Changeling
En av årets bästa filmer kom redan i januari. Clint Eastwoods nya är baserad på en sann berättelse om Christine Collins, en ensamstående mamma till en 9-årig son i 1920-talets Los Angeles. En dag när Christine kommer hem från jobbet är hennes son Walter borta. Spårlöst. Hon letar och letar och söker snart hjälp hos den hårt kritiserade Los Angeles-polisen. Efter 5 månaders fruktlöst sökande får Christine glädjebeskedet att Walter har hittats i en grannstat. Men pojken som återvänder är inte hennes son.
Filmen är storartad på många sätt. Fotot ger en sann 20-talsanda, och kostymerna är otroliga. Clintan vet vad han gör bakom kameran och berättar skickligt och effektivt historien utan några döda punkter. Jason Butler Harner är superb i rollen som psykopat, och John Malkovich gör sin godhjärtade pastor med pondus.
Men filmens stjärna är Angelina Jolie. Jag brukar inte gilla henne så mycket. Kanske beror det på att hon oftast gör skitfilmer. Hon var bra i "Girl, interrupted" och i "Playing by heart", utöver dessa två filmer har jag inte haft mycket till övers för henne. Förrän nu! För i "Changeling", med ett bra manus och med Clintan som regissör så är fröken Jolie inget mindre än en sensation. Hon spelar så finstämt och känsligt att det skär i hjärtat att se henne. En mer sympatisk hjältinna har jag inte sett sedan "Dancer in the dark".
Angelina blev i dagarna nominerad till en Oscar för insatsen. Jag hoppas att hon vinner (trots att Meryl Streep är nominerad också), för det här är årets mest gripande rolltolkning.
Se "Changeling". Den är värd det.
Låt den rätte komma in - After
Jag måste ju såklart skriva om "Låt den rätte komma in" nu när jag äntligen efter lååååång väntan har sett den.
Jag blev dessvärre väldigt besviken. Filmen som sådan var visserligen välgjord och snygg, och Lina Leandersson som spelar vampyren Eli var riktigt bra, men eftersom jag är ett stort fan av boken som ju är förlaga så var det för mycket som inte stämde. En ENORMT viktig storyline med pedofilen Håkan hade kapats efter halva filmen. Jag väntade hela tiden på att den skulle fortsätta, men det gjorde den inte. En annan karaktär hade helt tagits bort och var inte med alls. De blodigaste och äckligaste scenerna från boken hade till stor del klippts sönder och blivit alldeles för rumsrena. I boken utelämnas få detaljer när mord eller misshandel beskrivs, läsaren är tvärtom smärtsamt informerad om de våldsamma händelseförloppen. I filmen hölls man ständigt på avstånd från allt detta.
Men det fanns bra saker också. Förutom en snygg produktion och en lysande Lina Leandersson så fanns det scener som faktiskt gjorde boken rättvisa. Till exempel scenen där Eli går in i någon annans lägenhet utan att bli inbjuden först (som man måste bli som vampyr) och får lida konsekvenserna.
Men på det stora hela så var filmen inte som jag trodde. För rumsren, för snäll, för kort. Den var bara 1.40 lång, kunde gott ha utökats med minst en halvtimme för att ge mer rum åt Håkan som enligt mig är den intressantaste karaktären i boken och som även står för det mesta av spänningen när upplösningen närmar sig.
Ack.
Men för er som inte läst boken så kan jag rekommendera filmen. Har man inte läst förlagan så är filmen väldigt sevärd. Men läs boken efteråt.
