bobbyville

Jag har sökt jobb!

"Varför då?" kanske ni undrar, eftersom jag ju faktiskt redan har ett jobb som jag verkligen gillar?

Jo, för att det finns stor risk att jag kommer förlora jobbet inom en månad. Butiken ska eventuellt läggas ner.

Så idag har jag varit redigt proaktiv och sökt två jobb. Ett oglamoröst men intressant på RFSL och ett något mer glamoröst och showigt på Wallmans.

Mångsidig, jag vet.

Återstår att se vad detta rediga initiativ leder till. Helst blir jag kvar där jag är, eftersom jag stormtrivs och tjänar tillräckligt. Håll era tummar krampaktigt, please!

Häromdagen när jag kom till jobbet och skulle öppna så utspelade sig följande smått patetiska vardagsdrama.

Vi har två ingångar till butiken, båda med ståtliga skjutdörrar. När jag gäspande och morgondeprimerad skulle in genom den ena dörren så låste jag först upp låsen på den ena dörren i vanlig ordning. Sedan vrider man om en nyckel så åker de upplåsta, ståtliga skjutdörrarna upp och välkomnar en in i butiken. Men denna aktuella dag så förblev den ståtliga skjutdörren ståtligt stängd när jag vred om nyckeln. Frustande mellan gäspningarna vred jag nyckeln åt än det ena och än det andra hållet, utan resultat. De ståtliga dörrarna hade gått i ståtlig strejk.

Så till slut klämde jag in ett par fingrar mellan de ståtliga dörrarna och försökte lite ståtligt att öppna dem manuellt. Det såg säkerligen inte så ståtligt ut, men jag lyckades ändå få upp dem en bit så jag kunde slinka igenom.

Inifrån butiken fungerade tack och lov mekanismen som den skulle, och när det var dags att öppna så gled dörrarna ståtligt upp.


En liten trist, men ack så ståtlig, vardagsanekdot for ya.

Kära bloggläsare.

Idag for jag till Uppsala för att träffa min kära guldfisksambo Hartis.

Vi fikade på ett fikigt fik och såg en bagatellig bagatell till film med Angelina Jolie och Johnny Depp. Dessutom bytte vi ut ord i filmtitlar mot "fitta". Några exempel:

-Män som hatar fittor
-Flickan som lekte med fittan
-Fittan som sprängdes
-Mannen som kunde tala med fittor
-När fittorna tystnar (den kom jag på nu)


På det stora hela en underbar dag med med en fin vän. Mera Maria!


Jag och Hartis i vår hus sista dagen på Öland, 2010

2011 känns som ett konstigt år. Det ligger liksom fel i munnen, "2011". Som en sån där glasspinne-liknande träspade som tandläkaren brukar köra ner i halsen på en ungefär. Så känns 2011. I munnen.

Min nyårsafton firades i lugn och ro med Flät-Maja och David. Trerätters middag blev det minsann. Vi svischade lite snitsigt ihop en marockansk, vegetarisk tangine-gryta. Jag hade skrivit ut ett nätt recept på vår nyårsrätt to be på jobbet, men David lyckades lite snitsigt svischa in det receptet under spisen. Vilket innebar att jag under matlagningen fick ha receptet uppe på datorn i vardagsrummet (för datorn fick inte plats i köket. Det var knappt att vi och maten fick plats. Jag har ett tiny kök) och lite snitsigt svischa fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum för att kunna följa det nyåriga receptet så att allt blev rätt och ordentligt.

Flät-Maja gjorde smarriga för- och efterrätter, må ni tro. Vegetarisk smördegsrulle till förrätt och apelsinkompott till efterrätt. Vi smaskade gladeligen i oss av allt det goda och tittade mätta och belåtna på After Darks show "Kom ut!" på tv efteråt. Ett gammalt hederligt sällskapsspel åkte fram, och det dröjde inte länge förrän jag stod som segrare. Yes, I'm awesome.

Utanför mitt hus på parkeringen kunde vi fyrverkerier var vi än vände oss. Så där stod vi i snön och skålade in det nya året vid tolvslaget. Vi försökte poppa party poppers också, men det var tyvärr inte så mycket party i dom popparna.

Softaste nyår ever? JA!

Mysigaste nyårshelgen på länge med Maja och David, my fellow musikteatrare.

Kolla bara hur mysigt vi hade det på svininfluensa-festen förra året.

Nämen vet ni vad jag glömde på julklappslistan?

Jag och Syster Yster fick ju varsin biljett till världens bästa Håkan av Syster Ysters sambo! Och det bästa av allt: vi ska se honom på hemmaplan i Visby!

Glädjeskutt, spontana lyckofniss och ett och annat euforitjut är sannerligen på sin plats!

25:e februari smäller det. En riktig Håkan-explosion!

Ack och ve! Det blev en smått mardrömslik resa till Öjn igår. Trots min utomordentliga plan att åka bra mycket tidigare till Nynäshamn än vad som egentligen är nödvändigt så anlände jag pustande och frustande till hamnterminalen en dryg halvtimme innan avgång.

Peneltågen var drygt 45 minuter försenade när jag åkte från Stockholm, och mitt tilltänkta tåg var inställt så istället åkte jag med ett tidigare tåg som var så pass försenat att det ändå avgick senare än det tåg jag egentligen skulle åka. Hängde ni med?

Hur som helst så måste man byta pendeltåg i Västerhaninge till anslutningståg till Nynäshamn. På grund av förseningarna så klaffade förstås inte anslutningen, så i Västerhaninge fick vi snällt vänta i 25 nätta minuter innan vi tuffade vidare mot Nynäs.

Väl där rusade samtliga Gotlandtörstande resenärer mot hamnterminalen. Jag nöjde mig med att gå snabbt och muttra för mig själv. I ingången till terminalen blev det stopp. En av totalt två incheckningsköer ringlade sig ut genom dörrarna.

I högtalarna meddelades det att landgången inte funkade på grund av isbildning, så vi fick gå ombord via bildäck.

20 minuter senare än tänkt avgick båten, och jag sjönk muttrande ner i min vilstol och kollade i brist på energi på filmen som visades. "She's out of my league". Skitkass.

TACK OCH LOV så ska Mutti och Pappsen åka upp till Stockholm samtidigt som jag på måndag för att hälsa på sitt barnbarn, vilket innebär att jag få åka bil tillbaka!! HURRA!

Jag är hungrig.

Nu har hon kommit! Bror Stor är pappa! Jag är farbror, Syster Yster är faster och Mutti och Pappsen är farmor och farfar till en liten tös.

Jag får vänta till onsdag innan jag får träffa henne. Då ska jag lämna de sista klapparna till de nyblivna föräldrarna innan jag åker till Öjn.

Enda molnet på himlen var mitt otrevliga migränanfall som slog till med full kraft runt klockan 4 i morse. Så något jobb blev det inte tal om idag. Men runt halv tre avtog det sedan, efter jag knarkat tabletter och många liter vatten. Och nyheten om mitt brorsbarn lindrade förstås smärtan väsentligt!

Life is good.

Hallelujah, så fick jag äntligen besöka en riktigt klassisk och mysig julmarknad igen!

Senast var nog när jag och Samra strosade omkring i Kungsträdgården för några år sedan.

Men då var Skansens marknad, som jag och Syster Yster besökte idag, mycket bättre! Tanterna och gubbarna i stånden såg ut att vara hämtade direkt från en gammal Astrid Lindgren-film, och det luktade gott av korv, brända mandlar, glögg och kaffe överallt.



Syster Yster köpte lite lotter av en extra gummig gumma, och vann faktiskt en liten gullig klädnypa med en tomte på. Den gummiga gumman skrockade gummigt när vi vandrade vidare.

Syster Yster hade guldbyxorna på sig och bjöd sin arme storebror på lite minimunkar som serverades i en tjusig pappersstrut och med ett innerligt "god jul!" från damerna i ståndet. Julmarknadsmums!

Kylan drev oss dock tillbaka mot stan efter ett varv runt området, och efter ännu en spårvagnsfärd hamnade vi på ett café på Drottninggatan där kaffe och chokladboll inmundigades. Lite putslustigt julklappsrimmande hann vi med också.

En härlig vinterdag i Stockholm!

En VVS-firma har arbetat i huset under veckan, och därför har vattnet varit avstängt mellan 08.00 och 15.30 varje dag. Som tur är har jag jobbat öppning nästan alla dagar och inte berörts av denna olägenhet, förutom igår när jag började 12.

Och ack, kära Bobby-lovers, så beroende vi är av vatten! Man tänker inte på det förrän man plötsligt är helt torrlagd. Man kan inte laga mat, man kan inte duscha, man kan inte tvätta händerna, man kan inte spola i toaletten, man kan inte diska...



Idag var sista dagen utan vatten mellan 8 och 15, tack och lov.

Jag gillar vattnet som det är.
(Alltså på.)

Endast 4 arbetsdagar återstår innan jag far till Öjn för julfirande.

Idag har Mutti, Pappsen och Mommo varit i Stockholm över dagen och hälsat på, för att Mormor skulle få se hur jag och Bror Stor bor nu för tiden. Båda har ju flyttat sedan hon var här sist.

När familjens äldsta medlemmar hade inspekterat min lägenhet (som stod sist på agendan) så packade jag gladeligen ner alla julklappar som jag köpt i två kassar som föräldrarna fick i uppdrag att frakta hem till Guteland. Så ju slipper jag att släpa på detta överflöd av generositet när jag åker på onsdag. Gött!

Vad annars?

Jag har tv igen. Snälla Bror Stor hjälpte mig att hämta den i hans förråd, köra den till Farsta och bära upp den till lägenheten. Ett smått hallelujah moment i det Bobbyska hushållet.

I övrigt sörjer jag att "Glee" har juluppehåll.

(Och så är jag glad att jag inte har värre saker att sörja)

By the way så sov jag så vansinnigt gott i natt och i förmiddags (för en gångs skull) att jag beslutade mig för att skippa att volontärjobba på Andreas Carlsson-signeringen och passa på att njuta av lite välbehövd, extra sömn.

Och det ångrar jag inte för en sekund! SCREW ANDREAS CARLSSON! Hurra för sömn!!





(förlåt Andreas. I löööööv you...)

Lutar åt hemmamys hos Philip ikväll. Vi har bara setts en liten ynka gång sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm.

Det kallar jag nicht gut.

Så ikväll blir det lite öl, lite chippa, lite dippa och kanske lite sång och gitarr. Gött.


Phil och jag solbrända och småfulla på Teneriffa 2007.

Ett lika oväntat som enormt intresse för exakt hur många trevliga riksdaler jag kommer få i lön den 23:e väcktes efter föregående inlägg, så jag får väl ge en liten hint åtminstone för er stackars vetgiriga. Hoho.

Vi kan säga så här: det är över 13 000. YAY!

Ingen fantastisk lön egentligen, jag vet. Men jämfört med vad jag fått tidigare månader så är det fucking amazing och med tanke på att jag inte ens jobbat heltid så är jag mycket nöjd.

 

Vad fan, när jag jobbade på Donken och slet arslet av mig 180 timmar i månaden så fick jag minsann inga 13 000 efter skatt (VAD gjorde jag där i fem fucking år!?).

Get my happiness?

Lönespecen låg och väntade innanför dörren när jag hade släpat mig hem efter en lång arbetsdag. Jag blev glad. Och ännu gladare blev jag när jag öppnade och såg hur mycket jag kommer få i slutet av månaden. Jag måste helt enkelt slänga ur mig ett "TJOHEJ!".

Nu är jag nöjd.

Imorgon ska jag komma tidigare till jobbet och börja fixa vårt lager som i nuvarande ordning inte ens borde få kallas lager. Därmed kommer även ångesten som alltid uppstår i mina arma gotländska lekamen när jag kommer in på lagret att sakta men säkert avta för att till slut utplånas för alltid när vi är klara.

Då jävlar ska jag slå till med ett "TJOHEJ!" till. Kanske till och med två.

Det ni!

På lördag ska Andreas Carlsson (Dagens hunk, på min ära!) signera sin roman "Dandy" i butiken i PK-huset. Jag är ledig och funderar skarpt på att åka in och lägga in hårdstöten på Mister Hit-maskin.
Dijana är starkt emot det. Och jag hyser egentligen inga förhoppningar om att lyckas förföra den intet ont anande jury-medlemmen. Så mina raggarplaner håller nu på att omvandlas till spanarplaner.
För att helt enkelt bara vara där och glo på Andreas och kanske till och med dreggla en droppe eller två måste väl vara helt okej?
Jag kan ju hjälpa till lite ideellt i butiken om det behövs också, så har jag en anledning att vara där.



Jag vet precis vad ni alla tänker, men vad FAN! Jag får ju aldrig bete mig som en fjantig fjortis! Det här kan vara min enda chans i livet!

Dessutom kan jag ju flirta in mig hos denna tredjedel av Idol-juryn inför en eventuell sökning i vår... Hohoho.

Nicolina har besökt mig i helgen. Vi spelade Ooga Chakka (oh yeah!) och pratade om the good old days.

(För er som inte hänger med kan jag tala om att Nicolina och jag är gamla kollegor från McDonald's som även bodde ihop i min lägenhet i Farsta Strand under ett år, 2005-2006)

För en natt blev vi sambos igen, för hon sov över hos mig.

Idag har vi gjort ett fint pepparkakshus i sann 2:a advents-anda! Titta så duktiga vi var!


Nicolinas kortsida


Nicolinas långsida


Min kortsida


Min långsida

Ja, det går väldigt segt just nu, men jag har världens tröttaste dator och ett mobilt bredvand som går på halvfart för tillfället. Då är det lagom motiverande att blogga.

Min dator är Pappsens gamla laptop, den är drygt 6 år gammal. Det är ungefär 150 i datorår. Så ni hajar ju.




Och mitt mobila bredband har en topphastighet på 7 Mbit/s, men nu har jag "surfat upp" mina 5 GB för den här månaden, så nu är hastigheten begränsad. Vet icke vad det innebär, men kanske en maxhastighet på 4-5 Mbit/s? Det motsvarar ungefär 10 km/h.

Men jag ska försöka trotsa mina tekniska obstakler och bli bättre på att uppdatera. Tjing.