bobbyville

Tillbaka i Sverige, återigen. Ungefär lika tråkigt som sist, men ändå inte riktigt. Förra gången skulle jag jobba när jag kom hem. Det behöver jag inte nu. Så på så sätt känns det lite bättre.
Men därmed inte sagt att jag inte hade velat stanna kvar! Vi har haft så sjukt roligt!
Den här gången spenderade vi varje kväll på Garage. Det var lite det som var anledningen till att vi åkte tillbaka. Men självklart var det även värmen, atmosfären och gästfriheten som lockade.
Jag önskar att jag kunde köra en Dorothy och vara tillbaka i Alanya. Men det går inte. Tro mig, jag har slagit ihop klackarna så många gånger nu att sulorna håller på att lossna.

Tack och lov att skolan börjar snart så att jag får annat att tänka på, för det här är fanimig inte roligt längre.

Underbara fredag! Om det inte hade varit fredag idag så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Det har varit en fruktansvärd dag på jobbet, och endast tanken på helg fick mig att stå ut till klockan 15.
Följande gick snett idag:
-De som stängde hade typ glömt (eller struntat i) att göra hälften av stängningen.
-Lagerfrysen gick sönder så att alla våra frysvaror (kyckling, kött, pommes frites, pajer etc.) hade tinat och därmed inte kunde användas. Vi fick altså slänga hela lagret.
-Tre medarbetare kom för sent, varav en är vår varumottagare, så jag fick stå och förklara för varuleverantören att han var tvungen att lasta av alla varorna själv.
-Pyrometern som vi tar kärntemperaturer med (något vi måste göra varje dag) var borta.
-Datummärkaren som vi märker upp varors hållberhetstider med var borta.
-Alla som jobbar i kassan är puckon. Typ.
-Eftersom våra frysvaror var förstörda så fick jag ränna runt hela Norrmalm och hämta kött och dylikt på andra restauranger hela eftermiddagen.

Jag ville typ gråta ett tag. Bara fem arbetsdagar kvar nu, tack och lov. Men det är fem dagar för mycket.

Ikväll blir det bio med syster yster och Johan. Vi ska se "Mamma Mia!", en film jag väntat på i typ ett år! Så dagen får ett trevligt slut i alla fall. För kombinationen ABBA, musikal och Meryl Streep kan ju bara inte bli fel?
Jag älskar Meryl Streep.

Vilket totalfiasko i Eurovision! Helt sjukt! Sämsta placeringen på evigheter, trots att Charlotte Perrelli gjorde ett kanonframträdande med en av de bästa låtarna i startfältet. Att snyggingen Dima Bilan gick och vann med sin halvbraiga ballad var såååå fel. Jag höll Armenien som andrahandsfavorit.

Under omröstingen satt Gabbe och förbannade varenda land som röstade rent ut sagt åt helvete och svor att aldrig besöka dessa länder. När resultatet stod klart kunde vi konstatera att Gabbe och Anna aldrig kan semestra i Europa igen.

Enda ljusglimten i katastrofen var när Björn Gustafsson presenterade Sveriges röster. Förmodligen gick komiken i hans redovisning de flesta européer förbi, men de flesta svenskarna satt förmodligen och garvade lika mycket som vi när han försökte ge Sverige 12 poäng.
Plus i kanten till Malta som överraskande gick emot kompisröstningen och gav Charlotte tolvan.

I fortsättningen måste röstningssystemet göras om, denna kompisröstning förstör hela tävlingen. De nordiska länderna var, på gott och ont, de enda som inte hivade iväg toppoäng till sina grannar (med undantag för Danmark). Sverige gav till och med 10 poäng till Bosnien, som hade ett av de klart sämsta bidragen. Why Sweden!?

Nästa år skickar vi Björn istället, så får han framföra sin Carina Berg-låt.

IGÅR

Vad?
Förfest + utekväll.

Var?
Hemma hos mig + Club G.

När?
Typ 19.30 - 03.00

Vem?
Jag, Kim och Mia (med oplanerat gästspel av Sulle)

Varför?
För att Mia var gayklubbs-oskuld. Och så kan man ju inte ha det.

I fredags hade jag en riktigt dålig dag. Jobbet var piss, vädret var piss, och mitt humör var pissigast av allt. Som tur var ägde Christians fest rum på kvällen och gjorde mig glad igen. Men det var nån gång under den där dagen som jag kom på varför jag var så förbannat sur. Förmodligen berodde det på att jag var på jättedåligt humör när jag somnade, sen låg väl det dåliga humöret och marinerade under natten för att ta ut sin fulla rätt dagen efter. Varför var jag då så kinkig när jag skulle nanna? Jo, för att jag som kvällsläsning hade valt "Kärlekens pris - en antologi om homofobi och heteronormativitet" som jag hade fått på RFSL samma kväll. Det fanns mycket att uppröras över i denna skriftsamling, (som bland annat avhandlade homo/bisexuellas situation under 2:a världskriget och nazismen) men den text som gjorde mig mest förbannad var den med titeln "Hallå hela pressen! - hur hbt-världen beskrivs i media 2000-2005". Det var en rakt igenom intressant text, med många skrämmande exempel på medias makt i samhället.

Men nu till det som gjorde så jag var förbannad i över ett dygn.

I denna text fanns en krönikör citerad, herr Leif-Erik Törnblom i Östergötlands länstidning skrev den 7/6 2002 om det nyligen fattade beslutet att även samkönade par skulle få prövas som adoptivföräldrar. Beslutet var enligt Leif-Erik helt befängt och det är främst det han vill poängtera. Barnens bästa är helt förbisett av beslutsfattarna, anser han. Som avslutning på krönikan har han försökt vara lite lustig och listat lite andra förslag som han uppenbarligen jämställer med samkönade pars rätt att prövas för adoption (och jag citerar!):

"* Avskaffa samtliga åldersgränser för äktenskap och sexuellt umgänge!
Pedofiler har alldeles för länge tvingats leva i halvskymning.
* Öppna bårhusen för allmänheten!
Nekrofiler behöver också umgås.
* Tillåt partnerskap över artgränserna!
Såväl hängbuksvin som vanliga grisar har rätt till äkta kärlek.
* Återinför skolagan.
Sadister har precis som alla andra känslor i kroppen."


Detta är alltså skrivet av en välutbildad, vuxen människa i Sverige 2002. Har vi inte kommit längre? Är det ens lagligt att skriva så där? Denna Leif-Erik Törnblom är förutom krönikör i Östergötlands länstidning även medlem i Publicistklubbens styrelse i Östergötland samt medielärare på gymnasiet. Är det det såna som Leffe som utbildar dagens ungdomar så är det inte konstigt att samhället är sjukt.

Nån som tycker att mitt dåliga humör var obefogat? Förutom Leffe?

Ständigt ställs man inför denna befänga jämförelse mellan homosexualitet och pedofili/nekrofili etc. Jag hajar det inte. Nekrofiler och pedofiler är människor med sexuella/psykiska störningar som skadar och sårar andra människor. Deras "tillstånd" (eller vad man ska kalla det för) och utövanden av dessa påverkar andra människor djupt, och aldrig på ett positivt sätt. Hur kan man jämföra det med två människor som tycker om varandra och vill vara med varandra? Skadar jag någon genom att vara tillsammans med en kille? Skulle inte tro det. Det finns säkert vissa idioter som skulle känna sig stötta eller obekväma av att se mig hand i hand med en kille, men då är det faktiskt deras problem och inte mitt. 

Men det kommer väl alltid finnas de som tycker att hbt-personer borde tigas ihjäl och brinna i helvetet. Om jag hamnar i helvetet så ska jag paxa en plats åt Leffe.




(Det här med att glaset är halvfullt - det beror väl alldeles på vad man dricker?).