, men sjunga kan hon då verkligen inte. Och var det bara jag som tyckte att Miss Frode verkade lida lite av att medverka i ett sådant mediokert nummer?

Det roligaste var när Petra var inklippt i några av de nominerade filmerna. Alltid nåt.

Nu ser jag fram emot Oscarsgalan. Där har vi ett gäng filmfolk som förstår att film inte bara ska vara svår och självförverkligande. Det ska vara KUL också. Och Hollywood är inte rädda för att driva med sig själva (även om reaktionerna på Ricky Gervais grova skämt på Golden Globes visade att även dom har en gräns).

Kommentarer

Kommentera för bövelen:

Här kan du ju skriva ditt namn. Eller nån annans, I don't care
För er som är lata men trogna läsare

Din e-post please. Om du törs!

Jag vill också läsa bloggar:

Din alldeles egna lilla kommentar:

Trackback
RSS 2.0