bobbyville

Idag kan man läsa på alla nyhetssajter om att Glenn Hyséns yngste son Anton, som spelar i division 2-klubben Utsikten, nu berättar öppet att han är homosexuell.

Det är en nationell nyhet av stora mått. "Varför?" frågar sig många. "Det blir ju bara en stor grej för att vi GÖR det till en stor grej? Det spelar väl ingen roll om han är hetero eller homo? Det är väl hans privatsak?".

Ja, det är sant. Självklart är det så. Anton har verkligen ingen skyldighet att offentliggöra sin sexualitet, lika lite som en heterosexuell idrottsman har det.

MEN.

Nu är det ju faktiskt så att "den stora grejen" inte är att Anton Hysén är gay. Vi har större svenska fotbollsstjärnor som kommit ut tidigare, till exempel Viktoria Svensson och Pia Sundhage i svenska damlandslaget. Det finns öppet homosexuella i idrottsvärlden. Så vad är då så speciellt med att Anton, som inte ens spelar i allsvenskan, nu skuttar ut ur garderoben?
Jo, för att han är kille.
Vickan i all ära, men kvinnlig homosexualitet är inte lika laddad som manlig homosexualitet. Det är ett faktum. Det förväntades nästan att minst en eller två av landslagsdamerna skulle vara flator, eftersom de sysslade med något så "manligt" som fotboll.


Anton Hysén

Undersökningar visar att i princip INGA svenska manliga fotbollsspelare skulle ha något emot ifall en lagkamrat var bög. Det låter ju toppen! Men varför är det då så, att av alla hundratals spelare på elitnivå som vi har här i landet, så är det inte en enda som är öppet homosexuell?

Vi vill nog gärna tro att vi har en idrottskultur som är öppen, "tolerant" och inte ett smack homofobisk. Och den väldigt straighta, macho-aktiga jargong som alla vittnar om pågår i omklädningsrum och även på planen kanske inte upplevs som nedsättande eller taskig ens av de eventuella bögar/bisexuella som finns i lagen, men den blir däremot exkluderande.
"Bög", "kärring" och andra "feminina" skällsord används fortfarande som prefix i samband med negativ kritik inom idrotten. "Vilket jävla bögslag", "det var en riktig kärringspark", och så vidare.
Och jag tror inte att det ligger homofobi eller kvinnoförakt bakom dessa uttalanden. "Bögslag" betyder ju knappast "Det var ett riktigt homosexuellt slag". Men självklart är det lagom kul som bög att höra dessa ord kastas runt i ens närhet, hur kamratlig och icke-homofobisk stämningen än är.

Det är denna jargong och machokultur som dominerar i den manliga idrottsvärlden idag. Och det är där en förändring måste ske. Som sagt, jag tror inte att jargongen i sig används i taskigt syfte, men för många får den ändå en destruktiv konsekvens. Och även om skällsorden har förlorat sin ursprungliga bokstavliga betydelse så har de ändå en nedsättande och chauvinistisk klang som antyder att bögar och kärringar presterar sämre och är lite mindre värda än heterosexuella män.

Med det i åtanke blir Antong Hysén, som bara är 20 år gammal, i mina ögon en pionjär för idrottsbögar everywhere. Han utmanar en väldigt heterosexuell manskultur och hans mod kommer att bli oerhört betydelsefullt. Jag hoppas att han kan inspirera även andra svenska (eller utländska) homosexuella idrottsmän till att våga vara sig själva inom sitt lag och sin idrottsgren.

Vågar man hoppas att någon från hockey- eller fotbollslandslaget står näst på tur?